tanketornardon i mitt huvud

jag funderar, och funderar,
grubblar och fantiserar, drömmer,
funderar lite till.

Det har inget slut.

Tänk om man kunde underhålla sig själv genom att enbart tänka?
Om tankarna vore lika långsamma som tiden,
men på något vis är de så mycket snabbare.
Rapidfart genom sekunderna..

Egentligen är det lite obegripligt varför det ska vara så.
Man kan sitta och tänka, fundera, fantisera, hur länge som helst..
I huvudet..
Men på klockan har siffrorna knappt ändrats,
då du sist såg stod det 12:34 (d.v.s. pre-tanke/fantasi/grubbel)
och när du nästa gång sneglar mot tiden,
står det 12:37..

Då har du spelat upp flera veckors verklig tid i ditt huvud..
Så det är inte så konstigt att de drömmar vi har bara är några få sekunder,
trots att de känns som timtalslånga händelser.
Men de känns ju även verkliga..

Fast jag tycker ändå att det är ett mysterium.
Det är självklart att man skulle bli galen av att sitta inlåst i ett rum,
med enbart tankevirvlarna i huvudet som sällskap.

*

Min "födelsedagsönskelista" blev väl så gott som påkommen idag,
jag vet att det är lite halvtöntigt att sitta och skriva önskelistor på saker man vill ha när man ska fylla 20 år,
men jag tycker det är relativt praktiskt,
för visst får man ändå en hög presenter?
Lika bra att få någonting man kan ha nytta av.
Och det är ju inte så att den är flera sidor lång,
och det är heller inte sådant på den som skulle vara onödigt.

På min första plats kommer utbildning till gruppträningsinstruktör
(först spinninginstruktör men jag kommer med största säkerhet ta flera utbildningar)
Jag vill verkligen gå den där utbildningen, det är en av de saker jag tänker på flera gånger, varje dag, som jag redan gjort några år..
Och jag kommer inte ha råd med den själv på väldigt, väldigt länge..
Och jag vill inte vänta väldigt, väldigt länge..

+ att jag har en tendens att vela väldigt mycket,
och tyvärr velar jag oftast mig över till den sämre sidan i slutändan.

d.v.s. jag har otroligt svårt för att bestämma mig, och slutgiltigt bestämma mig,
med alla nerver i hela min kropp.

Och det här är någonting jag verkligen verkligen verkligen vill,
det är någonting jag kunde ge alla krafter jag har för.
Det är fanimej till och med någonting min rädsla inte kunde besegra.

Det är bara så synd, att någonting sådant ska kosta så mycket.

Och jag får sådana skuldkänslor..

men det här är någonting jag kommer göra
oavsett hjälp eller inte,
då kommer det bara att ta längre tid.
Kanske mycket längre tid,
men det är värt det.

Har mycket på gång i livet nu fast jag verkar sitta fast,
det är det jag hatar,
det är det som får mig mest ledsen och trött.
När allting verkar stå stilla och vardagen blir för fylld av mönster
och av det som måste göras/hinnas med.

Helgen går för snabbt och veckodagarna gör jag allt för att de ska vara över.
var är livet, när tiden går för fort?
och tankarna går så fort att livet verkligen inte alls hinner med..

nu ska jag sova, för att stiga upp, därefter träna och småsaker jag hinner med, sedan bär det av till jobbet där jag är i princip 95% (som det känns) av min vakna tid, för att sedan komma hem och sova igen..
Var är livet där?

Jag vet att livet alltid står bakom knuten och väntar,
men är det inte skrämmande?
jag är skrämd från vettet..