väntar

på att få gå ut och gå/springa.

Jag orkar inte sitta mera, och nu vill jag egentligen bara springa skiten ur mig.

Men jag vet att jag borde vila också..

äh, screw resting.

det hinner jag nog med ännu.

Ja, väntar på att det ska bli lite mörkare ute bara. Så att det centreas till mig och mina tankar på ett annat sätt. Jag vill inte behöva möta människor och se deras ansikten, eller de mitt.

Ibland är det skönt att bara vara anonym och ändå tillfredställa det sociala behovet. Och på samma gång, få lite tid för sig själv på ett helt annat sätt en den tid jag spenderar ensam hemma.

Här råder bara väntan och känslan av ensamhet.