äntligen hemma

jadå,
sitter i lägenheten nu,
min och min Samuels.
Och det känns hemma,
bara han kommer tillbaka med alla sina saker,
perfektion.

har nog en del kvar att fixa,
plocka upp allting,
allting på rätt plats,
hell, har inte ens alla saker här färdigt än..
och, tapetsera, förstås.
Men sen när allt det är färdigt,
då kommer den riktigt underbara känslan.

förhoppningsvis får vi allting färdigt i helgen,
har till och med bokat bastun lördagkväll.

har nog inte riktigt förstått det än..
vi är nu mariehamnsbor..

dock ska jag fortfarande jobba ute i haraldsby
så det blir ju en rolig väg på morgonen speciellt..
Men förhoppningsvis ska jag väl inte vara kvar där så länge heller.
Dom ringde från vikingline och ville ha dit mig idag redan,
sökte igår,
men eftersom jag fortfarande jobbar så kunde jag inte.
Hoppas dom vill ha mig igen..
Måste söka flera jobb också.

resultatet från dagens samtal med Jennifer (psykologen)
var väl inte helt oväntat, men på ett sätt kom det ändå som en liten chock..
Det är väl ingenting man vill höra direkt,
att man lider av depression..
Hon tog ett test och resultatet var självklart och ofrånkomligt.
Det som är så otroligt skönt med att veta det är ju förstås
att nu kan jag kanske äntligen få slippa allt det här som har livet av mig..
Ska börja med kognitiv beteendeterapi i Augusti,
och eventuellt fortsätta träffa Jennifer lite nu och då och prata.
Hon är verkligen en bra psykolog,
hon har bara läst av mig från första början..
Ett ord har blivit ett helt kapitel med henne,
och det är skönt,
för det är svårt att snacka om det som plågar.

Och nu har jag också en förklarning på i princip allting i mitt liv..
fast visst skulle jag mycket hellre bara vilja vara helt frisk.
Självklart.

Nu har jag lagt det på bordet,
jag ska inte stänga fast allting inom mig,
och som början på mina terapibehandlingar
kan jag ju skriva om det i alla fall..

Kanske det hjälper, lite.
Att prata med sig själv..