Dom här förbannade kvällarna

Jag är trött, skulle kunna somna.
Men nej, RASTLÖS,
var kommer det ifrån nu helt plötsligt?
Är det för att det blivit ljusare?

Har inte ens ro att kolla på mina serier,
måste hålla på med 1000 saker samtidigt.
Facebook på mobilen, och Instagram som jag nu lite smått kärat ner mig i.

Läste mina diagnospapper igår,
fick flashbacks.
Jag borde oftare stanna upp och tänka på hur långt jag kommit,
och på mestadels egen hand.
Det är helt otroligt.
Jag borde vara stoltare över mig själv, varför är det så svårt?

Idag har det varit en sån där jobbig dag, inte haft en på över en månad.
Vilket är grymt, men önskar det kunde försvinna helt.
Panikångest och crap.
Vet ni vad jag gjorde?
I bilen på väg på jobb, höjde jag musiken och så skrek jag allt vad jag bara orkade.
Åhh, underbart.
Det är någonting jag kan rekommendera.
Skrik lite mera.

Det släppte faktiskt en hel del.

I helgen ska jag och Dragan och kolla på tävlingar i Åbo, ska bli riktigt riktigt roligt.

Andra roliga saker som hänt, är att jag träffat en superhärlig tjej som påminner så himla mycket om mig själv,
hon är i princip jag för några år sedan. Fast mycket starkare. Om hon bara skulle inse det..
Det har gått bra med träningen och passen, jag har fått motivation att ta mig iväg på andras pass också, som i sin tur ger mera motivation - det är härligt.
Jobbat på och älskar verkligen mitt jobb - det är bäst! I påsk så satt jag och funderade på hur roligt det skulle vara att jobba, när jag var ledig. Så roligt är det. Måste bara hålla det inom gränserna och inte börja låta det ta över fast jag skulle vilja det.



Life's quite good.
Fast det finns skitdagar.

Denna bilden på mig är klassiskt jag, känns det som, och som jag höll på idag.. Tönt!

Tappa saker och pladdrar på som en knäppgök, saknas bara att börja härma en gorilla.