har varit en rätt tuff dag,
men jag är glad.
Såhär glad har jag inte varit på länge.
Och det beror nog på allt det här med lucia,
ja just det, jag är en av de 7 luciakandidaterna!
Och det känns verkligen jätteroligt, måste jag säga,
trodde först jag var för gammal men så var det inte alls.
Jag får för mig så mycket.
Det kommer nog bli en upplevelse att ha med sig för livet det här,
jag trivs verkligen redan med det.
Var på första övningen idag och det är roligt med de andra tjejerna,
och med mitt musikintresse kunde det ju inte vara så mycket bättre.
Ser fram emot de kommande månaderna, trots att det kanske blir lite hetsigt ibland.
Men det tror jag är någoning jag bara kommer må bra utav.
Visst känns det dock lite konstigt, tror inte riktigt jag smält det än.
Jag som inte ens var påväg dit, men tog mig samman för att jag visste det skulle vara någonting jag skulle älska. Och jag kom med, jag kan inte förstå det.
Hoppade omkring i lägenheten när hon ringde igår och berättade nyheterna, och sjöng.
Skrek lite också faktiskt :)
Det kanske låter lite fånigt att bli så glad för någonting så litet, men det är inte så litet egentligen, och inte för oss som verkligen fick den här otroliga möjligheten. Och ja, det är väl bra att vara glad, överhuvudtaget, måste jag väl säga.
Läste några gamla blogginlägg igår och jag kom på att jag inte har de där lika förvirrade tankarna nu mera, visst har jag väldigt mystiska tankar ibland, men jag smälter dem nästan direkt och beslutet finns ju redan inom mig. Jag tror bara jag på något vis har lärt mig hitta det. Jag är inte galen, och jag var ju absolut inte galen då heller, men rädslan för att jag skulle bli det har försvunnit nu.
Eller brukar ju alltid säga att vi alla är lite galna, men, galen på en annan nivå än min naturliga galenskapsskala (vilken nu ändå är relativt hög). Om vi säger så.
Det är skönt, men ibland saknar jag alla de där tankarna om allt utan svar,
det är roligt att sitta och filosofiera, jag älskar att filosofiera.
Men brukar väl oftast bara vända om och förvandlas till någonting som det inte alls var från början..
Har dock lite ångest ikväll efter intervjun från Ålandstidningen, jag hoppas verkligen inte att jag sa någonting heldumt. Vilket jag nu förmodligen gjorte efter som, let's face it, det är mig det handlar om. Men ärlighet är väl en av mina största principer också. Dessutom kan jag inte ljuga. Och det var väl inte så farligt. Haha, se nu, ingen ordning alls på mig efter det där.
Aah jag vill bara ha den där tidningen så att jag kan läsa resultatet.
Pratade på om Gud och om jag är kristen och sånt, det är ju ett ganska känsligt ämne, det vet vi ju alla, och jag kände direkt när han frågade den första frågan ett smått obehag sådär.
Kanske jag är ganska gammalmodig, jag vet inte. Eller så är jag bara uppfostrad med att inte prata så mycket om det.
Nåväl, så länge jag lever är jag glad.
Och jag är faktiskt ganska glad för någonting annat än att jag lever idag.
När jag träffade Jennifer blev det ett betydligt kortare samtal än vanligt, det bådar ju gott måste jag säga. Men det kan ju slå om precis hur som helst.
Nej nu tror jag att jag bara svamlar på, är så otroligt trött.
Var och sprang en 10km länk efter övningen och det var ju fullkomligt underbart!
Älskar verkligen den här höstcharmen, naturen är så otroligt vacker och fridgivande.
Jag trivs ute, och det finns ingen känsla som den när man tagit duschen efter att ha sprungit ute. Jag hade nästan glömt hur mycket jag verkligen tycker om att länka.
Finns inget som slår känslan av den kyliga höstvinden mot min svettiga panna, med det perfekta soundtracket till sträckan som kommer, med mina egna snabba andetag och hjärtslag tyst i bakgrunden..
Nu är det dags att uppsöka Mr. Blund, John Blund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar