Fett är livsviktigt och en otroligt bra energikälla.
Och viktigast av allt:
Man blir INTE fet av att äta fett!
onsdag 31 mars 2010
LCHF-diet = BULLSHIT!
Jag måste erkänna att jag är upprörd.
Först läste jag denna artikel och blev genuint glad att de äntligen försöker sätta lite käppar i hjulen för LCHF-"drottningen" Annika Dahlqvist.
-> http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6878687.ab
Sedan fick jag av någon konstig anledning för mig att googla henne och så vips satt jag och läste hennes blogg.
fy.fan.
Hon kan nog snacket måste jag säga, i alla fall med tangentbordet under näsan. Frågan är bara om hon kunde lista ut några vettiga argument i riktiga livet?
Och alla dessa stackars naiva människor som avgudar henne... Jag säger då det.
Jag kommenterade hennes inlägg om artikeln, där hon bortförklarar detta påstående att denna diet skulle öka risken för hjärtinfarkt.
En härrans massa kommentarer har kommit upp, enbart positiva och som stöttar henne, men inte min. inte en enda negativ, och min var inte ens negativ, den var bara för att väcka lite tankar.
Jag vet inte om jag vågar länka till hennes blogg för det kan faktiskt finnas dem som går på hennes "doktoriska" men ofta, falska, ord.
men i alla fall här är den.
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
Och jag kan lova, att det mesta hon skriver, är rent blaj, som bara de utan någon som helst kunskap går på..
För jag kan berätta att jag vet tydligen mera än henne, som enbart pluggat och läst om näringslära något år.
Nej men, ärligt så kan jag väl säga att visst kanske den här dieten kan passa för vissa människor, det är ju självklart.
Men hon pratar för mycket skit, ännu ärligare sagt.
Till exempel om man tränar, påstår hon att man inte behöver kolhydrater eftersom kroppen kan skapa glukos på annat sätt (glukos är den beståndsdel av kolhydrater vi använder oss av, då den blivit nedbruten osv osv osv) i alla fall, hon påstår då att kroppen omvandlar framför allt fett till glukos, men detta stämmer inte, om man inte har väldigt mycket överflödsfett på kroppen. Även aminosyrorna (proteinerna, eller snarare musklerna) används som energi på detta vis.
Detta kallas ketos. och då bildas också en biprodukt, aceton.
Vilket antyder att kroppen faktiskt inte riktigt mår bra i det här stadiet. Det behövs kolhydrater. Och det säger väl sig själv..
Var skall då hjärnan få sin energi ifrån? minst 50g kolhydrater behövs om dagen för att diverse funktioner under håret skall fungera.
Men, ja, jag blir lite för påtänd av det här ämnet,
och att läsa sånt som det står på hennes blogg,
och ännu värre att människor faktiskt går på det,
det är tragiskt.
Jag kan svära att hon hittar på väldigt mycket enbart för att hon av någon väldigt konstig anledning blivit så otroligt populär och idag tjänar storkovan.
Det är väl sådant framgång gör för människor..
Usch, jag säger det,
när människor kunde använda sitt sunda förnuft.
Istället skall någon lögnare gå och bli miljonär och dessutom på köpet förstöra livet för andra.
Om hon ändå bara kunde marknadsfört sin diet som ett alternativ,
inte som det enda alternativet.
För som jag tidigare sa, en diet på mindre kolhydrater, mera fett och protein kan passa många, det kan hjälpa många och få många att må mycket bättre,
men då kan man på samma gång säga att man ska prova sig fram,
alla är olika.
Visst, testa LCHF,
men tro inte på allt du läser,
inte ens fast det är en "doktor" som säger.
Men framför allt,
lyssna på dig själv, och din kropp.
Först läste jag denna artikel och blev genuint glad att de äntligen försöker sätta lite käppar i hjulen för LCHF-"drottningen" Annika Dahlqvist.
-> http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6878687.ab
Sedan fick jag av någon konstig anledning för mig att googla henne och så vips satt jag och läste hennes blogg.
fy.fan.
Hon kan nog snacket måste jag säga, i alla fall med tangentbordet under näsan. Frågan är bara om hon kunde lista ut några vettiga argument i riktiga livet?
