tisdag 4 november 2008

what it comes down to

jag vet ibland egentligen inte varför jag skriver,
men ja, det är för att det råder mer eller mindre kaos i mitt huvud, konstant.
Och för att jag förstås tycker om att skriva, och det behövs.
Säkert finns det andra anledningar.
Men min poäng var, jag gör ändå bara samma sak dag ut och dag in,
det finns ingen skillnad.
Jag hatar egentligen att svara på frågan om "vad jag gör",
för det finns inte många alternativ.
Antingen så tränar jag, eller så sitter jag inne och tittar på mina jävla serier.
Meningsfullt!?

Jag kan bara inte förstå varför det ska vara såhär,
varför man är tvingad att leva ett långt liv,
och till på det försöka tycka om varje jävla miserabla sekund,
"för det händer bara en gång" bla bla bla crap.
Men det finns någonting inuti mig som säger att jag vill fortsätta,
jag vill finnas kvar i det här helvetet som mest 70 år,
kan någon förklara varför!???

Det är klart jag vill leva för dem jag älskar,
men alla är åtminståne på det mänskliga planet själviska så det måste finnas en orsak för att jag vill leva för mig själv.. Och det någonting känner jag någonstans inom mig.
Det kan inte vara förklarligt men jag vill ha någonting mera konkret..

det är väl det hela det här handlar om,
att inte veta varför man vill leva.

Inga kommentarer: