...

the sound of music to my ears
you may whisper to my heart
all the worries in the world
they speak like a hurricane

your words made me fall
your despair caused the ground to break
my soul, the beautiful song of all that's true
can you hear through the tears

taste my blood, taste my grey thaughts
do I deserve this life full of lies
what I was told makes no sense
you said your heart was breaking in my hands

what anger could make this pain
rip the river into pieces
is it better to walk with your hollow body
than be blamed for the sorrow

raise up, listen
can you hear through the tears
the sound of music to your ears
all the worries in the world
my soul, the beautiful song of all that's true

Awake my soul

In these bodies we will live, in these bodies we will die
Where you invest your love, you invest your life
In these bodies we will live, in these bodies we will die
Where you invest your love, you invest your life

Önskar verkligen

Jag hade internet i sverige,
nu egentligen för att jag är så jävla sugen på att skriva blogg.

För när jag skriver såhär sällan, så finns det för mycket att säga,
så det kommer inte ner i skrift,
och när jag har någonting sjukt slugt i tanken - så hinner jag inte skriva ner det före jag bloggar.
Och det är inte så att jag har lust att börja typ spela in smarta saker jag kommer att tänka på,
för att sedan skriva dom, det är lite väl over-the-top.
När man skriver så skriver man och då ska orden komma från hjärtat,
inte från nån mening som man stog och skrattade åt för tre dagar sedan.
Det är ju bara patetiskt.
"DET HÄR måste jag komma ihåg att skriva i bloggen, då kommer alla som läser tycka att jag är jättesmart och rolig".

Om du inte är en jävel på att skriva och inte har några bekräftelsebehov så kanske det är okej.

Äh fan,
nu har jag mest bara tråkigt och jag skriver varken från hjärtat eller någon annanstans ifrån.

Spegel, spegel

När mörkret speglar sig i havet,
när natten är en evighet.
När luften är tjock
svår att andas,
när björken står stilla,
när du tappat ditt jag

trots att träet i bryggan,
sandpapprat för många år sedan,
inte går att stå på,
ta din tyngd och gå ut
i det svarta finns det något,
något som du inte kunde se.

När mörkret spelgar sig i havet
när natten är en evighet.
När luften är tjock
svår att andas,
när björken står stilla,
speglas även ditt jag

Oh my

vad jag saknar att skriva blogg, verkligen.
Det där förbannade internetet vill de aldrig skicka till mig,
tydligen ska jag betala men inte få något jag betalar för.
Jävla telia. Uäh.
Kan bli så förbannad, i Finland fungerar i alla fall allt som det ska,
och man får det mat lovats.
Damn sweden.
Näe, den billiga maten kanske väger upp för förlusterna..

;)

Några veckor har passerat och mycket har hänt,
allt tänker jag inte uttråka med,
men i snabbversion har jag tränat (NO shit!??),
varit sjuk (- INTE tränat, då alltså), flängit och farit,
sovit och sovit, städat, varit lycklig och varit ledsen,
saknat och längtat, träffat vänner, ja. Med mera.

Eftersom jag sträckte ryggen (vet inte om jag sagt det?) så blev det ingen styrketräning på 3 HELA VECKOR, can you believe it?
Knappt så jag gjorde det själv, men duktig kände jag mig! Har verkligen lärt känna min kropp nu, äntligen!
Men cardion höll jag igång ordentligt, sprungit, spinnat, zumbat, sprungit och spinnat lite till. Och gått.
Den veckan jag blev sjuk gjorde jag dock inget av ovanstående.. Eller vänta, jo.
Jag gick fakiskt lite. Och körde lite i skolan, men enbart för att jag trodde jag var frisk. Hade faktiskt en sån sort, bara ont i kroppen och feber, inte ens hela tiden utan till och från. Den dagen jag var med och tränade lite sov jag resten av dagen och natten därefter.
Sen vaknade jag en morgon, pigg som en lärka.
Dansade runt köksbordet några varv och sjöng. Kände mig plötsligt lite galen.
Men, det tycker jag man får vara när man inser att det, än en gång, faktiskt gick över och inte var en dödlig sjukdom.

Nog med ironi,
har för mycket sånt i mig nu när jag varit tyst så länge.
Watch out!
Eller be prepared ;)

Nu behöver jag nog sova igen.
Jag håller på att bli 80.
80 år alltså.
Det vill säga gammal.

Tack och god afton.

musik