sin's tasteful

ajaj, kan inte nysa,
det värker riktigt ordentligt i magen!
sköönt!! Träningsvärk är den bästa smärtan..

Var på spinning idag för första gången på en vecka,
det kändes helt okej, försökte ta det lugnt,
men ja, jag har lite svårt med det.

Min hand är inte riktigt i skick men det är inget värre fel med den,
igår morse var den redan bättre.
Och nu kan jag till och med använda fingret lite,
gick sådär att spela gitarr men bättre än jag förväntat.
Är sjukt glad bara att det inte hände någonting värre med handen.
Det hade varit förödande.

Har faktiskt haft en bra dag idag, vilket har behövts, mycket.
Sökte ett jobb (tror knappast jag får det men kan ju alltid hoppas, och nu finns jag på listan i alla fall) men jag vet att jag skulle göra det där jobbet bra.
Ida ringde från Australien i morse (kväll för henne ;p)
det var obeskrivligt roligt, jag bara sken som solen efter det samtalet.
Jag är verkligen glad för hennes skull, men jag saknar henne mycket förstås.
Måste försöka få råd att åka och hälsa på henne, speciellt om hon tänker vara borta ännu längre.
Det har bara gått lite mer än en månad och jag saknar henne såhär mycket.

Jag brukar undra ibland,
hur man faktiskt kan känna avståndet?

Köpte två par jeans (inte dåliga heller..) för 16 euro på second hand idag,
då var jag nöjd med mig själv..
Tänkte att saklar, jag ska börja handla alla mina kläder där.
Men, sen å andra sidan, lär jag inte behöva några nya kläder på ett tag.
fast med lite kreativitet kunde man nästan alltid handla på second hand..
Människor slänger bort så mycket fina saker.

och, haha, det är därför det är bra att vara relativt smal (vilket nu också ändrar från dag till dag, sinnesmässigt) så att man kan ta över de kläder andra personer växer ur, eller råkade köpa en storlek för liten. Där är en "feting" motivation att hålla sig "hälsosam" :P

skämt å sido. Jag blev glad i alla fall.
Sen åt jag luddag med min underbara, hjortgryta (mums).
Det enda dåliga idag har jag redan glömt bort, men någonting hände som jag tänkte att
"nej nu jävlar, nu gick hela den här dagen åt helvete"
men icke då,
icke.

Det blir vad man gör det till.

Det spelar fan utanför, riktigt hundväder.
jag trivs inte i kylan, men jag trivs inne under kylans gång, dock.

nu bara babblar jag på igen, hoho.
Jag som inte ens trodde jag skulle få ihop en hel mening har igen lyckats pladdra ihop en hel massa skit som ingen ens kommer orka läsa.
-Förutom sambon min förstås, han läser alltid.

Hur ska jag klara mig utan honom en hel helg!?? Kan någon berätta!?
Jag är redan smått miserabel inför detta.

tröttis

och min hand gör så ont, så otroligt ont.
Har den inte blivit bättre/värre i morgon måste jag ju fara till det där förbannade sjukhuset igen, där man hinner både dö och ruttna (i alla fall vilja..) före man får någon form av hjälp (vilket man själv kunnat lista ut med 3,1 promille i pannan)

men för dumt huvud får kroppen lida, heter det väl i alla fall.
Men å andra sidan vet jag väl nu att jag inte ska springa in i väggen igen...
..För ett tag í alla fall.

min morotskaka jag bakade idag blev underbar,
och jag njöt av att ha familjen på besök.

Jag skulle ut och gå en sväng sen,
men idag kunde jag inte hålla mig mer,
så det vart lite spring, lite intervaller,
men jag försökte även gå lite..
Blev mera "powerwalk" dock.

Känner mig inte lika äcklig som tidigare,
men nu är jag fräsch och sitter här med mjukismunderingen.
Länge leve gölby nationaldräkt!!

Tack och god natt.
(ett p.s. till S, jag älskar dig D.D.S)

gross and hurt my hand

känner mig bara äcklig idag, och det tar år att skriva det här.

jepp, jag sprang in i väggen, och jepp, det är silvertejp.

cleaning lady

har städat idag,

sjukt skönt att få det gjort.

Skitgöra, skitgöra.

Men bättre (och otroligt mycket lättare)

om man är två.

Vem gillar att städa?

Den personen är mer än välkommen hem till mig.

Jag brukar faktiskt fundera på när den där tiden kommer, då man på något konstigt vis lyckas hålla det någorlunda fint hela tiden. Det verkar som att det finns ett sådant övergångsskede i de flesta personers liv.

Jag undrar bara om det gäller alla, för så verkar inte heller.

Hoppas dock det inträffar i mitt, någon gång, gärna snart. Det är ju faktiskt lättare om man lär sig sätta undan direkt när man är färdig, istället för att vänta till hela rummet ser ut som man försökt driva ett flyktingläger på 56 kvadrat.

i alla fall, nu ska jag försöka hålla det ett tag. Det är dock inte heller det lättaste när man är två.

Annars har jag försökt pina ut mig på en långsam promenad, men den blev mera plågsam.

I hela 60 minuter fick jag kämpa med hela min kropp för att försöka hålla farten dämpad.

Det sved från tårna. När jag är ensam ute på promenad kan jag nästan förstå hur hästar som hållits i sin box några dagar känner sig när de äntligen får komma ut i friheten, och så är det någon jävel som håller i dem för alla krafter de har, och de är tvugna att lunka på vackert.

Jag vill bara gallopera fältet när jag kommer ut i friska luften med mig själv, och mina tankar.

Dessa dagar är denna jävel som håller mig fast den här arma förkylningen. Jag får kämpa mot mig själv med all ammunition för att hållas på en icke pulserande nivå.. Bokstavligt talat.

Men nu ska jag bli frisk innan jag får släppa mig själv ut i det fria igen. Annars blir det bara en cirkel av den elakartade sorten åter.

Idag har jag i vilket fall som helst känt mig lite mera levande än igår, efter konversation med mor konstaterade vi att det måste vara den här förkylningen som orsakar mer eller mindre kaotiska känslor än "vanligt".

Vi har båda två känt en kraftig känsla av att bara velat leta upp en spade och gräva en grop passlig vår egen storlek, hoppa ner och bara sluta lida.

Det låter ju hemskt frestande, eller hur? Ibland i alla fall. Men som med det mesta faktiskt, så är även det bara tankar. I detta fall under kommando av ett huvudfullt baciller.

Det var härligt att träffa mamsen och papsen dock, och brorsan, hans sambo och barnen.

Det sparkade nog de där bacillerna rakt i arslet så de svimmade av en stund i alla fall.

Nu sitter jag och väntar på att få gå efter dagens sista tvätt från bykmaskinen,

urk för trappor.

Ska se på några avsnitt American Dad och gosa med två stendöda katter (de sover så sött).

Idag längtar jag efter att få börja träna igen (bli frisk),

och efter att förtjäna pengar.

Dagens låt:

Paramore - That's what you get

the drugs don't work

Love can help a little, though

this is how I feel

What do we mean by
"sometimes we all want to fade away".

somewhat better

hoppas bara nu på att jag får sova lite inatt i alla fall,
men så täppt min näsa är tvivlar jag starkt på detta.
Får försöka förbereda mig, vattenflaska vid sängen, halstabletter, vicks vaporub, nässpray, kanske till och med lite tabletter.

Jag trodde nog min feber skulle skjuta i höjden ikväll men tydligen inte,
det kan bero på den där brustabletten jag drack men det var ju redan ett tag sedan.
Jah, kanske är på fötterna i morgon igen, till och med.
I alla fall nästan.

Vi såg just på LA ink och jag vill tatuera mig.
börjar vara sjukt obeskrivligt trött på att vara fattig som en hemlös get.

fan vad jag älskar dom här varelserna som springer omkring i lägenheten.
Till och med den här varelsen som springer omkring i ett rökmoln nuförtiden.
Jag tycker INTE om. Men vad kan jag göra? Jag älskar honom vilket helvete han än hittar på.. faktiskt.

sjukling

andra dagen i rad jag ligger hemma och tycker synd om mig själv,
fast det är ju ganska skönt att bara vara slö ibland.
Och med tanke på att idag var det till och med för jävligt att gå 300 meter..
Men jag är nöjd att ligga i soffan och se på tv nu igen,
nu har jag dessutom mera halstabletter och näsdukar.

jaja, man får väl ta lite sjukdom ibland, det hör till den senare hösten.
sen höst.
Hörs nästan lite konstigt att säga så redan,
det var just sommar.
Men ja-a, snart är det jul igen.
Det är bara 9 veckor till julafton.
(haha, ja, jag räknar ner.. Längtar faktiskt mycket till julen i år, så länge jag får vara inne då det blir kallt)

Ingen träning har det blivit heller de här dagarna,
men jag borde nog inte alls tränat den här veckan.
Tvivlar på att det slagit ut på det här viset då..
Men får väl ta konsekvenserna och vila ordentligt nu och i helgen.
Bättre nu än senare.

Plus att jag är sjukt sötsugen,
men har ingenting och det är väl lika bra,
dessutom skulle det förmodligen knappast smaka så jättemycket.

Jaja, jag kände egentligen bara att jag behövde uppdatera lite,
egentligen är jag inte det minsta kreativ idag,
och inte pratsam heller för den delen.
Det känns bara som att jag har någon som försöker blåsa upp 20 ballonger i mitt huvud, värk i från tårna upp till taket, feber och frossa, you name it.

Krya på er alla influensadrabbade stackare,
jag lider med er.

vill ha mörker

tycker inte alls om att solen skiner idag,
jag sov till halv 11 men det var ändå allt för kort tid.
Hade velat sova hela dagen..
Hela veckan.

Jag känner mig tom, totalt tom.
Försökte gråta nyss men det gick inte heller.

Jag förstår inte vad det är som händer med mig..
Förra veckan var ju bra ju.
Såhär har det inte varit på länge..

Det känns bara som att jag skulle behöva fara någonstans och bara bli omhändertagen,
där jag kunde ligga hela dagen om jag ville, bara stirra i taket.

Det är sång ikväll också,
inte ens det ser jag fram emot.
Det känns som att jag ruttnar bort.

vet du inte vem du känner

jag måste väl skriva idag också då,
fast det rått torka i både kropp och hjärna denna inte så vackra dag.
Har varit på otroligt dåligt humör,
övningen med luciagruppen höjde det dock några nivåer, och träningen än lite till.
Men nu sitter jag här och tänker på att det är en dag i morgon också,
jag skulle vilja krypa ner under de nybytta lakanen och somna i min sambos armar.
Men på samma gång vill jag sitta uppe hela natten och sova bort många timmar från den kommande dagen.
Det är helt klart ett dilemma. Jag vet inte vad jag har att vakna upp för bortsett från övningen i morgon och träningen på kvällen, men ändå kommer jag i mitt nyvakna tillstånd (som varar några timmar sådär) inte ha lust med varken det ena eller det andra. Och allting jag borde få gjort under den lediga tiden för att kanske kunna trivas bättre med min tillvaro rinner bara ut i sanden. Jag vill bara bort till andra världar, kanske inte bättre världar, men inte mina.

Jag kastas runt i mitt universum som om jag vore tyngdlös men ändå faller jag så hårt att min hjärna tappar fattningen. Ibland nuddar jag nästan vid solen,
men det är då jag blir träffad.

Jag tror jag längtar någonstans, jag vet inte vart. Jag vet inte varför.
Snart är jag tillbaka i mitt totala ovetande,
jag hoppas inte det, jag vill inte det.
Jag vill bara, om så bara för en stund, känna känslan av att ha hittat hem,
hem i mig själv.

Jag vet inte vem du är,
jag vet inte om jag borde,
men jag vet att jag orkar inte bry mig.
Fast jag kanske skulle vilja,
men jag vet inte det heller.

ett ont ord

en besvikelse,
det är svårt att förklara vad det känns som.
Hur vet man egentligen vilken känsla som är vilken?
det måste vara hjärnan som bestämmer det.
Glädje kunde lika bra vara besvikelse, eller hat,
det kunde till och med vara en så ytlig känsla som smärta.
Det är upplevelsen som berättar åt vilket håll det går,
det är hjärnan som bestämmer.

Det heter följ ditt hjärta, din intuition.
Gå på känsla.