Och alla dessa stackars naiva människor som avgudar henne... Jag säger då det.
Jag kommenterade hennes inlägg om artikeln, där hon bortförklarar detta påstående att denna diet skulle öka risken för hjärtinfarkt.
En härrans massa kommentarer har kommit upp, enbart positiva och som stöttar henne, men inte min. inte en enda negativ, och min var inte ens negativ, den var bara för att väcka lite tankar.
Jag vet inte om jag vågar länka till hennes blogg för det kan faktiskt finnas dem som går på hennes "doktoriska" men ofta, falska, ord.
men i alla fall här är den.
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
Och jag kan lova, att det mesta hon skriver, är rent blaj, som bara de utan någon som helst kunskap går på..
För jag kan berätta att jag vet tydligen mera än henne, som enbart pluggat och läst om näringslära något år.
Nej men, ärligt så kan jag väl säga att visst kanske den här dieten kan passa för vissa människor, det är ju självklart.
Men hon pratar för mycket skit, ännu ärligare sagt.
Till exempel om man tränar, påstår hon att man inte behöver kolhydrater eftersom kroppen kan skapa glukos på annat sätt (glukos är den beståndsdel av kolhydrater vi använder oss av, då den blivit nedbruten osv osv osv) i alla fall, hon påstår då att kroppen omvandlar framför allt fett till glukos, men detta stämmer inte, om man inte har väldigt mycket överflödsfett på kroppen. Även aminosyrorna (proteinerna, eller snarare musklerna) används som energi på detta vis.
Detta kallas ketos. och då bildas också en biprodukt, aceton.
Vilket antyder att kroppen faktiskt inte riktigt mår bra i det här stadiet. Det behövs kolhydrater. Och det säger väl sig själv..
Var skall då hjärnan få sin energi ifrån? minst 50g kolhydrater behövs om dagen för att diverse funktioner under håret skall fungera.
Men, ja, jag blir lite för påtänd av det här ämnet,
och att läsa sånt som det står på hennes blogg,
och ännu värre att människor faktiskt går på det,
det är tragiskt.
Jag kan svära att hon hittar på väldigt mycket enbart för att hon av någon väldigt konstig anledning blivit så otroligt populär och idag tjänar storkovan.
Det är väl sådant framgång gör för människor..
Usch, jag säger det,
när människor kunde använda sitt sunda förnuft.
Istället skall någon lögnare gå och bli miljonär och dessutom på köpet förstöra livet för andra.
Om hon ändå bara kunde marknadsfört sin diet som ett alternativ,
inte som det enda alternativet.
För som jag tidigare sa, en diet på mindre kolhydrater, mera fett och protein kan passa många, det kan hjälpa många och få många att må mycket bättre,
men då kan man på samma gång säga att man ska prova sig fram,
alla är olika.
Visst, testa LCHF,
men tro inte på allt du läser,
inte ens fast det är en "doktor" som säger.
Men framför allt,
lyssna på dig själv, och din kropp.
god morgon!
vaknade i morse, drog upp rullgardinen och himlen var helt blå.
åh det börjar äntligen kännas som vår på riktigt.
(funderade ett tag om jag skulle våga skriva det för så fort man säger sådana saker högt så börjar den där jävla snön komma ner igen..)
Kom också på att i gårdagens inlägg lät det som att jag mår dåligt,
men det gör jag faktiskt inte.
Visst har det varit lite upp och ner nu sedan jag varit hemma och gjort arbete och inte haft någon stadig rutin, det sätter upp och ner på mig en del.
Men jag mår absolut inte så dåligt som det kan låta ibland.
Jag bara försöker beskriva känslor och tankar jag har, som kan vara väldigt negativa men jag har ju faktiskt lärt mig hur jag ska handskas med dem, i alla fall de flesta.
Igår försökte jag mig ut på en länk, men efter en halvtimme började mitt hjärta rusa så jag var tvungen att sätta mig ner i snön, det svartnade för ögonen.
Efter 5 minuter hade jag fortfarande en puls på över 180.
Det var också lite av ett wake-up-call, eftersom jag faktiskt vilat i två dagar innan igår, enbart promenader.
Jag antog förra veckan att jag hade blivit övertränad med symptom som dålig sömn, trötthet, irritation, svullnad i kroppen, ont överallt, olust.. osv osv.
Så jag bestämde mig för att ta det lugnt några dagar, men två dagar var helt klart inte tillräckligt. Så jag får vila lite till, men det bästa är, att det inte gör någonting. Jag vet att det är vad min kropp och min knopp behöver just nu :)
Sen kommer jag tillbaka som aldrig förr ;)
Eftersom min träning de senaste månaderna varit på elitnivå, så är det inte så konstigt.
Så passa er! Det är fan inte bra att träna för mycket heller.
Dock ska jag dra lite spinnig i helgen men jag hoppas på att vara lite mera återhämtad då!
Nu är det dags att skriva lite arbete,
gå ut på promenad (vilket jag upptäckt är fantastiskt härligt det också!) och ikväll ska jag faktiskt jobba lite igen! :)
åh det börjar äntligen kännas som vår på riktigt.
(funderade ett tag om jag skulle våga skriva det för så fort man säger sådana saker högt så börjar den där jävla snön komma ner igen..)
Kom också på att i gårdagens inlägg lät det som att jag mår dåligt,
men det gör jag faktiskt inte.
Visst har det varit lite upp och ner nu sedan jag varit hemma och gjort arbete och inte haft någon stadig rutin, det sätter upp och ner på mig en del.
Men jag mår absolut inte så dåligt som det kan låta ibland.
Jag bara försöker beskriva känslor och tankar jag har, som kan vara väldigt negativa men jag har ju faktiskt lärt mig hur jag ska handskas med dem, i alla fall de flesta.
Igår försökte jag mig ut på en länk, men efter en halvtimme började mitt hjärta rusa så jag var tvungen att sätta mig ner i snön, det svartnade för ögonen.
Efter 5 minuter hade jag fortfarande en puls på över 180.
Det var också lite av ett wake-up-call, eftersom jag faktiskt vilat i två dagar innan igår, enbart promenader.
Jag antog förra veckan att jag hade blivit övertränad med symptom som dålig sömn, trötthet, irritation, svullnad i kroppen, ont överallt, olust.. osv osv.
Så jag bestämde mig för att ta det lugnt några dagar, men två dagar var helt klart inte tillräckligt. Så jag får vila lite till, men det bästa är, att det inte gör någonting. Jag vet att det är vad min kropp och min knopp behöver just nu :)
Sen kommer jag tillbaka som aldrig förr ;)
Eftersom min träning de senaste månaderna varit på elitnivå, så är det inte så konstigt.
Så passa er! Det är fan inte bra att träna för mycket heller.
Dock ska jag dra lite spinnig i helgen men jag hoppas på att vara lite mera återhämtad då!
Nu är det dags att skriva lite arbete,
gå ut på promenad (vilket jag upptäckt är fantastiskt härligt det också!) och ikväll ska jag faktiskt jobba lite igen! :)
tisdag 30 mars 2010
Time to go official
jag har dessutom försökt hålla undan min blogg lite,
men nu tror jag det är dags att låsa upp dörrarna för allmänheten igen.
För jag kan dela med mig av mitt liv till vem som helst,
de som inte bryr sig behöver inte bry sig heller, och jag inser att det jag lär om mig själv, kanske kan väcka tankar hos andra.
För jag bär inget hat mot någon,
och om man kan bli någonting så är det ju faktiskt bättre.
Det negativa man ser hos någon, har ofta en bakomliggande orsak hos dem själva,
varav detta allt som oftast inte heller är positivt.
Så, jag hoppas genom att öppna mina dörrar,
kanske jag kan hjälpa någon, vem som helst, att börja söka nyckeln till sina egna.
men nu tror jag det är dags att låsa upp dörrarna för allmänheten igen.
För jag kan dela med mig av mitt liv till vem som helst,
de som inte bryr sig behöver inte bry sig heller, och jag inser att det jag lär om mig själv, kanske kan väcka tankar hos andra.
För jag bär inget hat mot någon,
och om man kan bli någonting så är det ju faktiskt bättre.
Det negativa man ser hos någon, har ofta en bakomliggande orsak hos dem själva,
varav detta allt som oftast inte heller är positivt.
Så, jag hoppas genom att öppna mina dörrar,
kanske jag kan hjälpa någon, vem som helst, att börja söka nyckeln till sina egna.
Ångest
en känsla som är svår att förklara.
Men de som sett Sex and the city, säsong 3 då Carrie är otrogen första gången mot Aidan, och uppmärksammade bilderna hon fick i sitt huvud på samma gång hon yttrade "ohh" och slog sig i pannan, så vet de flesta precis vad jag menar.
Om ni inte själva känt det någon gång förstås.
Det var dags för ett inlägg igen för av någon anledning har bloggandet skapat en ångest i mig,
ingen aning om varför. Men nu känns det som att jag behöver dela med mig igen,
trots att det kanske inte ens är någon som läser.
Varför känner vi sådana saker i vår mage?
Som berättar för oss att det är fel, att någonting känns fel.
Jag lärde mig här om dagen att min diagnos "social fobi" faktiskt stämde, och att det är en stor anledning till att jag känner så fruktansvärt mycket ångest.
Men jag undrar, var ska det sluta?
Jag har väl fan alzheimers snart också.
"I'm sick and tired of being sick and tired"
- och det stämmer.
Fast många dagar är bra nuförtiden så finns det alltid ångest, alltid en liten känsla i magen som gräver och får mitt hjärta att slå lite för snabbt, får mina andetag att bli lite för korta, och mina dagar lite för jobbiga.
När stressen kryper på enbart av att ha en syssla som ska genomföras, och det kan till och med vara någonting roligt. Men i huvudet snurrar det,
"hur ska jag hinna"!
"när ska jag göra"
"vad är klockan nu"
Ångest.
Och stress.
Jag fick min ADHD medicin för snart två månader sedan och den hjälper mig mycket,
men den botar ingen ångest. Och den botar ingen pessimism.
För det är vad jag är, pessimist,
och det är det som gör det så jävla jobbigt att tänka positivt.
Men de som sett Sex and the city, säsong 3 då Carrie är otrogen första gången mot Aidan, och uppmärksammade bilderna hon fick i sitt huvud på samma gång hon yttrade "ohh" och slog sig i pannan, så vet de flesta precis vad jag menar.
Om ni inte själva känt det någon gång förstås.
Det var dags för ett inlägg igen för av någon anledning har bloggandet skapat en ångest i mig,
ingen aning om varför. Men nu känns det som att jag behöver dela med mig igen,
trots att det kanske inte ens är någon som läser.
Varför känner vi sådana saker i vår mage?
Som berättar för oss att det är fel, att någonting känns fel.
Jag lärde mig här om dagen att min diagnos "social fobi" faktiskt stämde, och att det är en stor anledning till att jag känner så fruktansvärt mycket ångest.
Men jag undrar, var ska det sluta?
Jag har väl fan alzheimers snart också.
"I'm sick and tired of being sick and tired"
- och det stämmer.
Fast många dagar är bra nuförtiden så finns det alltid ångest, alltid en liten känsla i magen som gräver och får mitt hjärta att slå lite för snabbt, får mina andetag att bli lite för korta, och mina dagar lite för jobbiga.
När stressen kryper på enbart av att ha en syssla som ska genomföras, och det kan till och med vara någonting roligt. Men i huvudet snurrar det,
"hur ska jag hinna"!
"när ska jag göra"
"vad är klockan nu"
Ångest.
Och stress.
Jag fick min ADHD medicin för snart två månader sedan och den hjälper mig mycket,
men den botar ingen ångest. Och den botar ingen pessimism.
För det är vad jag är, pessimist,
och det är det som gör det så jävla jobbigt att tänka positivt.
tisdag 2 mars 2010
my blog days are over
I alla fall på denna adress och för ett bra tag,
det kanske ni redan listat ut men, ändå :)
Kan vara bra att veta..
det kanske ni redan listat ut men, ändå :)
Kan vara bra att veta..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)