soffan

har blivit min bästa vän,
näst efter datorn och sängen.
Och avancia förstås.

känns det bra?
inte riktigt.
Men å andra sidan kom jag överens med mig själv om att det skulle bli en dålig vecka i helgen. En känsla jag hade. Och det stämmer ju faktiskt 78% av gångerna.
Så får hoppas på nästa vecka,
eller varför inte helgen.

Dock hände en bra sak idag,
nej vänta, till och med två.
Kanske, kanske får börja småjobba snart.
Men har inte för höga förhoppningar.
Och information och ansökningspapper från en viss skola
anlände plötsligt genom posthålet idag.
(Posthål.. i dörren.. vad heter det egentligen?
nå, posthål får duga)

Var efter resekataloger till Ålandsresor medans sampe köpte flygbiljett till Göteborg. Det är iallafall ett steg framåt.
Det är ju inte så roligt att fara på charterresa, men jag tycker, hej, är det till USA jag far så får det fan vara vilken resa som helst. Skulle fast kunna skicka iväg mig själv på posten bara jag skulle få komma dit.
Och om man bara ska vara där två veckor är det iallafall två bekymmerslösa veckor om man far med något av alla de underbara resebolagen.
+++ det blir vad man gör det till.

har ordnat upp bland mina jeans och byxor idag också, stort fet + till mig. (Hmm. stort fet + låter liksom inte riktigt rätt.. det är som ett kåt får..) etc etc.
Men ja, det var duktigt i alla fall. Framför allt så behövdes det verkligen.

Idag blir min farfar ännu äldre än vad han var förut och i morgon blir morfar 90. Helt sjukt. Söndag blir min älskade fader 58 och då ska jag baka till mina föräldrar.
Planer planer.
Det är ju det i alla fall.

Nu ska jag göra mig färdig och börja bege mig till mitt andra hem,
underbara träningslokalen avancia.

what is wrong

with me?

kan jag inte bara bli frisk? (snackar nu om min fysiska hälsa)
snuvan har kommit åter, och nyser gör jag varannan sekund.
Har känt mig hälften död, hälften ännu dödare idag.
Helt helt slutkörd.

Och nu efter spinningpasset,
ja. Jag känner mig klart helt mer levande.
Men tröttheten? oh oh oh.

Jag vill bara veta vad som är fel.
Jag orkar inte springa omkring hos läkare och dylika "kunniga" personer stup i kvarten. Så jag får väl leva med det.
Men jag vet ju att jag måste fara igen, i något skede.
Men det känns ju jobbigt.

Nåväl nåväl.
Jag är rätt nöjd ändå.
Bortsett från att min tristess snart förstör mig,
mina fingrar och armar har aldrig varit såhär fula.
Och vackrare blir de inte, nej nej.
Och om min sambo nu ska jobba hela veckan,
dubbelskifta.
Så kommer jag, ja vet ni.
Både väggarna och mitt ansikte kommer vara både röda och sönderrivna,
och min hjärna kommer ha börjat koka och runnit ut ur min näsa tillsammas med allt snor i mina snytningar och nysningar.

Lätt överdrivning.
Men det är bara för att bevisa poängen.
Jag kommer alltså vara uttråkad.

Som tur är har jag nu i varje fall How i met your mother,
som, konstigt nog, är en grymt awesome serie.
Rolig och underhållande.
Och jag behöver underhållning.
Så bra är min fantasi faktiskt inte..
..inte under tristess ivarjefall.

strange mind

jag vet ju att det inte händer,
men varje varje gång,
är jag skrämd från vettet.
Bokstavligt talad.

Jag önskar bara jag kunde få bort min rädsla,
eller hålla mig från.

obehaget sprider sig som ett virus,
och mitt skinn känns så fel.

jag vet vad jag vill
men det är motsägelser överallt.

vad ska man göra när allt säger emot sig själv?
det här är ett av mina motbevis till logiken.

I wish everything was realistic

a day in uppsala

med sambon idag.

Det är ju alltid skönt att komma bort,
men det bästa är ju känslan av att komma hem.
Dunkande fötter och trött kropp,
och ögon som kunde vara en varulvs.

Det som är värst är ju förstås tålamodet,
och när hungern smyger sig fram i min kropp.
Jag blir fullkomligt omedgörlig.
Förstår inte riktigt hur min älskade står ut med mig,
men ingen kan ana hur glad jag är att han gör det.
Hoppas bara han kommer fortsätta det,
tills jag kanske får bukt lite med mina "tillfälliga"
mentala störningar.
Jag älskar den här människan så obeskrivligt mycket.
Och idag har vi handlat saker till vår gemensamma lägenhet,
det är nästan lite för bra för att vara sant.

Samuel, du är underbar och otrolig, oersättlig och ovärderlig för mig.
Du är perfekt för mig.
Jag önskar jag kunde vara mitt bästa jag hela tiden.
Du förtjänar mer än mitt bästa.

Nu är det nog dags för sömnens ärade plats i dygnet,
och lite mys med min fantastiska sambo,
före, under, och efter.
Jag älskar dig.

saturday

imorgon ska vi till uppsala fram och tillbaka,
ska bli skönt att komma bort som vanligt.
Det är alltid lika roligt, vart den är!

Sampe hjälpte mig med slingorna,
det blev skitbra.
Lönar sig nog att göra det hemma,
men det är ju en viss risk man tar.
blabla,
hårfärg, vem bryr sig?

hälsade på mamma,
det var härligt.
Hon är faktiskt ganska bra nu,
det är skönt att se det.
Men fällde nog en tår påväg därifrån..
Det känns så konstigt när hon är på sjukhuset.
Hoppas det är slut med alla operationer nu,
och att hon bara kan få bli bra någon gång.
Önskar också hon lärde sig stressa mindre..
Jag älskar mina föräldrar oerhört mycket,
och äntligen har de börjat förstå mig också.
Finns inga ord som beskriver den känslan.

Nej nu ska jag hoppa i kojs,
nighty night y'all.

peace/
Emelie

I know there's a life out there

and it's gonna be mine..

har varit och handlat idag,
det är i princip allting jag gjort.
meen, jag är rätt glad ändå,
ser faktiskt framåt. Äntligen.
men Gud vet hur länge det varar...

Eller ja, har suttit och spelat lite gitarr också,
jag är verkligen entusiastisk och lär mig så mycket,
varje lektion tar jag stora framsteg,
det känns jätteroligt.

Jag har fortfarande inte varit och hälsat på mamma,
hon ligger på sjukhus.
Men jag vet att hon är okej..
Jag är väl rädd tror jag,
och så tycker jag inte om att se henne sådär svag..
Jag börjar bara gråta.
Och jag gillar inte sjukhus.
Men hoppas ändå att jag orkar ta mig dit och träffa henne idag.

Ska på pilates och färga håret före bara.
Eller ja, det är väl Sampe som får färga mitt hår igen.
Har väntat några dagar på det nu redan.

Och det ska bli skönt med pilates,
det är även det en träningsform jag verkligen tycker om,
trots den lugna tackten och stämningen.
Eller så är det kanske just det som gör den så charmerande.
Alltid efteråt känner jag mig så harmonisk,
och jag känner faktiskt av den där kontrollen över varje liten muskel.
Det är någonting speciellt.

Trött är jag dock idag igen,
undrar varför.

future shines brighter

so it seems

eller så är det bara jag som hoppas på det,
men det räcker för tillfället i alla fall.

jag är nog en sann drömmare.
och jag tror på ödet.

what tells me it's thursday?

är trött idag,
har inte vaknat ännu riktigt,
fast jag steg upp 10.

Har redan hunnit sitta hos min psykolog en timme,
det var ett härligt samtal idag,
äntligen börjar jag få ut konkreta råd och sådant.
Till nästa vecka ska jag fylla i ett schema, vad jag gör,
timme för timme, och hur jag känner mig före och efter.

Kanske kommer lite framåt med mina drömmar också,
med hennes hjälp.
Fasiken hon är bra! Jag har nog haft tur med det i alla fall.

