alone and lonely

vill inte känna ensamheten,
den är allt för påträngande..

har inte ens lust att skriva.
lusten till allting är som bortblåst.

önskar bara den kunde komma tillbaka,
entusiasmen.

det fanns en tid då jag knappt kunde bärga mig
för kommande dag.

jag vet inte vad jag ska göra
och hur jag ska kunna sluta stressa..

jag vill ha tillbaka normaliteten,
jag vill känna glädje och längtan,
nu,
inte imorgon,
utan nu..

jag fyller år om en vecka och det känns bara overkligt,
jag blir 20 och jag kan itne se framåt alls.
Jag vill vara glad och förväntansfull,
jag vill kunna träffa mina vänner och släppa allting,
klä upp mig, dricka och äta gott,
utan tankar, utan förvirring, utan det här jävla molnet
ovanför mitt huvud.

Men djävulen på min högra axel
säger att jag ska ge upp hoppet,
det här året kommer inte att bli något bättre,
det heller.

Var är min ängel?

jag vill ha tillbaka min ork och mer an allt,
min vilja.