never too late for changes

jag känner att jag behöver förändras på något vis..

Främst för att jag känner förändringen rinnade i mina vener,
jag tror faktiskt det redan nått mitt hjärta.
Hjärnan hakar på..

-- jag ler.

förra veckan var jag på folkmusikläger i Ålands vackra skärgård,
på en liten ö kallad kyrkogårdsö.
Det är alltid lika härligt..

I år lärde vi oss verkligen underbara låtar,
och de människor som är där är fantastiska!
Kreativa och frisläppta.
Hippien inom mig kom fram..

Trots det faktum att de flesta jag umgås med är snäppet yngre än mig gör det ingenting,
bortsett från det att jag blivit uttröttad lite fortare än dem har de ingen skillnad,
energin inom dem ger mig bara mer att glädjas för!
Och den energi de utstrålar..
Plus, jag älskar att få ta del av deras humor.

Det är en speciell sorts syre man får chans att andas in under de 5 dagarna..

Den största nackdelen var mina älsklingar här hemma,
alltså nackdelen var att jag var borta från dem.
Men åh,
så lycklig jag blev när min underbara klev in genom dörren
på kyrkogårdsö och omfamnade mig.
Obeskrivligt.
Och kattorna här hemma.. Världens sötaste, förstås!

Helgen som efterföljde på stugan i Vårdö var som pricken på i:et,
nu är jag full av liv och positiv energi.
Regnet på himlen fick bara solen inom mig att skina än mera..