livet går upp och ner hela tiden,
så också allting runt om oss.
Sedan kan man ju börja fundera över,
hur är det egentligen,
är det flera uppförsbackar eller nerförsbackar?
Glömmer vi de goda eller de sämre dagarna, eller helt enkelt alltihopa?
Hur logiskt skulle det vara?
Ingenting i livet är logiskt,
livet är inte logik,
livet är universum.
Livet må vara sannolikhetslära,
men blott sannolik.
Ty inget vi kan veta.
det är inget ovanligt med tvivel,
jag tror allting är uppbyggt av tvivlet.
Skulle vi inte börja fundera på någonting,
hur skulle vi då komma underfund med saker, va?
Det skulle inte finnas någon matematik,
ingen filosofi,
ingen beräknad hastighet för varken ljud, ljus eller, inte max heller för den delen.
Hade vi inte börjat tvivla,
fundera, grubbla, tänka,
så hade vi aldrig blivit det vi är idag,
det är en sak som är säker.
Det är till och med en fråga om
jorden ens vore bebodd av annat än växter,
om ens det.
men det är jobbigt med tvivel.
Nej förlåt.
Det är livsfarligt med tvivel..
Så,
allting säger egentligen emot sig själv.
Play, paus och spola bakåt.
play, paus och spola bakåt.
spolar vi framåt,
förlorar vi förståndet helt och hållet.
Vårt tvivels gap växer
till ett svart hål.
Och sakta slukas vi in i vårat eget universum.
TVIVLA,
gråt,
älska och tyck mindre om (hata ingen),
le,
gråt lite till,
våga,
var rädd,
fly, göm dig,
kom hem igen,
ljug, tala sanning,
synda,
be om förlåtelse,
förlåt dig själv,
tala, tig,
tänk,
lev nu,
sök, hitta, sök igen,
tappa bort, försvinn,
kom tillbaka,
öppna, stäng, och öppna igen,
förstå.
erkänn dig själv,
för dig själv.
smile until you cry,
when you do, try to keep it,
live util you die,
and when you do, try to keep it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar