mysa, mas, musigt

MÖS nyss ner mig i min underbara morgonrock..
haha, myste!??!

sånglektionen gick också sjukt bra!
jag kan undra varför det är så,
vissa dagar suger allting, vissa dagar vill man bara dö,
och andra dagar går allt lika smort som om man vore Gud själv.
Nu kom jag på varför jag skulle upp tidigt i morgon,
HA! jag stod och tänkte på det i duschen just,
"fan det var någonting jag skulle stiga upp tidigt för imorgon,
hmm står det i min kalender, nää, vad var det!?"
sen började mitt flyktiga sinne sakta övergå i andra tankar..
Men nu kom jag på det,
vi ska äta lunch med S föräldrar i morgon,
och då måste jag stiga upp tidigt för att hinna äta morgonmål i lagom tid.
(Yep, jag skippar ALDRIG morgonmålet!)
I allafall, hans mamma fyller år idag så vi ska "fira" det imorgon. :)















men back to min undran..
Ja, den här berg och dalbanan som hör livet till,
den kastar oss verkligen hit och dit.
Jag kan också undra om det är andra än jag som upplever omkastningar dagligen!?
Kan börja bra men sluta dåligt, eller vice versa.
I och för sig är jag mycket väl medveten om att dessa omkastningar minskat,
både sedan jag börjat med cipralexen och mina regelbunda pratstunder, men också (förmodar jag) av min kämparglöd och vilja.
Förr kunde jag ju vara exalterad ena sekunden och andra vrida mig på golvet i en panikångestattack..

Det känns lite sådär att, varför, egentligen? Det är ju mest bara jobbigt.. iofs kan det i prncip vara vad som helst, undermedvetna förväntningar, vi har ju en bra tendens att kunna lura oss själva. Skulle vi gå omkring och tänka på att det kan hända någonting som kan vända det här, så skulle vi ju vara förberedda. men det konstiga med det är att, det är nästan ännu sämre. Då går vi ju och är "deprimerade" i förväg, och det tar ju bort de där ljuvliga minuterna av glädje!? Det betyder att det alltså är bättre att sorgen/ilskan/nedstämdheten eller vad det nu kan vara, kommer som en chock. Då har vi ju i alla fall varit glada tills dess, eller? Jag har alltid varit en sådan som förutspår misslyckanden eller negativa saker i livet, eller ja, vad jag trott varit realist, men det är snarare pessimist jag har varit. För ja, det kommer ju att inträffa negativa saker, det vet vi, men om vi går och tänker på dem i förväg så förstör det så mycket annat bra, och det behöver ju inte vara så att just det man tror ska vara dåligt blir dåligt.. Tvärtom, kan det bli hur bra som helst, och göra dig ännu gladare.. Jag tror jag gjort min poäng!? Tror jag fått det här fenomenet smått förklarat för mig själv, men det behöver ju inte vara så att en dag går upp och ner för det heller. Det är ju så att vi kan ju inte veta vad vi känner, eller kommer att känna. Men å andra sidan, vet vi egentligen inte vad det är för känsla. Det är hjärnan som sätter namn på den..

Det är kanske onödigt att fundera på sånt här, men på ett konstigt sätt tycker jag mig komma fram till i alla fall någonting varje gång, om inte annat, att det inte lönar sig att fundera på det.

Nu ska jag nog hoppa i kojs och försöka sova. Det behövs efter idag/ikväll.

Godnatt, sov gott :)