Någonting som många inte kommit under fund med, är att man själv väljer hur man ser på saker och ting.
Jag börjar bli så trött på allt gnäll om hur jävligt allting är.
Visst, jag har också dåliga dagar då jag gnäller, men MÅTTA.
För hur jävligt har vi det egentligen?
Jag brukar säga, ja fy fan, fy fan att vi har mat på bordet, tak över huvudet, och det värsta av allt; andra människor som rår om oss och hjälper oss.
Does make you think, doesnt it?
Ändå går vi omkring och är oroliga och olyckliga för allt möjligt skit.
Nu vet jag att jag inte ändrar på någonting genom att skriva detta,
jag vill bara gnälla på just det här fenomenet idag.
Jag önskar att, när vi hade en dålig dag, eller när någonting gick åt pipan,
att alla människor kunde stanna och tänka efter, "Hej, är detta så farligt EGENTLIGEN?".
Vad spelar det för roll om du råkar komma lite sent en gång i året? Vad spelar det för roll att du åt den där extra portionen mat? Vad spelar det för roll att du tappat bort ett kvitto? Vad spelar det för roll att du tappade ett glas vin på din nya, fina matta, och att glaset också gick sönder?
Hur viktigt är allt detta för dig, egentligen?
Och det där med att gå och oroa sig hela tiden, för allting.
Tänk om, tänk om, tänk om.
Åh, vi skulle vara så mycket lyckligare,
om vi bara kunde inse hur jävla bra vi har det.
Och hur lite, ett misstag, spelar någon roll över huvud taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar