tankefall kroppslimmad

superförvirring,
helt förtvivlad,
upside down,
and down down down.

klarar inte av det här att sitta hemma,
och när jag gör det kommer jag in i min depressionscirkel,
och jag kommer inte loss,
jag vill gå ut och gå,
jag vill göra det och det,
jag är hungrig och jag vill äta.

Men nej.
jag gör ingenting,
jag äter ingenting,
jag orkar ingenting,
och jag är så trött.

rädslan är överväldigande,
mitt tvivel växer.

hoppet dör sist,
det tror jag inte.
kroppen dör sist,
själen dör aldrig.

avundsjuk

på alla som får leva sin dröm,
lyckliga jävlar.

I live in this god damn roller coaster

det är upp och ner
och ner och upp
hela jävla tiden

och vilken hjärna skulle inte bli omkastad av det?
tell me.

I'm struggeling through my days,
going stronger, but still I'm weak,
oh spirit of mine, oh spirit of mine,
stop this turning
stop this race against myself
give me hope and faith,
and tell me in what

they all think they know

I know I don't

och jag är lite för säker på det också,
känns det som.

Jag vet att jag inte borde prata med henne,
för varje gång, varje gång,
bryter hon ner mig som om jag vore ett löv,
och hon en larv.

Allt jag bygger upp slår hon i bitar,
min själ och mitt hjärta.

Jag lever på en smal och kort planka,
och hon puttar mig över kanten,
rakt ner i det svarta hålet.
Igen.
Åter.

Men jag är naiv och fortsätter tro,
att allt skall bli bra,
att allt kommer sluta,
att hon ska finnas där för mig.

get real
reality is fucked up.

men det går inte att säga nej,
det går inte att aldrig mera prata med henne,
hon rinner i mina vener,
det går inte att kapa av dem.
Då vet vi alla vad som händer.

the biggest failure

there ever was.

fortfarande.
jag är så jävla misslyckad att Guds icke existens blir självklar,
skulle han finnas skulle det inte finnas sådana som jag på denna jord.
Eller, jag, i alla fall.

vi lever i helvetet,
vi brinner inte för evigt men vi brinner resten av våra liv,
och det är evigheten i tidsformat för en människa.

jag hoppas fan att himlen finns,
annars finns det ingenting som är värt det här jävla besväret.
Och finns Gud ska jag fan sparka honom i skrevet när jag kommer dit.

still raining

men jag klagar inte.

nu har jag kastat lite smink på (har varit lite trög med det de senaste dagarna..)
och tagit en bild på mig och mitt fina hår, som min superduktiga (på allt han gör) sambo har fixat åt mig (eller ja, en och en.. snarare en miljon och det här var väl typ den enda som dög någorlunda..

Idag är jag bara trött och dåsig och har en bad hairday.
En bad lookday för den delen också.

hm.

men i alla fall..





>











jag är blek och eländig.
och jag tycker synd om en vän..
tänker på henne mycket..

P.S I love YOU

P.S. I love you

Äntligen har jag sett den, efter några års väntande.

Och jag är inte minsta besviken.. Har aldrig gråtit så mycket under en film någonsin, jag grät inte alls så när jag läste boken. Men å andra sidan har min livssituation och speciellt kärlekssituation (vilket filmen handlar om) förändrats drastiskt sedan dess.

Jag låg i Sampes armar och vi båda två bara låg och grät.

Men slutet är ju lyckligt förstås, så jag kan rekommendera den otroligt mycket.

Trots att jag fick huvudvärk när jag måste hålla tillbaka tårarna..

är trött idag, och snuvig, måste bero på att jag frös så mycket igår ikväll när vi var ute på sjön,

men det var härligt ändå. Jag älskar sjön..

Kattorna spriner omkring och busar som aldrig förr,

jag är så glad att jag har dem nu, speciellt när jag är ensam.

Jag känner mig trygg, omtyckt och känslan av ensamhet försvinner.

Jag önskar bara att de vore lite mera keliga, men jag antar att det kommer ännu.. :)

Nu ska jag försöka ta mig samman och hoppa i duschen,

försöka reda upp lite och sånt..

hatar måsten..

ny dag, nya "äventyr"

mhm, just det.

var påväg på Core till Avancia idag, men visar sig att det skulle blivit för få deltagande så det blev inställt.
Jag som skulle behöva använda mitt sommarkort nu när jag har chansen, det är mest därför.
Också för att jag vill börja träna igen förstås, efter all sjukdom.
Men det får väl bli lite övningar här inne tror jag, och kanske en kort länk på det, eftersom vi förmodligen kommer vara ute rätt mycket ikväll..
När vi ska ut och fiska! (jag älskar fiske otroligt mycket, alltså, att kasta drag mest då)

igår såg jag på 27 dresses,
den var bra och supergullig.
Verkligen en tjejfilm, så såg på den ensam mest när sambon min låg och sov :)

har sett på en del filmer de senaste dagarna..
i söndags our fathers, måndags girl interrupted, och igår, enchanted och 27 dresses.
får se om jag hinner med någon idag ;p
då blir det väl ps I love you om det går, den har jag längtat länge efter..
Eftersom jag läste boken för några år sedan,
otroligt duktigt av en 22åring att skriva en sådan bok!

nej nu bara babblar jag på,
inga visdomsord idag.

uttråkad ända in i benmärgen

tredje inlägget idag;
det säger väl sig själv.

Sambon min är nog hemma men har inte ork att underhålla sin flickvän för tillfället,
inte heller ork att hjälpa mig färga håret.
Men, han måste få vila, så jag får underhålla mig själv istället;
problemet är bara att min egen ork tryter.
Och min fantasi, vad händer med den när tristessen kommer krypande?
varför har jag helt plötsligt ingen ide i hela mitt huvud?

Eller ja,
jag kunde läsa, spela fiol eller gitarr, sjunga,
skriva färdigt alla låtar, börja med min nya,
jag kunde försöka på att färga håret själv,
se på lite vänner, eller någon till film
(har sett på enchanted tidigare idag)
eller rentutav göra någonting av det jag borde.

men med tristessen försvinner lusten.
det är snarare den sanningen som existerar för tillfället.

aah, klockan har ju varit 18:57 minst en halvtimme nu redan........

totalt i onödan

det gick hur bra som helst, och lite bättre än det.
Men det känns i och för sig väldigt bra nu!
Jag brukar säga att det är det som är det posotiva i pessimismen,
förväntar man sig det värsta så blir resultatet oftast bättre än förväntat,
vilket sedan gör en väldans glad.

dock, är nog mera lönsamt att tänka positivt redan från början,
för då är besvikelsen mindre om man misslyckas, för det första,
plus, om man lyckas, kan man komma hur långt som helst.
Är man pessimist var det bara en engångsföreteelse..

skulle kunna rabbla på hur länge som helst.

annars,
gårdagen fortsatte helt underbart,
träffade Ida och fikade, snackade om allt och ingenting,
därefter for jag till casino där jag träffade sambon min och Gurre,
spelandes på alla möjliga apparater vilka jag ej förstår mig på det minsta.

* Och efter jag anlände dit, rann deras tur som vatten ur kranen,
jag är förmodligen världens mest oturliga människa att ha med sig,
eller ja, med andra ord, jag för otur med mig.
Fast det gör ingenting..

Efter det åkte jag och min underbara hem och hade världens mysigaste kväll ihop!
Såg på filmen girl interrupted, som jag verkligen tycker om,
och den var till och med bättre nu än då jag såg den när jag var kanske.. 14..
men tror inte jag förtod mig på den då,
även har jag gått igenom lite mera nu så filmen är ju som gjord för någon som jag.

Nu är kissorna nyfikna på vad jag sitter och knapprar med :o)
smyger in bakom skärmen och kikar fram bakom den.
Skulle vilja gosa sönder dem, nästan.

nu är det bara framtiden kvar..
och kaos.

ska färga underhåret idag,
förhoppningsvis, om jag orkar.

nervös..

idag var det dags för andra skedet,
det är väl bara ekonomisk körning,
men jag håller på att svimma i alla fall.
Skitlöjligt, jag vet, speciellt när jag är medveten om att jag kan köra..

men jag är alltid nervös för sånt här.
tänk om jag misslyckas?

i och för sig vore det inte hela världen, förstås,
det är bara en otroligt liten del av livet som knappt behövs då man bor inne i stan.
Men just eftersom jag vet att jag kan köra bra, så vore det mer än förödande för mig att misslyckas, och jag vet att jag har otroliga tendenser att inte klara av saker just när jag är nervös..

fuck.

never too late for changes

jag känner att jag behöver förändras på något vis..

Främst för att jag känner förändringen rinnade i mina vener,
jag tror faktiskt det redan nått mitt hjärta.
Hjärnan hakar på..

-- jag ler.

förra veckan var jag på folkmusikläger i Ålands vackra skärgård,
på en liten ö kallad kyrkogårdsö.
Det är alltid lika härligt..

I år lärde vi oss verkligen underbara låtar,
och de människor som är där är fantastiska!
Kreativa och frisläppta.
Hippien inom mig kom fram..

Trots det faktum att de flesta jag umgås med är snäppet yngre än mig gör det ingenting,
bortsett från det att jag blivit uttröttad lite fortare än dem har de ingen skillnad,
energin inom dem ger mig bara mer att glädjas för!
Och den energi de utstrålar..
Plus, jag älskar att få ta del av deras humor.

Det är en speciell sorts syre man får chans att andas in under de 5 dagarna..

Den största nackdelen var mina älsklingar här hemma,
alltså nackdelen var att jag var borta från dem.
Men åh,
så lycklig jag blev när min underbara klev in genom dörren
på kyrkogårdsö och omfamnade mig.
Obeskrivligt.
Och kattorna här hemma.. Världens sötaste, förstås!

Helgen som efterföljde på stugan i Vårdö var som pricken på i:et,
nu är jag full av liv och positiv energi.
Regnet på himlen fick bara solen inom mig att skina än mera..