superförvirring,
helt förtvivlad,
upside down,
and down down down.
klarar inte av det här att sitta hemma,
och när jag gör det kommer jag in i min depressionscirkel,
och jag kommer inte loss,
jag vill gå ut och gå,
jag vill göra det och det,
jag är hungrig och jag vill äta.
Men nej.
jag gör ingenting,
jag äter ingenting,
jag orkar ingenting,
och jag är så trött.
rädslan är överväldigande,
mitt tvivel växer.
hoppet dör sist,
det tror jag inte.
kroppen dör sist,
själen dör aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar