home is where the heart is

jag lever i en berg och dalbana,

det går upp och ner hela tiden,

runt och runt.

det går sakta framåt,

men jag har fortfarande för brottom.

Jag äter min medicin,

men ibland kan jag knappt komma upp på morgonen.

om det ska göras någonting eller välja,

så blir det en enorm tanketornardo i mitt huvud.

Men det blir bättre, och det är det som är huvudsaken.

Nu orkar jag inte gnata om det mera,

det är som det är,

det är bara att acceptera och försöka ta sig framåt,

trots att det är myrsteg,

och ibland elefantsteg bakåt,

men jag försöker.

Var till stockholm igår med min underbara,

piercade mig och köpte lite nya kläder på rea,

hittade de perfekta jeansen, som gjorda för mig.

Kärlek vid första ögonkastet.

Sampe hittade också nya kläder, och skor,

idag klippte han sig,

fan han var snygg förut,

men nu är han så het att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv,

mitt hjärta slår snabbare och stannar nästan på samma gång,

jag kan nästan krypa ur mitt eget skinn...

kan inte fatta att han är min (inte bara för att han är så jävla het),

det är helt otroligt..

Jag är för dålig för honom på så många sätt..

Men jag är egoistisk också så va fan,

jag tänker göra allt för att få ha honom,

så länge han vill ha mig.. (;