vomit free since

93 ;o haha nä men, maj 08.
Det är 6 månader, det borde jag nästan fira.
Men jag anser mig själv varit frisk i över ett år,
men utan "fallbacks" 6 månader,
jag borde ju vara asstolt över mig själv.
Men det är jag inte,
nej för jag tänker fortfarande på det ibland.

Idag känner jag mig "äcklig" till exempel,
När jag åt för en stund sen sa S "igen!??!" sådär chockat och det tog jag verkligen åt mig,
fast jag var hungrig, ja, igen.
Han menade inget illa med det men det blev fel i mitt huvud..

Jag är en hungrig människa och brukar vanligtvis äta mycket,
men den där spärren i huvudet innan det blir "för mycket" har inte riktigt lossnat än.
Och om jag tänker på det för mycket äter jag för lite och så blir jag hungrig igen efter 1 timme,
och då känner jag mig som en ständigt ätande kossa.
Det är en ond cirkel det där, eller inte bara en heller.

Har drömt flera nätter att jag ätit en massa godis och velat spy,
därför tar jag upp det..
Det är en äcklig dröm, så verklig, mardröm.
Inatt så var det S och mamma som hindrade mig,
och det var hemskt, men det kändes sjukt bra när jag vaknade.
Att jag inte spytt i drömmen alltså.
Drömmen kan iofs bero på att jag läst min gamla blogg från när jag var riktigt dålig här i dagarna, och börjat fundera. Så antagligen slog det mig hur annorlunda mitt liv är nu mot hur det var då. Ständig ångest och hunger, ingen ork och tvångstankar och beteenden. En ständig lögn och ensamhet, skuld och verklig skam..
Och för att inte tala om när jag åt max 2 frukter, 1 ägg och 2 morötter om dagen!?
Hur fan!?! och ändå finns det perioder jag funderar på att jag äter för mycket!? jag borde tänka tillbaka på de gångerna, och på perioden av hetsätning och kräkande för att få lite perspektiv.
Jag har gett mig själv så mycket stryk, jag borde vara nöjd nu, och förstå att det är en lagom mängd mat när jag äter så att jag blir mätt, och så att jag inte mår illa, så att jag orkar...
Jag säger det åt alla som någonsin lidit av en ätstörning, vi är inte bara lite duktiga, vi är jävligt duktiga, för det är verkligen ett helvete att försöka gå igenom. Vi borde inte låta oss få lida mera efter någonting sådant.