Vilken känsla?

huäh

man börjar verkligen må dåligt av choklad till sist,
fattar inte,
fast man inte äter något mycket alls.
Eller så är det för mig i alla fall.. Det är synd för annars skulle jag älska att trycka i mig hur mycket som helst, men det blir ju lite jobbigt när illamåendet kryper sig fram.
Men jag fick ju lite i mig i alla fall :)
Och känner mig bara illamående, inte äcklig.. haha bara lite kanske men,
magen vill också svälla lite..

såg på righteous kill med sampe, den var bra, bara att jag var så sömnig så jag fattade inte riktigt vad den handlade om men då fick S uppdatera mig så var jag med på spåret igen.
jag vet inte riktigt vad man kunde hitta på mera, får väl sitta här bara..
Skulle kanske vara skönt att gå ut lite, få se om jag/vi orkar.

annars blir det nog en tidig kväll ikväll med.
men de kan la va bra iblann de å.

vad är det här?

har hållit på att somna i en timme nu redan,
är så trött, trött, ingen aning om varför.
Jag trodde det var så att när man sov bra så skulle man få vara lite piggare?
men nej, jag blir så trött, trött.
En dag skulle jag vilja orka igenom i alla fall.

Fast vi har ju varit i gång ett tag nu,
vi gick till stan och så vandrade vi runt lite.
Jag köpte ett nagellack och sampe ett snyggt bälte.
Han skulle köpa en bok men förstås har vi inga vettiga sortiment på den här ön, så han får vänta ännu en månad.
Vi drack en mocka på Robert's och åt morotskaka respektive brownie, det var mumsigt men vi båda började må lite illa efter det. För mycket av det goda går inte.
Sedan gick vi till casino och spelade biljard..
Nu har det gått några timmar och vi har även kört runt lite,
men jag köpte bara en påse chips (saltsuget efter allt det söta..)
Men mår fortfarande lite dåligt, och är trött.
Alko var stängt så blev ingen champis :(
Men det ordnar sig. Nu ska jag vila lite tror jag.
:p

over and out

lördag morgon

har sovit ordentligt inatt, så är utvilad.
Blev ingen dans men det är nog lika bra, min kropp är fortfarande öm och behöver vila.
Ska ta och gå in till stan så småningom med min underbara :)
det som suger är ju att allting stänger om typ en timme, sen är det helt dött igen.
Undrar vad man ska ta och hitta på då?
hm.
Jag vet i alla fall att det är lördag idag, vilket betyder lördagsgodis :D
Har choklad som jag fick av S förra söndan som jag sparat hela veckan,
ska snaska i oss den ikväll tror jag, tillsammans med vår jordgubbschampis, gottis.
Kanske blir någon film ikväll också, ingen utgång i alla fall.
Jag är inte sugen mera, och jag orkar inte och vill inte, plus att det känns bra att inte fara! Men skulle ju vara lite roligt att se hur det ser ut nu men..

Jaja,
slutbabblat för en stund.
Ska försöka slita min sambo från spelandet och släpa honom till stan och fika.
Puss häj

bastukväll

haha vi har badat bastu många fredagar nu,
men det är otroligt skönt.
Bara att jag kom på att jag glömt ta mitt järn idag,
så mitt hjärta fick lite fel.
Men det är ju bara att sluta då, så.

Jag har börjat fundera på om jag kan ha en väldigt lindrig form av
någon slags astma. Det är nämligen så att alltid när ett rum blir väldigt fuktigt
eller luften försvinner lite så märker jag det direkt, jag kan knappt andas och blir helt konstig i huvudet, det är jätteobehagligt, därför står/sitter jag nästan alltid vid ett fönster eller en fläkt när jag är på typ spinning.
Och eftersom jag nu är rätt säker på att det inte är min kondition det är fel på (redan i våras hade jag super lungkapacitet och mitt hjärta slog jättelångsamt i vilotillstånd, och har blivit bättre sedan dess) så måste det ju vara någonting annat. Det är lite skrämmande för när det blir så är det sjukt obehagligt.
Det är som att vara i ett rum och all luft bara försvinner.

Jaja, men det löser sig nog.

Hade tänkt fara på dansaerobic i morgon men har tränat så pass hårt den här veckan att min kropp förmodligen skulle må bäst av att ta det lite lugnare en dag.
Märkte av det redan på dagens pilates bara, hur min kropp lite sade imot.
Har grym träningsvärk i hela övrekroppen efter gårdagens gympass, vilket bevisar min tro om att det gick bra, så känns det :)
Ryggen fick sig en ordentlig omgång, och det behöver den!

Har förövrigt varit trött idag, sov dåligt inatt.
Trodde jag skulle somna här vid sju men lyckades faktiskt hålla mig vaken,
pratade lite med min mamma och sedan började vi titta på Idol och efter det bastu,
nu började idol igen såg jag.
Jag tycker hon där Yasmine eller vad hon nu heter borde ta och packa sina väskor.
Hon sjunger falskt och har inte det minsta wow-faktor varken i sig eller i sin röst.
Annars är juryn lite ute och cyklar ganska ofta tycker jag. hmm.

Japp, jag var på intervju idag igen,
mycket bättre den här gången, och snabbt gick det. Får se vad det blir,
men det spelar inte så stor roll mera heller. Tycka vad man tycka vill, tycker jag.
Efter det träffade jag Sofi och det var ju riktigt trevligt, var med henne flera timmar och det bara susade förbi. Det finns alltid så mycket att prata om :)
Hon är en go vän.
Var hemma ett tag och sen cyklade jag iväg till Pilatesen, och det gick väl bra men lite seg var jag nog allt ändå. Sen cyklade jag nöjd och avslappnad hem till min underbara som då var hemma. Vi åkte och åt och skulle spela biljard men det var fullt med människor där så vi åkte hem och där börjar kvällen, ungefär.

Jaaja, nu har jag reflekterat över dagen lite.
Hade en massa tankar i natt som jag tänkte försöka filosofiera om lite idag i mina ord, men jag har dessvärre nog lite glömt bort det. Haha. Så går det när man försöker tänka mitt i natten..

Jah nu står de sämsta och håller på att åka ut.
Hej då Yasmina.
(usch vilken hemsk människa jag är.. men, hm. som ida brukar säga.. Hon är väl säkert trävlig..)

