En till inspelning av mig

Utan video till.
Lägger upp min inspelning av The story här också,
gjorde det på facebook nämligen ni som inte vet det.. :)
Ni får jättegärna säga vad ni tycker!
Jag är medveten om att det inte är perfekt - men det är en svår låt
och har i princip aldrig försökt mig på att spela + sjunga den tidigare innan denna inspelning (lite bortförklarning) ;)

Chirbit - The Story - emeliemmw - share audio easily



Check this out on Chirbit

Och så måste jag tillägga att låten blir lite tunn när jag bara spelar gitarr själv.. Egentligen skulle det behövas ett musikaliskt tryck på samma gång jag tar i mera med sången.. :)

Det finns dagar..

Jag har egentligen inte haft någon lust att blogga på det senaste,
eftersom det känns som att jag inte gjort det för mig själv.
Egentligen är ju detta min dagbok, eftersom jag inte orkar skriva en "riktig"
men helt plötsligt måste allt som skrivs vara så jävla intressant.
Och hur jävla intressant är mitt liv egentligen då?
Nä, just det.

Idag måste jag bara få skriva ur mig för jag har haft en jäkligt nötig och jobbig tanke som snurrat sådär till och från.
Jag har funderat på vem man egentligen kan lita på.. Det går i såna perioder för mig med människor runt om mig så det är inte sant. En period känns det som att jag verkligen hur bra som helst, inga problem i världen. Men en annan period kan det känns helt.. Jävligt jobbigt.
Då känner jag mig nästan lurad/sviken. Eller nej, det är egentligen exakt så jag känner mig. Betrayed.
Jag vet inte om detta är något jävla borderlineproblem eller om det finns andra som känner så, för jag har inte direkt snackat med någon om detta.
Eftersom jag inte vågar.
Jag är inte den som sätter krav eller ultimatum.
Jag är mera den som typ, lägger fram det lite sådär fint, kanske sådär passligt inbakat som en halvgåta. Men hoppas på och tror oftast att personen jag pratat med förstår vad jag menar.
Men jag kan ju inte ta det självklart att personen faktiskt gör det, fast på många sätt kan jag ibland tycka att det jag försöker säga borde vara självklart redan från början, utan att jag behövt säga någonting.
Jag avskyr att vilja ha saker av andra.

Så jag vet inte om det är mig det ligger på.
Men ibland önskar jag att det fanns någon i ens liv,
som man varken behövde lägga någonting på,
eller som behövde säga någonting till mig.
Men i mitt liv är det väl så, att det inte finns någon sådan.
Så jag har ingen rätt att ha några förväntningar.
Jag måste bara förstå det,
men varför är det så nötande - jobbig känsla, nötande?
Skulle jag inte bara kunna vara, och acceptera läget när det gäller detta?

Så egentligen är det ju mig det ligger på.

Tvillingsjäl -
tror ni på det?

Jag tror stenhårt på det,
men jag antar att det finns själar som blivit skapta utan att delas.