trist

nu åkte just S iväg på jobb, lämnade mig ensam :(
ska väl överleva, men känns inte så roligt att vara det ändå till i morgon bitti.
Och stackars S som måste jobba dubbelskift, och natt.

ska fara efter katten om en stund i alla fall,
så det blir kanske lite mera liv här efter ett tag.
sen ska jag iväg och träna..
Det ser jag fram emot grymt mycket.

I morgon ska vi uppträda på bibban kl 19.
Det ska nog också bli roligt, bara jag inte är lika nervös,
och bara det går någorlunda.

Borde sätta in ett inlägg från förr igen, det var ett tag sen,
men orkar inte med det nu heller så får kanske ta det ikväll.
Det känns alltid lika chockerande att läsa hur det faktiskt var man tänke och levde.
Hade världens diskussion med S igår kväll om träning och mat osv.
Han ansåg att det bara var jobbigt att ta sig iväg och träna och att det inte var roligt, bara tog tid, man blev svettig och kroppen blev ändå inget bättre..
Jag kan inte riktigt förstå vad som är svårt med att träna,
visst tar det emot för mig också vissa dagar nr jag är riktigt trött,
men jag vet att om jag tar mig iväg ut på den där länken i alla fall så känns det så otroligt bra efteråt, och det är som alla problem bara försvinner.

Men det är väl bara så att vi alla är olika,
fast det är klart att det alltid är bra att försöka vända människors tankesätt om träning,
för jag lovar att de flesta ändå älskar det till sist ;)