I've been thinking

Godmorgon världen!
Jag sitter i skolan i princip ensam, eftersom jag inte blivit informerad om att vi börjar först 12:50.
Jag som pinade mig upp ur sängen i morse.
Men, som tur är har jag ju knappa 5 minuter hem med cyckeln, så det är ju bara att dra hem när jag vill.
Fast har egentligen ingenting att göra hemma heller.

Har funderat endel på den här bloggen och vad jag riktigt ska göra av den.
En tanke jag har är att tillägna den helt åt musiken.
Köra en riktig genre-blogg.
Men å andra sidan så gillar jag att bara sitta och flumma lite,
istället för att sitta med penna och papper.
Men det är ju mest bara för mig själv, då.
Så det håller jag på och tänker på, för musiken är väl det som ligger mig närmst hjärtat, och som jag verkligen skulle kunna skriva hur mycket som helst om.
Lägga upp både nya och gamla låtar, sådana jag tycker är bra och mindre bra.
Även skriva om artister. Kanske.
Nå, vi får se.

Igår var jag på mitt livs första BodyPump-pass.
Det var roligt, men kändes konstigt.
Jag älskar ju riktigt tung styrketräning, mellan 4 - 15 repetitioner.
Och där kör man ju verkligen runt 100 repetitioner snarare.
Så jag kände mig jättemesig där jag stog med mina babyvikter och höll på att dö..
och ingen träningsverk idag heller. Vilken besvikelse. Jag trodde jag skulle få pina mig upp ur sängen.
Så BodyPump är kanske inte någonting för mig. Men visst var det roligt! Och vi har grymma instruktörer på Avancia måste jag säga! Awesome!
Eventuellt någon gång ibland för att köra lite uthållighet i musklerna - eftersom jag avskyr att köra uthållighet i gymmet.. Då är det ju perfekt!

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mera..
Skrev väl mest för att jag inte har så mycket annat för mig nu,
annars känns det som att jag inte riktigt har tid för att blogga..
Eller lust heller för den delen.
Sedan är det ju det vad man riktigt ska inrikta sig på, plus att jag lite har börjat tvivla på syftet med bloggarna. Just nu gillar jag att läsa just genre-bloggar.
Visst är det intressant att läsa lite om dem som bloggar också, men jag känner att många som bloggar gör det för att "visa upp sig".. Många gamla bloggar jag läst har jag slutat läsa just pga detta.

Ni har förresten alla bloggar jag läser nuförtiden nere på sidan här :) Kan varmt rekommendera dem! Riktigt duktiga "bloggare"!
Och om ni har några bra tips på bloggar - skriv gärna i kommentarsfältet!

Nu ska jag faktiskt läsa några stycken!

Åh, my god.

Jag är världens mest uttråkade människa för tillfället.
Och så börjar jag tänkte och fundera, på saker som inte är så himla bra att lägga för mycket tankekraft på.Jag behöver vila den här dagen, det behöver jag.Men direkt blir jag rastlös i kroppen.Och jag gillar inte att vila ensam.Visst får jag timmarna att gå, men timmarna känns menlösa, och varje minut som går försöker jag hitta någonting som ska få dem att räknas,men jag söker bort tiden.
Vad jag brukar göra och brukar trivas med, är mina serier, kanske någon film,

och mina böcker.Men idag känner jag mig verkligen hopplös.

Det är lördag, och jag sitter ensam inne och skriver ett menlöst inlägg om hur menlös den här dagen är?

Ja, resten kan ni räkna ut själva.

Jag vill inte vara ensam.
Jag tycker inte alls om att vara ensam.

Så jag får tvinga mig in i andra världar ikväll.

Eller jag tycker om att vara ensam ibland, men inte en hel jävla dag.

Och jag tycker inte om när tiden rinner iväg.

Jävla I-landsproblem man har faktiskt.

Borde väl för fan njuta av att vara lite i fred och kunna ta hand om sig själv,

men nej. Inte.

Jag tror anledningen till att jag älskar hård träning är,att jag blir så trött så jag orkar inte fundera.

Jag kan bara vara.

Jag får väl lov att ha en menlös dag då,

det kommer väl förhoppningsvis en ny chans i morgon.

Och så saknar jag min knäppa pojkvän nåt fruktansvärt,
han som kan underhålla mig fast jag är så irriterande jag bara kan bli.

Riktigt grymma musiker!

I söndags var det tydligen städning på schemat, och lite papper jag helt glömt bort kom fram.

Så har kämpat med skoluppgifter jag förträngt idag,

till sista veckan.

Att det alltid ska vara likadant.

Och jag funderar på att plugga vidare? Hmm. Jaja, vill man så går det väl.

Dessutom satt jag ute och arbetade med uppgifterna, då gick det ju mycket bättre, förhoppningsvis kanske jag får lite färg snart.

När jag blev klar för dagen med uppgifterna (det finns nog kvar att göra ännu) så kände jag bara att jag ville ta vara på tiden, och njuta. Kändes skönt att ha några timmar.

Men efter 15 minuter kom tristessen.. Vad ska jag göra?

Nå, jag drack en kaffe och diskuterade med pappa, sen hamnade vi framför datorn och han spelade några låtar - som jag sedan var tvungen att ta ner.

Så nu sitter jag här, lyssnar på lite country, och inspireras.

Är det någonting det kan gå flera timmar åt, så är det att pyssla med musik,

oavsett vad det är. Spela själv, sjunga, lyssna, göra skivor eller bara kolla runt på YouTube eller Spotify..

Så det är alltid skönt med lite tid, att bara göra det som faller in.

Senare tänker jag gå ut och gå.

Har inte varit ute och gått en avsiktlig promenad på väldigt länge.

Det har bara varit stenhård galenskapsträning på schemat de senaste veckorna.

Så det ska bli skönt att få igång blodet utan att det ser ut som att allt hamnat i ansiktet....

För övrigt så tänker jag nu använda mig av bloggen som jag vill.

Skulle jag ha några bilder på mig själv,

eller pånågonting annat skoj

så skulle jag lägga upp dem.

Men trots att jag gillar att fota, så blir det aldrig av,

dessutom trivs inte jag framför kameran alls mera. Usch.

I Can Not Wait

Något

som ni vill att jag ska skriva om?
I Hälso-, kost-, eller träningsväg?
Eller något ni kanske undrar om stress eller stresshantering? ;)

Min idélåda verkar tom igen dessa dagar.. :/
Men känner sug att skriva!

Irriterad

och ledsen.
Så nu skiter jag i att det är sol ute,
kryper ner i min säng,
och ser på sex and the city för att fly verkligheten en stund.

Det här med tid, och det här med att vara

Det är inte helt lätt alla gånger.
Nej det har väl alla upplevt,
annars kan jag väl bara fråga vilken planet du kommer ifrån.

Igår när jag skulle sova (?) kom jag att tänka på att "vara"
alltså.. Vem är du? vem är jag? Ungefär så.
Det är ju en hemskt svår fråga att svara på.
För vi är ju dem vi är, trots att vi också genomgår konstant förändring.

Jag brukar se mig själv som öppen, ärlig, men ändå svår att komma nära inpå.
Jag kan känna att det är väldigt få personer som verkligen känner mig.
Trots att de må tro att de gör det.
Och jag har lätt för att lära känna andra, på ett kanske djupare plan än de själva förstått. Jag vet inte var det kommer ifrån. Om det är någon slags "Sixth-sence"-grej,
eller om jag helt enkelt bara är en bra människokännare.
whatever.
Jag kom i alla fall att tänka på något som att beskriva sig själv.
Hur dumt är inte det egentligen?
Att beskriva sig själv med adjektiv?
Prova själv att göra en lista,
så ska du se att det slutar med som att du ser ut som världens mest sinnesförvirrade peron.
Exempel då, jag är/kan vara:
Glad
Energisk
Positiv
Flummig
Trött
Arg
Bitter
Ledsen
Fin
Ful
Äcklig
Vacker
Strålande
Social
Inåtvänd
Vältränad
Ovältränad
osv osv osv
i all oändlighet.

Förstår ni vad jag menar?
Allt beror på hur jag känner mig,
och hur jag mår i mig själv.

Se, en person som jag kan uppfatta som osocial eller elak,
kan en annan person se helt annorlunda.

Ja, ni fattar grejen i alla fall.

Det vi inte kan ändra på är vad vi tycker.
Eller så klart kan det förändras,
men inte lika radikalt.
Till exempel,
jag tycker om att sjunga
jag tycker att Taylor Swift är en väldigt dålig artist
jag tycker inte om vintern
jag tycker om att träna

Förmodligen kommer jag att tycka så en lång tid, men det behöver inte heller vara någonting som är konstant, eller för evigt.
(- Inget är för evigt)
Men, jag kan ibland tycka att det är det vi tycker, våra åsikter, och vad vi tycker om att göra, som definierar oss.

Sen finns de de personer som ändrar åsikter beroende på vem de pratar med,
och de kan vara lite svårt att lära känna en sån person.
Men, å andra sidan kan det mycket väl vara så att denna person inte lärt känna sig själv heller.
Det är en teori.
Därför tycker jag inte att man ska döma ut personer som verkar "falska",
man ska inte döma ut någon..

Någonting annat är ju också vårat beteende,
något som är svårare att greppa.
Jag kan säga hur jag brukar bete mig, vad som händer i vissa situationer,
men ibland kan man reagera helt annorlunda än vad man trott också.
Någonting jag uppskattar hos människor, och hos mig själv, är medvetenhet om negativt beteende.
För det är ju också en del av oss, och medvetenhet om det gör så himla mycket.

Det handlar ju om självkännedom,
självkänsla och självförtroende, nästan alltihopa.

Och så handlar det om att våga erkänna för sig själv allt man är,
både positivt som negativt. För vi är uppbyggda av dessa allihopa.

Vad vill jag säga med allt detta babbel undrar ni?

Jag vill bara säga att ni ska vara er själva.
Acceptera er själva och dem som finns runt er,
förlåt dem som gjort er illa, lär känna dig själv och se dem du känner med andra ögon, döm ingen - allra minst dig själv. Och kom ihåg att det finns bara en av dig, och en av resten av oss (även fast de är enäggstvillingar...)

Inget är konstant i livet, hos dig, hos dem runt dig,
förutom du själv.