jag vet egentligen inte, hur ska man börja riktigt?
Bara mitt i, eller.. Från början?
Det känns inte som att jag skulle orka ta allt från början, dessutom står det ju om mig här på sidan..
Så, jag får väl ta det från idag.. Och låtsas som att jag är känd i alla fall :)
Idag var jag i skolan mellan 12 och 18 på kvällen, det kändes mindre roligt måste jag erkänna. Men det var bra.
Vi håller nämligen på med Skol-LIA (Lärande I Arbete) och ikväll fick vi träffa våra handledare från skolorna vi ska till och praktisera, det var nyttigt för före idag har vi inte riktigt kunna planera och vara helt säkra, en del stress med andra ord.
Men nu fick vi det på det klara och det känns som att det kommer att ordna sig.
Jag hoppas tiden går fort för det är lite för mycket energi som går åt åt detta, men det är över om två veckor, sedan får vi vila upp oss på sportlovet.
Före allt detta fick jag till ett fint hemmapass där jag körde slut mig själv ordentligt vill jag lova. Det är skönt att ha möjligheten att träna lite hemma om man känner för det eller inte har tillgång till gym (Friskis stängt till 14 och kände inte för att träna på skolans gym, dessutom ville jag få in mera kondition)
så jag körde ett mag/konditionpass hemma, med fokus på kondition.
60 hårda minuter och jag var nöjd!
Dock känns det lite trist nu för jag är van att träna på kvällarna, men jag vet ju att jag gjorde det i morse.. :p
Dessutom har jag rena lakand, och det är det bästa när man är nytränad och nyduschad och får krypa ner under rena sängkläder. mmmm.(Nej, det BÄSTA är ju om man också fått bada lite bastu, förstås)..
Imorgon blir det träning av axlar och biceps tror jag, plus spinning (om jag får plats).
För övrigt så saknar jag min pojkvän så otroligt mycket.. :(
Han är långt borta över havet.. (dramatiskt värre)
veckorna har aldrig varit så långa som nu.
Och jag kan ärligt säga att det för första gången i hela mitt liv känns som att jag hittat hem, som att allting faller på plats och det känns rätt.
Det känner jag med honom.
Där han är, där är jag hemma,
när jag är med honom så mår jag bra.
Men när jag är utan honom så vet jag ändå att han finns där.
Jag vill bara säga till dig Dragan,
att det är du som gör mitt liv till ett liv,
det är du som får mig att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar