Det här med tid, och det här med att vara

Det är inte helt lätt alla gånger.
Nej det har väl alla upplevt,
annars kan jag väl bara fråga vilken planet du kommer ifrån.

Igår när jag skulle sova (?) kom jag att tänka på att "vara"
alltså.. Vem är du? vem är jag? Ungefär så.
Det är ju en hemskt svår fråga att svara på.
För vi är ju dem vi är, trots att vi också genomgår konstant förändring.

Jag brukar se mig själv som öppen, ärlig, men ändå svår att komma nära inpå.
Jag kan känna att det är väldigt få personer som verkligen känner mig.
Trots att de må tro att de gör det.
Och jag har lätt för att lära känna andra, på ett kanske djupare plan än de själva förstått. Jag vet inte var det kommer ifrån. Om det är någon slags "Sixth-sence"-grej,
eller om jag helt enkelt bara är en bra människokännare.
whatever.
Jag kom i alla fall att tänka på något som att beskriva sig själv.
Hur dumt är inte det egentligen?
Att beskriva sig själv med adjektiv?
Prova själv att göra en lista,
så ska du se att det slutar med som att du ser ut som världens mest sinnesförvirrade peron.
Exempel då, jag är/kan vara:
Glad
Energisk
Positiv
Flummig
Trött
Arg
Bitter
Ledsen
Fin
Ful
Äcklig
Vacker
Strålande
Social
Inåtvänd
Vältränad
Ovältränad
osv osv osv
i all oändlighet.

Förstår ni vad jag menar?
Allt beror på hur jag känner mig,
och hur jag mår i mig själv.

Se, en person som jag kan uppfatta som osocial eller elak,
kan en annan person se helt annorlunda.

Ja, ni fattar grejen i alla fall.

Det vi inte kan ändra på är vad vi tycker.
Eller så klart kan det förändras,
men inte lika radikalt.
Till exempel,
jag tycker om att sjunga
jag tycker att Taylor Swift är en väldigt dålig artist
jag tycker inte om vintern
jag tycker om att träna

Förmodligen kommer jag att tycka så en lång tid, men det behöver inte heller vara någonting som är konstant, eller för evigt.
(- Inget är för evigt)
Men, jag kan ibland tycka att det är det vi tycker, våra åsikter, och vad vi tycker om att göra, som definierar oss.

Sen finns de de personer som ändrar åsikter beroende på vem de pratar med,
och de kan vara lite svårt att lära känna en sån person.
Men, å andra sidan kan det mycket väl vara så att denna person inte lärt känna sig själv heller.
Det är en teori.
Därför tycker jag inte att man ska döma ut personer som verkar "falska",
man ska inte döma ut någon..

Någonting annat är ju också vårat beteende,
något som är svårare att greppa.
Jag kan säga hur jag brukar bete mig, vad som händer i vissa situationer,
men ibland kan man reagera helt annorlunda än vad man trott också.
Någonting jag uppskattar hos människor, och hos mig själv, är medvetenhet om negativt beteende.
För det är ju också en del av oss, och medvetenhet om det gör så himla mycket.

Det handlar ju om självkännedom,
självkänsla och självförtroende, nästan alltihopa.

Och så handlar det om att våga erkänna för sig själv allt man är,
både positivt som negativt. För vi är uppbyggda av dessa allihopa.

Vad vill jag säga med allt detta babbel undrar ni?

Jag vill bara säga att ni ska vara er själva.
Acceptera er själva och dem som finns runt er,
förlåt dem som gjort er illa, lär känna dig själv och se dem du känner med andra ögon, döm ingen - allra minst dig själv. Och kom ihåg att det finns bara en av dig, och en av resten av oss (även fast de är enäggstvillingar...)

Inget är konstant i livet, hos dig, hos dem runt dig,
förutom du själv.