Det ser verkligen ut som ett bombnedslag här inne igen nu,
fast ska byka och försöka städa undan lite.
Men den där maskinen jag slängde på nu skulle ta 3 timmar..
Och jag är så sjukt supertrött.
kanske tar en liten tupplur..

jag vill jobba

sakoli.

söker minst ett jobb om dagen.
jag vill börja jobba NU!

såg en annons om att de sökte vikarierande gymnastiklärare och vattengympalärare
till Medis, vilket skulle vara helt underbart för mig, självklart.
Dock har jag aldrig infunnit mig på ett pass vattengymnastik, och inte heller hunnit med det under den tid jag orkade vara på utbildningen i Helsingfors.. Så det kunde vara ett problem.
Men å andra sidan är jag kreativ och om jag bara fick ett papper, eller va fan, hoppa i vattnet själv, kunde jag till och med hitta på några övningar..
Jag skulle älska det.
mahlahplah.

Jag vill utbilda mig till spinninginstruktör också, nu.
men det är ju så jävla dyrt.
Ska fråga mina föräldrar om jag får låna pengar,
eller om jag kunde få de där som väntar på mig.
Jag vill vill vill.
Varje gång jag är på ett pass eller ute och springer,
tänker jag på om det vore jag som hade det där passet,
eller hur jag skulle utforma det.
Jag går igenom grundligt alltså.
Dessutom, lovar jag,
att det är någonting jag tänker på.. Jaa.. 80% av dygnet.
Jag behöver inte ens förklara för mig själv.
Jag behöver bara pengarna.

Okay girls,
jag och Sampe ska till sverige i helgen och titta, drömma om bättre tider,
så jag får nog hålla mig nykter på fredag iallafall.
Men det är lugnt,
så mycket jag påverkas av energidrycker ska det nog inte vara några problem.
+++ att jag är ganska.. störd.. annars också.
yah.

Egentligen borde jag pallra mig iväg och spela fiol,
men jag vaknade för en stund sedan efter 1 timmes sömn,
och min röv har fastnat i soffan.
Eller kanske mitt huvud...

I wanna start living

innan jag dör av tristess.

Jag är så otroligt trött på att sitta hemma nu,
att jag vet inte vad.
Och precis det.
Jag vet inte vad, om någonting.

Jag vet att jag har fått mina drömmar tillbaka,
men jag vet också att jag inte har möjligheten att göra någonting åt dem nu.
Förutom att planera och bestämma mig.
Vilket jag förmodligen gjort 10 000 gånger tidigare, minst.

Igår stamplade jag in av en slump på en sida som kunde leda till förverkling av,
minst två av mina drömmar.
Men det är ju det att se framåt också,
det är en lång tid.

Och jag har så brottom,
men jag vet också att jag har lång tid kvar av min tillfriskningsprocess.
Men jag orkar inte sitta här.
Jag orkar inte vänta.
Men jag måste.

Jag vill ha ett jobb,
ett jobb som jag kan stå ut med,
kanske till och med trivs med.
Så gott som omöjligt.

Igår åkte min vän Ida till the land down under,
jag önskar henne all lycka i världen.
Och jag väntar på att få läsa om hennes resa.
på www.suuum.blogspot.com

nu ska jag fara på Core,
det ska nog få mig på fötterna idag ivarjefall.

it's my passion for training.

I'm not

in a good mood today.

Don't know why.
or so I do.

Jag vill bort,
jag är trött på det här.
Det går men det går inte länge,
ska det gå ett år?
klart det gör men jag vet inte.
jag blir så trött,
så utmattad och uttråkad.

ja, det är tråkigt.

det är en bubbla,
en liten bubbla,
som resten av världen men ändå inte alls.
försök att vara, kanske.
och fullt av försök att inte vara som alla andra,
fast ändå smälta in i massan.

vem är vem,
vem är jag,
varför är jag
och varför här?

where do I belong
I belong next to you,
do you know where you are,
where you should be,
and where you should'nt,
what is right,
I just know what feels wrong.

the importance of friendship

lagade ett collage med bilder på mig och mina närmaste vänner häromdagen,
det är viktigt för mig att alltid minnas att de finns där.
Fast de är på andra sidan världen. Jag tror att det är viktigt för oss alla.
Vänner är ovärderliga och en av de största orsakerna till att livet är möjligt att leva.

Några av dem träffade jag ikväll på Dinos,
det var lika underbart som alltid.
Speciellt att träffa Lillen, när jag inte sett henne på så länge,
och när jag inte kommer få se henne på ännu längre, förmodligen.
Jag kommer nog börja gråta..
Men jag är ändå glad för henne och så kommer jag ju självklart följa alla steg hon tar, så gott det bara går.
Och så kommer jag förstås hälsa på henne!
Underbara Ida.

Dagen idag har varit otroligt upp och ner,
en riktig söndag. Kunde nästan lika väl varit bakfull.
Det känns likadant.
Men ja, förra helgens huvudvärk var värd denna helg, och kommande helgers,
nykterhet.

Livet är bra underligt,
jag skulle ge allt för att veta hur fan det fungerar.
Men jag antar att det kommer, det också.
När jag gett allt..

ensam och uttråkad

ikväll igen,
men det ska fan inte bli något mönster det här.

Jag trodde ju att jag var påväg lite halvut sådär på två vägar,
ena blev inte, och sen orkade jag liksom bara inte med andra.
Är djävulskt trött ikväll.

Var med små brorsbarnen på Mariebad och simmade, med Sampe och min mamma.
Det var ju nästan värre än ett träningspass med Fanny på Avancia,
men otroligt roligt! De barnen är underbara :)
Och jag tyckte om att vara med dem, och att de tyckte om att vara med sin faster.

Efter simningen åkte vi hem till mina föräldrar och åt så det stod ut genom alla hål på hela kroppen, jag tryckte verkligen i mig som att jag aldrig sett någonting som kallas mat i hela mitt liv. Sen hade jag knappt ätit på hela dagen heller. Så gissa om jag var hungrig.. Och inte för att det var mamma som hade lagat det så otroligt gott heller. Mmm.
Lite hemlagad mat slår nog mycket, måste jag säga.
Plus att hon sedan kastade ihop en stooor kållåda åt mig.
Jag var i himlen.
Kållåda är det bästa mitt smaksinne kan uppleva, det absolut underbaraste som kan sättas i min mun av smak.

nu blev filmen färdig.
fan vilket tråkigt blogginlägg det blev.
usch.

dreams

they come
they never go away
doubt just makes your mind wander
but you'll always know what you know
and feel what you feel
there's no way out of that
no way out

twisted and turned
I lay in my bed
nightmares waking me
I can't get no sleep
my dreams are not what they used to
I forget that I'm awake
what is day and what is night
I'd like to lie there til sun comes up
and goes down again

the connection between me
where's the line
my eyes are blinded
and my inside crashed
exploded and all in touch

dreams,
they are congenital


my heart said it all

tror du på piller?

dessa är ja, i alla fall en del, av min vackra dagsdos av piller.
dock vet jag inte om jag tror så mycket på dem, men antibiotika, det är alltid bra, av olika orsaker. Nässpray är också bra.

Idag var jag på min första sånglektion och min lärare är awesome, alla sorters underbar. Och framför allt, hon bara öste komplimanger över mig, och det är sådant som keeps me going ;)

är det någon som vill fara och se på mamma mia med mig på fredag? Den måste antagligen ses, det är väl bara fakta.

äntligen

har jag fått min anibiotika,
och nåt annat krafs.
men, jag ska bli frisk nu!
efter några månaders sjukdom..

men det krävde även lite energi att få den där förbannade medecinen,
fick vänta 4 timmar på att få "träffa doktorn",
fast jag själv fan visste vad jag hade för fel..
Det är ju för jävligt, rent ut sagt.
Nästan så att man hellre skulle dö av respektive sjukdom,
än sitta där och vänta ihjäl sig.

Nåja, nu är det över iallafall.

Jag han just och just på pilates,
och tur var det.
Fast tyckte det var lite mycket muskelträning för att vara pilates,
om det stämmer det som jag läst på om.
Men annars har jag bestämt mig för att börja gå på pilates kanske några gånger i veckan, vad skulle det skada, jag är nog redo att prova vad som helst för att få mitt psyke i bättre form.
Och dessutom tycker jag faktiskt om pilates nu, konstigt nog. Det är väldigt lugnande och faktiskt känner man att man har koll över sin egen kropp.

fyllde i depressionsskalan idag igen, verkade nog inte som att det blev så mycket bättre svar. Men jag tror nästan att lite, i alla fall, på vissa frågor.
Det är dock en jag har kvar som jag kanske till och med behöver en vecka på mig att svara på.. Usch.
Annars på den fronten har det senaste veckan faktiskt börjat kännas lite tryggare,
först fick jag remiss till uppsala, jag vet att jag har en bra psykolog nu, jag ska börja prova andra saker för att bli friskare, jag vet att jag inte är ensam och att dessa människor faktiskt finns där för mig.. Plus att jag nu faktiskt har förhoppningar om att få ett jobb och förtjäna lite pengar, men jag vet ju att om jag inte får det så kommer jag gå ner mig i den djupaste fallgropen igen, och om jag får det har jag att oroa mig för.. Att jag inte ska klara av det, och allt annat, på samma gång.

Men jag börjar bli trött på att bara sitta hemma hela tiden.

nu är jag sömnig,
fast en av dessa tabletter eventuellt skulle verka "uppiggande" och ansågs som ett dopingmedel inom elitidrotten..
hm.

it's really not

or it really is.
whatever

idag har jag känt tristess,
det är någonting med den här hösten som är annorlunda.
Jag vet inte vad det är.

det finns de personer i mitt liv, tror jag,
som gör vardagen värd att gå igenom,
ja.. till och med härlig, ibland.
jag är så glad för att ha henne tillbaka i mitt liv.
Det är verkligen en vän och en människa värd
jorden täckt i guld. Och om möjligt, lite mer än så.

Varför har jag trott att jag är ensam?
varför skulle jag vara ensam?
någonsin?

dessutom har jag den finaste människan på jorden runt mig största delen av dygnet,
han värmer upp mitt hjärta och min själ när hjärnan försöker frysa ihäl mig.
han skulle gå igenom eld för mig, det vet jag.

vad mer kan man begära, behöva?

sig själv,
är det enda svaret.
och så länge dessa personer fortsätter skina över mig,
så ska jag fortsätta vänta,
och söka.

you know, mankind ain't nothing without the sunshine,
and so,
I ain't nothing witout you.

who doesn't love floating

it's the crash that hurts.

idag har jag och min sambo varit duktiga,
jävligt duktiga faktiskt.
Nu är det nästan kliniskt rent i detta "hus",
skönt.
+ att vi skaffat avmaskning åt kattorna idag, vilket jag hoppas på att de ätit upp nu.
spyor med maskar i är inte direkt någonting jag, iallafall, mår bra av.

har annars haft en fylld helg, och mitt skinn svider fortfarande efter allt intag av alkoholbaserade drycker.
men lyckade dagar har det varit, så det får väl vara värt det.

Poffi åkte igår och det känns nog allt konstigt,
och snart åker Lillen.
Men jag tänker inte säga hej då för jag ska fanimej se dem igen,
och det ska inte ta allt för länge.
Annars kommer jag inte riktigt klara av det..
Men jag är glad för dem båda, ändå.

Nej jag är egentligen inte så inspirerad nu, jag är mest hungrig faktiskt.
Men lite har jag fått nerkluddat igen iallafall ;)

Nu ska jag äta lite underbar kållåda och se på Lipstick jungle,
damn good show, by the way..

en dag förgången

en dag av så många..
carpe diem in my ass.

sov till 12, utan ångest denna gång,
jag är fan värd att sova ut.
men trots det sov jag dåligt inatt igen,
ont i ryggen och konstiga drömmar,
obekväma positioner.
Men jag älskar att sova ändå,
det kanske därför kvällen är den bästa tiden på dygnet.

har bykt hela dagen och haft sammabrott pågrund av min piercing,
och lägenheten,
jag vet inte varför jag inte kan leva såhär, men det kan jag inte.
Och det är helt omänskligt att det blir likt detta, på noll sekunder.
jag antar att man borde ha en 3a när man är två.

men med vilka pengar?
jag är luspank och fantiserar om att bo på gatan.
det skulle ju vara toppen på isberget eller hur, jo.
jag var avundsjuk på kvinnan som stod framför mig i matkön,
hon hade vagnen full av goda, nyttiga och dyra produkter.
Där stod jag med mina morötter, tomater, joghurt, min mjölk och sköljmedlet i famnen.
synd att det bara finns en prisklass på mjölken här.

men ett gymkort fick jag igen i alla fall,
det är väl det som jag prioriterar för tillfället, igen..

det ordnar sig
det ordnar sig alltid
men fan ta mig, inte över en natt.
so it's said

my soul has been stolen
by whom I don't know

freaks

det är väl det dom kallas.

jag vill bara berätta att allt jag skriver här,
det kommer rakt från hjärtat varje gång jag skriver.
Men för att jag skriver det behöver det inte betyda att det två timmar senare fortfarande är precis likadant.
Nej, jag lever fortfarande i samma gamla jävla berg- och dalbana.
Bortsett från idag,
idag lärde jag mig att jag inte har kontakt med mina känslor.

har pratat med både psykolog och läkare idag och jag kan säga att det inte var en sekund för sent för varken eller.

tankarna som gick genom mitt huvud imorse var inte de tankar jag vill tänka, än mindre känna, och fortsätta tänka på.

jag skäms nästan när jag skriver det här, men jag tänkte faktiskt på alla andra,
och min främsta tanke var; det skulle vara enklare för alla andra.
Det är inte någonting man kan säga för det har ingen betydelse,
inte nu, och inte någonsin.
Och hur som helst, jag kommer aldrig få veta om det stämmer.

jag orkar inte med verkligheten, jag kan inte leva med den, det går inte.
Men när min läkare frågade mig idag hur jag ville att mitt liv skulle se ut, och jag fick säga vad som helst, hade jag ingen aning.
Jag har ingen aning. Om någonting.
Enbart vaga synpunkter som kanske bättre självkänsla, självförtroende.
Det stämmer, men varför skulle det vara bra sen?
fan vilken cirkel av tankar och kaos uppstår.

det slutade med att hon skulle skriva in en remiss till uppsala sjukhus, varifrån jag sedan kommer få kallelse till neuropsykologiska.. avdelningen.. eller vad fan det nu heter.

vad som kommer av det, det får jag se.
men jag hoppas på svar, för fan,
jag orkar inte mera.

nu är jag glad för att jag fick kållåda av min mamma ikväll,
och för att jag fick träffa dem.
och för att min sambo, min underbara sambo, kanske är okej i alla fall.
konstigt nog så tror jag faktiskt det..


I guess that's what they call hope

framtiden:

godisstrejk, alkoholstrejk.
träna, träna, träna.
läsa oändliga mängder med feelgood-romaner.
träna lite till.
försöka få ett vettigt jobb.
träna så jag spyr.
sjunga, spela spela,
träna sönder kroppen.
-försöka njuta av kvalitetstid med min sambo.

varav x antal ovanstående blott kommer hamna på min otroligt inspirerande lista,
långt inne i mitt huvud (men ändå synlig varje sekund) av misslyckanden.

jag vet i alla fall vad jag kan göra,
för att döva de skrik som skär från botten på min själ,
om så bara för några få sekunder.

dessa sekunder är min flykt från helvetet,
i väntan på den riktiga.

and it's over, and over,
and over again.

åter hemma

utan pengar,
utan jobb.
utan liv,
utan hopp.

men med kissor igen,
och min älskling förstås.
det borde väl i praktiken vara det enda som behövs.
lite kärlek..

och jo,
både helgen i malung och semestern på gotland/fårö
var absolut underbara.
= ännu jävligare att komma hem.

less is more