det är det man blir,
själv.
när någon annan är avundsjuk på en..
så vad ska man göra?
vad kan man göra, egentligen.
jag är den jag är,
take it or leave it.
det gamla vanliga,
men det ända rätta.
annars blir det enbart destruktivt
och sakta bryter man ner sin självkänsla
och slutligen sig själv,
helt och hållet.
man kan inte hela tiden gå omkring
och försöka tillfredställa alla andra
hur fan skulle det se ut?
ska jag gå omkring och lida livet ur mig
för att någon annan ska vara nöjd,
eller ja, nöjd och nöjd,
men utan bekymmer..
eller utan ett eller möjligtvis två.
tell me,
is it really worth it?
jag säger fortfarande att vänskapen
kan beskrivas (bland annat förstås)
med 3 F:
Förlåtelse
Förståelse
Finnas där
men det blir ansträngande även att vara ensam,
alla behöver dem som kan beskrivas med bland annat
3 F..
en människa utplånas också
utan närhet,
utan vänskap.
om man går runt med all ilska, all frustation och förtvivlan
innystat på insidan,
utan någon som kan hjälpa till,
hjälpa så att allting inte trasslar ihop sig,
eller att reda ut trasslet,
blir man tvungen att försöka själv till sist,
och all frustation kräver att man river sönder tråden av förtvivlan,
resten säger sig själv.
det är bara att låsa in sig i ett rum,
ett helt tomt rum,
för att kunna fortskrida livet..
-hur mycket som nu finns kvar.
jag säger bara
om du inte kan vara ärlig,
om du inte kan vara förstående,
förlåtande och om du inte kan finnas där för någon,
var ingenting.
all kärlek är ovillkorlig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar