men det blir så jävla svårt att lämna alla förhoppningar om allting.
alltså, leva helt utan några förväntningar,
det måste till och med vara omöjligt.
Men skulle man kunna det,
tror jag jorden skulle vara en bättre plats för alla..
allt förväntan skapar är besvikelse,
och allt som medföljer.
jag har inte så mycket förhoppningar,
men jag kan inte helt lämna dem..
jag känner ju längtan och jag måste känna längtan
för att klara mig genom dagen..
vad det än kan vara,
sällan någonting stort.
men principen är ju den samma.
och det blir ju så otroligt jobbigt..
exemplariskt typfall på hjälplös situation..
jag vill inte bli besviken eller känna några dåliga känslor,
jämtemot någonting över huvud taget.
men jag är inte behjälplig..
det känns lite jobbigt där inne,
fast jag vill inte tänka på det och verka arg.
för arg är jag inte heller,
bara lite besviken.
trots att jag vet grunderna,
och trots att jag kanske inte borde.
men vad kan man säga?
shit happens.
åter.
och man kan ju inte få allt som man vill.
och kanske jag lärde mig någonting igen.
och ta inget,
inget för givet.
hitta på någonting annat som ger lyckorus,
som att skriva en låt, sjunga,
se på serien L word, tänka på att det blir bättre,
eller fan.
varför inte bara längta till ett senare skede istället..
besvikelsen jagar dig ändå till den hittar dig och river ner dig på marken,
men fan heller,
att jag tänker låta den besegra mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar