Äntligen har jag sett den, efter några års väntande.
Och jag är inte minsta besviken.. Har aldrig gråtit så mycket under en film någonsin, jag grät inte alls så när jag läste boken. Men å andra sidan har min livssituation och speciellt kärlekssituation (vilket filmen handlar om) förändrats drastiskt sedan dess.
Jag låg i Sampes armar och vi båda två bara låg och grät.
Men slutet är ju lyckligt förstås, så jag kan rekommendera den otroligt mycket.
Trots att jag fick huvudvärk när jag måste hålla tillbaka tårarna..
är trött idag, och snuvig, måste bero på att jag frös så mycket igår ikväll när vi var ute på sjön,
men det var härligt ändå. Jag älskar sjön..
Kattorna spriner omkring och busar som aldrig förr,
jag är så glad att jag har dem nu, speciellt när jag är ensam.
Jag känner mig trygg, omtyckt och känslan av ensamhet försvinner.
Jag önskar bara att de vore lite mera keliga, men jag antar att det kommer ännu.. :)
Nu ska jag försöka ta mig samman och hoppa i duschen,
försöka reda upp lite och sånt..
hatar måsten..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar