kvällens

Staind - Believe

Hörde på den när jag gick hem nyss,
började tänka på att jag kände mig ensam.
Jag gillar det här luciagänget,
men vi är ju liksom en grupp. (Med tanke på att jag just varit med dem sedan före 17 idag)
Vad jag försöker säga är att,
jag saknar att ha någon som man kan ringa till absolut när som helst,
och träffas, eller bara prata.
Vill säga en bra vän,
jag har några riktigt bra vänner, men vissa är på andra sidan jorden,
och de få som är kvar har ju sitt eget liv också.
Men å andra sidan är jag lite svår att få kontakt med har jag kommit fram till,
jag vågar liksom inte säga vad som helst åt "vem som helst"
och jag är inte så känslosam..
Före jag druckit en par (....) öl i alla fall.'
Men jag har mycket jag behöver prata om, eller jag vill i alla fall ha sällskap en stor del av tiden, och jag vill inte bara bero mig på min pojkvän.
Det funkar ju inte, då håller jag liksom honom från att vara med sina vänner också,
vilket jag egentligen tycker att är jätte, jättedåligt.
Han har så fina vänner, så han borde verkligen få njuta av tid med dem.
Men jag är så egoistisk och vill ha honom för mig själv hela tiden när han inte är på jobb.. Eftersom jag är så fruktansvärt ensam när han far iväg behöver jag all hans uppmärksamhet när han är hemma.
Det låter verkligen hemskt.. Men ja, jag är inte världens bästa person, det är jag allt för medveten om.
Därför tror jag väl också att jag inte kan släppa in några nya människor för nära..
Jag önskar för allt i världen att mitt sociala liv kunde utökas lite mera..
..så att jag inte blir en börda på ännu ett plan för de som verkligen står mig nära..