Ha en go kväll,
godis natt.
Knuser fra meg

en dag under regnhimmeln

det har bara öst på hela dagen,
ochför att inte tala om inatt.
Men det var mysigt när jag vaknade och hörde regnet smattra utanför.
Det är gött med en, eller två, riktiga regndagar nu och då.
Då kan man spendera tid inne utan dåligt samvete,
och det konstiga är ju att på något vis, finns det en viss dragningskraft i vattnet som faller från ovan. Jag älskar att springa omkring och bli helt våt av ösregnet.
Då känner jag att jag lever, verkligen.

Träningspasset gick riktigt fint idag,
jag tränade rygg, axlar och lite mage (men inte för mycket med tanke på morgondagens pilates, och inte heller ben..)
Höll på lite mera än en timme, och tiden bara flög iväg.
Men det kändes bra efteråt och har jag tur kommer min rygg (speciellt) värka underbart i morgon.

Var på middag till Sampes mamma idag,
hon hade lagat lasagne och den var himmelsk!
Det var jätteroligt, men vi var tvugna att sticka sen på grund av min gitarrlektion så det var ju förstås synd.
Men gitarrlektionen var också härlig, jag älskar det instrumentet!
Och det gick bra idag, var inte trött på samma sätt som förra gången.
Men på samma gång som det ibland är skönt att bara ha en halvtimmes lektioner så tycker jag nog faktiskt att det mera är av ett negativt fenomen då det gäller gitarren. Det går allt för fort.

Nå, det är i morgon som intervjun publiceras nu, och jag har pratat med själva JP så det är säkert. Fick till och med se intervjun helt färdig, med bilder och allt. Och svara på än en fråga. Jag är nöjd med slutresultatet, det duger i alla fall.
Han är nog bra han där JP, äkta, försöker inte med någonting han inte riktigt kan.
Så det blir väl ytterligare en sömnlös natt, fast det låter lite dumt så kommer det förstås kännas lite speciellt att vara fylld över ett helt uppslag.
Känner mig nästan lite som en kändis, och jag älskar ju uppmärksamhet.. (Som nu faktiskt kanske är en positiv sak i dessa omständigheter åt minståne)

I morgon är det fredag igen,
då ska jag och min underbara fira vår 10månaders dag (vilken var igår)
på vårt alldeles egna speciella sätt.
Jag älskar den här människan så otroligt mycket,
han är en del av mig, och inte så liten heller.
Han är mitt sinne, mitt hjärta och min själ,
på de alldeles speciella platser som bara är till för honom.
Kan inte förstå hur lyckligt lottad jag är som har honom.
Underbara, underbara du, S.

home again

kom precis just från sånglektionen.
Det är verkligen så otroligt underbart att sjunga!
Helt obeskrivligt. Och när man lär sig någonting så känns det förstås ännu roligare.
Men det gick rätt bra idag faktiskt, blev lite sliten i halsen efter ett tag.
Älskar "I Dreamed A Dream", den är sjukt fin, + att den har fantastisk text.
Och duvemåla hage tycker jag också om att sjunga, plus sådär 20 andra som jag har på repertoaren för tillfället, tycker om dem alla. Och alla är olika.
Ska börja sjunga en dansk sång nu som jag är lite spänd för, haha.

långspinningen idag var härlig,
det kändes att jag inte var van, efter sådär 45 minuter började jag bli ordentligt andfådd, och det är skönt med lite utmaning.
I morgon ska jag fara på mitt första (på länge) egna gympass.
Det kommer också bli roligt. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska köra än,
men övrekroppen i alla fall. Eftersom jag ska fara på pilates och aerobics på fredag, då är det lite trevligare om man inte har sån dunderträningsvärk i benen.

Jag har märkt att min kropp har förändrats och jag börjar bli lite småorolig sådär.
Det känns inte fel men jag vet inte, jag är väl bara lite mesig.
Har funderat på att börja käka lite proteintillskott, bara för att jag tror jag har lite halvproblematik med att få i mig tillräckligt med proteiner,
har bara blivit ett ordentligt mål mat de senaste dagarna (då menar jag alltså enligt tallriksmodell, varm mat).
Har dock börjat fixa i ordning en smoothie ungefär en timme före träningen som verkligen håller mig i gång.

Här är receptet:
1/2 - 1 banan
1 dl frusna hallon
1 dl frusna blåbär
1 dl mjölk
1 dl vaniljyoghurt

ordentlig energikick!
mycket bra kolhydrater och ändå lite protein.
Men kolhydrater är bättre före konditionsträning.
Eller egentligen för all träning, men då man kan äta lite större mängd mat före ett gympass så säger magen ifrån ordentligt om man försöker göra det just före ett konditionspass. Men kolhydrater i den här formen gör tricket ungefär en timme före konditionspasset!

ojoj,
det är i morgon som intervjun publiceras fick jag reda på idag,
när han ringde och ville fråga mig ännu någon fråga.
Jag fick till och med läsa intervjun och den var faktiskt inte alls så farlig som jag hade väntat mig.
Det ända var det att han fick mig att framstå som någonting jag inte är.
I förtexten stod det "men kan inte komma på någon som förtjänar 10 000 euro"
det låter lite fel, i alla fall i mina öron.
Sen vet jag inte om han formulerade sig lite mystiskt eller om han med flit försökte framhäva någonting dåligt med mig.
Men jag tycker alla är värda 10 000, så det vart feil, så feil.
Hoppas han ändrar det.

Näj nu ska jag no ta å hitt på någge mä sambon min.

Night night, sleep tight.

jaaha

ingen intervju i tidningen idag heller.
jag låg vaken hela natten och oroade mig,
steg upp 6 och kollade, men ingenting.
Jag vet inte om det är tur eller inte.
Men den kommer väl tids nog i alla fall.

jag har tråkigt idag,
men på samma gång har jag haft fulla dagar senaste dagarna,
så det är skönt att bara slappa lite.
Men jag tycker inte riktigt om det heller.
Ska pallra mig iväg till biblioteket snart tror jag,
leta upp sånger till ikväll.
Kanske hittar någoning annat skoj också.

Ikväll ska jag på 75 min spinning,
det ser jag fram emot.
Och i morgon ska jag börja träna på egen hand.
Det var ett tag sen faktiskt,
men jag tror det blir bra.

Jajja,
inget mera "intressant" för tillfället.

bättre nu

känner mig nästan helig efter kvällens träning,
Fanny är verkligen en grym instruktör!
Jag hoppas på att bli lite liknande henne i alla fall,
men lite liite mera kondition krävs, dock kämpar jag på det,
dagligen. Fast på något konstigt vis har min kondition på de senaste veckorna faktiskt blivit betydligt bättre. Jag är jättenöjd med det, såklart.
Men ännu kunde den vara lite bättre, men å andra sidan, det kan den väl i princip alltid. Det kan bero på att jag ätit bättre på senaste tiden också.
Försöker äta så regelbundet det bara går nu.

Jag är väldigt nervös för i morgon,
då publiceras nämligen min intervju i tidningen,
och det känns inte alls bra.
Kommer ligga vaken hela natten och lyssna efter ljudet då domen kastas in genom brevhålet.
Tog minst 100 bilder idag så hoppas nu någon av dem blev någorlunda,
men konstigt nog är det inte mitt utseende som jag bryr mig mera om.
De frågor som han ställde i intervjun var verkligen inte alls det minsta relevanta.
Jag hade velat svara på frågor som vad jag har för intressen, och mina drömmar, kanske favoritfilmer osv. Inte vem som är snyggast på Åland och huruvida jag tror på gud och hur religiös jag är. De försöker lite för mycket kan jag tycka.
Inte är tidningens läsare heller knappast intresserade om jag tycker om skägg eller inte. Och det där med kristendomen osv kan vara väldigt, väldigt känsligt, vilket jag tidigare också nämnt.
Hoppas nu ändå att jag inte framstår som en total idiot.
Och idag fick jag ju reda på att media och allt kring Lucia här på ön inte direkt kommer så bra överens, hade ju varit lite bättre att få reda på tidigare, så att jag eventuellt kunnat protestera, jag menar, vad vet jag. Hur smart som helst är jag ju faktiskt inte, och om jag nu måste medge, vilket nu de flesta redan är medvetna om, så är jag ju inte direkt den mest snabbtänkta, om vi säger så. Så jag är ju rädd för att alla sluga kommentarer kommer såhär i efterhand och spökar för mig.

Men jag hade ju dock kunnat räkna med lite konstiga frågor, egentligen är det ju inte så chokerande. Det är ganska typiskt åland.
Att försöka vara bättre än vad man verkligen är, och att försöka vara rolig,
men det blir ju bara fel. Såvida man inte själv ingår i en viss grupp av en speciell typs Ålänning.. Då kanske det är jätteroligt. Haha.
"En av ålands luciakandidater tycker Johnny depp är den snyggaste mannen i världen".
Jamen då var ju en utesluten i alla fall.

Jag sa ju förstås min pojkvän för så är det ju,
men det är ju "inte roligt" om jag väljer honom.
"Neeej du får ju inte välja honom, någon annan"

Känner ni igen det?
Kanske några flashbacks från ett pyamasparty i, vad kan det ha varit,
sjuan som mest, kanske?

inget vidare

är trött.
Och så glömde jag förstås att köpa kaffe igår så jag fick inte mitt morgonkaffe.
Har ingen ork att fara någonstans och köpa något heller,
fast jag skulle behöva fara till sparhallen och införskaffa kattspray till blommorna också.
Sessa har bajsat utanför kattlådan igen, jag förstår inte varför hon helatiden ska envisas med att göra det.
Speciellt när jag har sånt obehag för alla sorters anal avföring.. Och jag kan ju berätta att det inte luktar något vidare heller. Den där pirkka kattmaten är inte bra för deras små magar, ändå är de galna i den. Men fodret gör susen, Royal Canin är bra märke. Det är dyrt men jag tror absolut det är värt det, plus att kattorna tycker det är helt okej ändå. Tror det är lite mera mättande än vanlig kattmat också..

Jag vill egentligen fara till Biblioteket och leta upp en sång till lektionen i morgon, men jag har ingen ork till det heller.
Väntar på att Ålandstidningen ska ringa igen för att få komma och fotografera mig,
jag vet inte om jag är helt förtjust i att bli fotograferad, jag kan ta tusen bilder på mig själv men känner mig liksom lite dum när någon annan står där bakom kameran och försöker få en vettig min i mitt ansikte.
I söndags var det bilder till måndagens tidning, igår till lucia planschen (vilket var det viktigaste så hoppas det gick bra i alla fall) och idag till den enskilda intervjun i tidningen.
Det som var mest typiskt var ju förstås att jag vaknade med en gigantisk lysande röd ovälkommen finne, mitt på näsan, i söndags morse. Jag har lyckats få bukt med den nu,
men hur ironiskt är inte det?
Och så ska man bli fotad idag igen när jag knappt orkar stå och mina ögon känns som potatissäckar, och i fransarna sitter tyngder på 10 kg.

Men det är väl bara att försöka komma igenom den här dagen också,
jag ser fram emot övningen med resten av gruppen lite senare, och träningen ikväll!
Och jaja, om bilden blir bra idag så kommer jag ju vara otroligt glad senare.
Men om den blir dålig, ja, då får jag väl leva med det ändå. Familjen och S kommer väl i alla fall tycka den blir bra oavsett :)

Det här bärteét som jag försökte få i mig var inget vidare,
det var beskt.

man kan inte skina som solen varje dag.

bilder, intervjuer, övningar

har varit en rätt tuff dag,
men jag är glad.
Såhär glad har jag inte varit på länge.
Och det beror nog på allt det här med lucia,
ja just det, jag är en av de 7 luciakandidaterna!
Och det känns verkligen jätteroligt, måste jag säga,
trodde först jag var för gammal men så var det inte alls.

Jag får för mig så mycket.

Det kommer nog bli en upplevelse att ha med sig för livet det här,
jag trivs verkligen redan med det.
Var på första övningen idag och det är roligt med de andra tjejerna,
och med mitt musikintresse kunde det ju inte vara så mycket bättre.
Ser fram emot de kommande månaderna, trots att det kanske blir lite hetsigt ibland.
Men det tror jag är någoning jag bara kommer må bra utav.

Visst känns det dock lite konstigt, tror inte riktigt jag smält det än.
Jag som inte ens var påväg dit, men tog mig samman för att jag visste det skulle vara någonting jag skulle älska. Och jag kom med, jag kan inte förstå det.
Hoppade omkring i lägenheten när hon ringde igår och berättade nyheterna, och sjöng.
Skrek lite också faktiskt :)
Det kanske låter lite fånigt att bli så glad för någonting så litet, men det är inte så litet egentligen, och inte för oss som verkligen fick den här otroliga möjligheten. Och ja, det är väl bra att vara glad, överhuvudtaget, måste jag väl säga.

Läste några gamla blogginlägg igår och jag kom på att jag inte har de där lika förvirrade tankarna nu mera, visst har jag väldigt mystiska tankar ibland, men jag smälter dem nästan direkt och beslutet finns ju redan inom mig. Jag tror bara jag på något vis har lärt mig hitta det. Jag är inte galen, och jag var ju absolut inte galen då heller, men rädslan för att jag skulle bli det har försvunnit nu.
Eller brukar ju alltid säga att vi alla är lite galna, men, galen på en annan nivå än min naturliga galenskapsskala (vilken nu ändå är relativt hög). Om vi säger så.
Det är skönt, men ibland saknar jag alla de där tankarna om allt utan svar,
det är roligt att sitta och filosofiera, jag älskar att filosofiera.
Men brukar väl oftast bara vända om och förvandlas till någonting som det inte alls var från början..

Har dock lite ångest ikväll efter intervjun från Ålandstidningen, jag hoppas verkligen inte att jag sa någonting heldumt. Vilket jag nu förmodligen gjorte efter som, let's face it, det är mig det handlar om. Men ärlighet är väl en av mina största principer också. Dessutom kan jag inte ljuga. Och det var väl inte så farligt. Haha, se nu, ingen ordning alls på mig efter det där.
Aah jag vill bara ha den där tidningen så att jag kan läsa resultatet.
Pratade på om Gud och om jag är kristen och sånt, det är ju ett ganska känsligt ämne, det vet vi ju alla, och jag kände direkt när han frågade den första frågan ett smått obehag sådär.
Kanske jag är ganska gammalmodig, jag vet inte. Eller så är jag bara uppfostrad med att inte prata så mycket om det.
Nåväl, så länge jag lever är jag glad.
Och jag är faktiskt ganska glad för någonting annat än att jag lever idag.

När jag träffade Jennifer blev det ett betydligt kortare samtal än vanligt, det bådar ju gott måste jag säga. Men det kan ju slå om precis hur som helst.

Nej nu tror jag att jag bara svamlar på, är så otroligt trött.
Var och sprang en 10km länk efter övningen och det var ju fullkomligt underbart!
Älskar verkligen den här höstcharmen, naturen är så otroligt vacker och fridgivande.
Jag trivs ute, och det finns ingen känsla som den när man tagit duschen efter att ha sprungit ute. Jag hade nästan glömt hur mycket jag verkligen tycker om att länka.
Finns inget som slår känslan av den kyliga höstvinden mot min svettiga panna, med det perfekta soundtracket till sträckan som kommer, med mina egna snabba andetag och hjärtslag tyst i bakgrunden..

Nu är det dags att uppsöka Mr. Blund, John Blund.

what!?!?

trots all denna misstro,
lyckades jag.
Inget misslyckande.
Vad händer!?

Skit i det,
jag är glad i varje fall.
Det här kommer bli en viktigt period i mitt liv.
Det kanske har någonting med det att göra.

Wish me luck,
på vägen mot att sprida glädje :)

misslyckande

jag förstår inte vad det är för fel på mig.
Jag vet ju att jag kan sjunga, och jag vet till och med att jag inte är helt kass på det. Men när jag måste prestera går det precis käpprätt åt H******.
Varförvarför? vad är det för fel på mig?

Och varje gång det blir såhär så vill jag bara lägga mig ner mitt på vägen och låta tårarna bilda floder, så att en bit av mig rinner ner i avloppen där jag hör hemma.
Jag gick till butiken och tänkte att nu ska jag köpa glass och tröstäta,
men jag var inte ens sugen på det.
Blev en smoothie till lunch.
Då är det illa.

Jag säger ju att jag inte ska fara på sånt här,
men nej
Det envisas och jag envisas med att det kanske går bättre den här gången.
men nej.
Samma sak samma sak.
Och det är ju så det alltid är, alltid.
en bunt misslyckanden,
mitt ankare har gått i tusen bitar.

lördag morgon

och solen skiner verkligen inte,
men det är nog bara skönt idag måste jag säga.
Är lite sådär halvbakis, eller egentligen inte så mycket mera,
men drack lite vin igår i alla fall.
Var dock inte till krogen och det är jag glad för,
träffade S utanför och velade om vad vi skulle göra,
jag visste ju egentligen att jag ville hem, men ifall att han ville till arken
så skulle jag ju klart ha följt med.
Men han sa att han såg på mig att jag ville gå hem, så det fick bli så.
Vaknade med en hejdundran till huvudvärk i morse, men den har blåsit bort.
Nu är jag bara lite öm i nacken och diverse andra kroppsdelar.

Jag drömde att jag skulle träna inatt,
men att det skulle vara onödigt att gymma när jag var bakis,
så velade i drömmen om jag skulle fara och springa istället.
Hoho, drömmer om att träna..
Även andra sjuka saker förstås men orkar inte börja skriva upp varenda liten detalj,
men min pappa var med i en meny (alltså på en bild i menyn, han var inte en maträtt) på en restaurang där jag blev intervjuad av tv (just kommen från träningspass, svettig och grejer).. sjukt.

Annars var det väl helt trevligt igår, med två Idor.
Den "nya" Ida var en riktigt härlig människa!
Jag är glad för att jag kom med.
Sitter och funderar nu bara på om den andra blev besviken på mig när jag inte kom med till arken inatt, knappast för hon är så otroligt förstående, men i alla fall så har jag lite dåligt samvete. Sa ju det inte eller nånting så.. Usch.
Dessutom är jag skyldig henne en massa pengar nu också, men det ska hon ju självklart få tillbaka! Hatar att vara skyldig.. På något vis så glömmer mandet alltid när man borde komma ihåg det och sen när man kommer på det så får man dåligt samvete.

Det är ganska jobbigt att vara människa.
Plus att det ser för jävligt ut i den här lägenheten nu igen..
voi voi.

mitt i allt

kryper den där saknaden upp igen.
Men jag bodde ju trots allt där 3 år så det är väl inte så konstigt?
ändå har jag inte varit där på ett år.
det är nästan sjukt.

Jag tror att jag är lite rädd för att fara dit på samma gång,
jag har ingen aning om varför.
Men det är en så stor del av mitt liv som jag på något vis lämnat bakom mig.
Den enda jag har regelbunden kontakt med därifrån är Victor, och det är ju bra förstås, men på samma gång är det synd. Alla mina klasskompisar från gymnasiet då,
vart har dom tagit vägen?

Jag måste fara dit, så är det bara.

Färga håret vill jag göra igen också,
jag är trött på det här jävla dubbelfärgade håret.
Men jag har inte råd, och det skulle bli för jobbigt.
För jag vill ju ha blont hår nu..
hm.

Min mamma härjade inte med mig igår, hon sa bara att jag är värd bättre jobb än så, men att hon tror jag tror att jag inte är värd bättre.
Det kan ju stämma i och för sig. Men finns det något jobb som är bättre?
Var på riktigt dåligt humör en sväng igår, och när jag var på spinning gjorde det ont i hela kroppen. Jag kanske borde stannat hemma.
Idag har jag fortfarande ont överallt, och i huvudet till på det.
Kunde knappt gå i morse när jag steg upp, fortfarande ser jag ut som att mina ben och rygg åldrats 78 år.

Skrev ett träningsprogram igår också, och kom på att jag faktiskt nog skulle kunna bli personlig tränare också. Men inte på någon utbildning i Helsingfors, nej.
Högre standard än så vill jag ha. Och så kanske det vore rätt att plugga till dietist på samma gång, då har jag någonting jag garanterat är inresserad av, och lätt lär mig. Också med tanke på att jag redan kan mycket.
Japp, det är planen om jag inte har råd att fara till USA.
Annars ska jag plugga musik ett år där, om jag stannar blir det ju flera år. Om jag inte har råd ska jag nog ändå plugga musik. Jag har inte brottom.
Och så pass viktig är musiken för mig, att jag bra kan ge upp några år extra av mitt liv för att göra det jag verkligen har passion för.
Dvs, både musik och träning.
Ah.

Jag undrar ibland varför man envisas med att fortsätta leta när svaret egentligen finns där rakt framför dig?
Vi är dom vi föds till att vara, och oavsett så slutar vi som dom ändå.
Vi kan förvirra oss själva mycket, och längre perioder, det är klart.
Fast ändå finns den där lilla, lilla rösten där inom oss, som säger, och även skriker "rätt" och "fel".
Lyssna på den, den kan vara nästan omöjlig att höra, men om vi verkligen stannar för att lyssna så hör vi den till sist.
Det är ljuset på vår mörka väg genom livet.

varför är det så svårt?

jag jobbade första dagen idag,
första dagen av vad som skulle vara två,
men jag far inte i morgon.
För det första har min rygg aldrig varit såhär dålig,
och jag tror nästan jag fått valpsjuka i höger ben.
För det andra måste jag lära mig säga nej när kroppen säger ifrån.
Det går ju bara inte.
Och det där jobbet var nog säkert det sämsta som finns.
Man måste ju vara stendum för att ens klara av det där.
Och de enda som jobbade där var just sådana, eller utlänningar som inte kan språket tillräkligt bra för att få jobb någon annan stans.
Det är ju för jävligt.
Man borde få 100 euro om timmen för att klara av något sånt.

De tänker säkert "hon klarade inte ens en av två dagar" eller någonting i stil med det, och jag kommer tänka på det som fan fast jag skriver här att dom får tycka vad dom vill. Jag känner mig själv bäst.
Men å andra sidan är jag deprimerad och jag bryr mig allt för mycket om vad personer tycker om mig.

Jag vill bara ha ett vettigt jävla jobb, hur svårt ska det va?!
någonting som man åtminståne kan vakna upp på morgonen och inte vilja ta livet av sig hellre än att gå på jobb.. Vore ju en fördel.
Men nej, nej nej. Det går inte. Jag kommer aldrig få något jobb.
Jag kommer inte kunna utbilda mig, jag kommer vara tvungen att sitta hemma hela livet, eller nej, jag kommer vara så fattig att jag kommer bo i en potatissäck i någons gamla ladugård, bland fågelskit och ruttna havrefrön.
Äta skrakägg och gräs, dricka regnvatten eller ur skitiga diken.

Nja nå, jag tror jag dör före det i alla fall.
förhoppningsvis har jag så mycket vett även i framtiden.

Men vilken 20 åring vill inte ha lite roligt, slänga lite pengar på onödiga kläder och utekvällar? köpa nya möbler tíllsammans med sin pojkvän, kanske, eller varför inte lite mat? Kanske kunna äta ute någon gång utan att känna sig som ett välgörenhetsfall? Jag har inte cancer, jag är bara värdelös.
Tydligen.

Jag ska ligga hemma i helgen och vara deprimerad,
höra lite från min mamma hur dum jag är som inte gör någonting med mitt liv,
eller varför jag inte kan ordna någonting på egen hand, hur korkad jag var som bara jobbade en dag av två.
Ja tack, jag vet.

samma refräng, annan visa

jag är verkligen inte på bra humör idag,
och jag tycker det är konstigt hur det kan ändra från att vara mycket bättre en dag,
till ett så plötsligt nerfall.
Men det kan bero på att jag inte mår bra idag heller, alltså fysiskt.
Jag är trött och har ont överallt, inklusive huvudet.
Jag undrar vad jag har för fel, varför jag inte bara kan bli frisk,
orkar inte fara till någon läkare igen.
Har redan varit typ 6 gånger inom ett år nu, det är väl inte riktigt som det ska vara eller?

Funderade på om jag skulle börja med en träningsblogg, det verkar kul,
plus att jag nu har ganska mycket att säga om det.
Men å andra sidan tränar jag ju i princip bara gruppträningar, och det är inte så kul att snacka om vad någon annan har valt för övningar. Som ändå knappast är tillräkligt väl utförda på grund av det snabba tempot.
Men jag måste ju gå på dem om jag ska få utbilda mig till det själv, och jag vill inte direkt träna mera än vad jag redan gör. Fast i något skede ska jag ta mig i kragen och gå och gymma för mig själv, i mitt eget tempo och med egna övningar.
Jag skulle bara behöva förbereda ett schema, ett program, och det tar också lite tid. Eller tankeork, kanske snarare.
Idag vet jag inte ens om jag borde träna, när jag inte mår riktigt tipptopp, men jag kommer ju så klart göra det ändå.

Tänkte gå ut och promenera nu, eftersom jag blev tillsagd att göra det,
men det blir byke istället. Kanske tar en liten promenix medan maskinen rullar på, eller så går jag helt enkelt till gymmet.
Behöver dessutom frisk luft, och lite solsken.

Jag ska jobba i morgon och på fredag, och jag är lite rädd, och otroligt nervös.
Kommer knappast få sova alls inatt. Och jag är rädd för att mitt humör ska fara,
fast detnu bara är två dagar som det handlar om så har jag ändå onda aningar. Jag hatar dessutom att stiga upp före 9. Och den här tiden handlar om att försöka vara människa redan klockan 7 på morgonen, jag som inte ens vaknar efter en timme om jag stigit upp klockan 10 (det gjorde jag ivf inte idag). Och och och, jag måste stiga upp klockan 6. När jag måste få i mig mat för att inte få spel på allt och alla, eller eventuellt börja störtlipa på grund av någonting smått som inte alls har någon betydelse. Suck. Det är elände.
Men jag får väl igen ta och försöka se det ljuset i mörkret, jag får lite pengar i alla fall. Och någonting annat att göra, någonting annat att se. Fast det är dödstråkigt det också, men två dagar har jag alltid klarat av, två dagar kan till och med vara roligt.

people usually suck

but they want to be nice.

stämmer nog faktiskt ganska bra, tror jag.
vi går egentligen emot vår natur lite,
på både gott och ont.
Jag säger väl bara att det är tur att vi faktiskt har den hjärnkapacitet vi faktiskt har, eller ja, de flesta av oss.

Idag har det varit en fin dag,
solen sken och sånt.
Men jag var rätt glad och det är ganska ovanligt.

Jag har lite planer och jag hade en bra dag idag helt enkelt.
jag hade dock sett att träningen var lite hårdare än vad den var idag,
men det får väl duga då.
Det kändes som att jag på något vis kanske kommit framåt även inom tränandet.
Jag tror absolut det är pilatesen som gett mig mera stabilitet och styrka i de inre musklerna. Ska väl än en gång reklamera lite för pilates då antar jag.
Men det är grymt! Faktiskt!

och annars gäller det nog att se det positiva i allting, för på något vis kanske det börjar synas nu, vilket var omöjligt förut. Så håll fast vid det, glöm resten, eller kanske inte glöm.. Men fokusera i alla fall på det som var bra. Det gör allting så mycket enklare,
eller ja, det kanske egentligen är en av de viktigaste reglerna man behöver ha för att orka leva, och för att livet ska orka med en.

downhill

idag är ingen vidare dag.
känner mig bara obekväm och besvärad.

tur att det inte blev något jobbande för mig idag i alla fall,
kan jag bara säga. Det hade nog inte gått något vidare för mig.

Har städat och varit till psykologen.
ska försöka aktivera mig mera den här veckan.
promenera eller fara hem till mina föräldrar om det blir jobbigt.
Men just nu vet jag varken ut eller in.
Jag vill inte göra någonting,
jag vill stänga av min hjärna till Sampe kommer hem från jobb igen.
Det var hemskt när han for.
Vill bara vara med honom hela dagen..
Skulle fast kunna ligga i sängen och bara snusa på hans axel hela dagen..

Men man kan inte alltid få som man vill.

Ska på spinning ikväll i alla fall,
det ser jag fram emot och efter det kommer jag nog känna mig mycket bättre.
+ att det inte kommer vara allt för länge före S kommer hem sen.

kanske skulle ta och lägga mig ner och läsa en stund..

som alltid

slutar det med besvikelse.
Ingen bättre dag idag heller..

se på film,
klistra röven mot soffan.

I need a drink

lördag!

jag är konstigt glad idag faktiskt,
ingen aning om varför.
Men det är ju bra i alla fall!

kanelbullens dag,
ska väl fara och äta en bulla sen.

Yeah.

Spinning snaaart,
och om jag är på bra humör nu kommar jag ju vara galen efter det ;)

men har träningsvärk efter pilatesen igår,
hoho.

hey ho
let's go

himmel och helvete

allt på samma gång.
Men jag tror ändå mera på att vi redan är i helvetet,
och jag brukar ju säga att evigheten för människan,
är livet i tidsformat.
Så varför skulle det inte vara så?

Jag måste tro att det väntar någonting bättre bakom hörnet.
Den tanken har aldrig svikit mig, och den har hållit mig vid liv,
när det varit som svårast.

jag kom på, att på min förra blogg refererade jag alltid från min ännu tidigare blogg, vilken jag hade anonymt då jag skämdes så mycket.
Jag undrar var jag var och har tanken på att fortsätta.
På något vis är det viktigt, om jag kanske någon gång kunde få ett avslut på det.
Jag vet nog att tankarna kommer vara med mig länge till,
men så gott det går i alla fall.

ons 6 jun 2007
"Obsessed with perfection

(en bild tagen på mig sommaren 2006, anorektisk och smal som en sticka)
jag skulle dö för att se ut sådär igen.
men vad tyckte jag då, förra sommaren?
Jo, att jag var fet fet fet.

och jag vet att jag inte kan se ut sådär igen, utan att vara sjuk.
fuck this confusion
och jag vet inte hur i helvete jag skall ta mig till

jag bestämde mig för att i första hand sluta banta, och äta som jag vill och känner för,
det var det som var grunden till alltihopa.
det gick någorlunda en vecka.
sen ville jag inte äta någonting överhuvudtaget
och nu när jag gör det drabbas jag av hela världens ångest.

men jag måste ha ångest, och jag måste lära mig att leva med den
tills den kan försvinna

jag ska ha bukt på det här
jag vill leva ett normalt liv
jag vill äta glass i sommar."

Det var inte mycket mera än ett år sedan,
men ändå känns det som så mycket längre sedan,
det hände så snabbt alltihopa, men då kändes det som att det aldrig ville ta slut.
Det som är skönt nu, är att jag kanske får en orsak till allt detta,
eller om inte en orsak så en förklarning.
Depressionen har i efterhand orsakat tusen "varför just jag!?" frågor i mitt huvud,
och att få svar på dem, det skulle vara otroligt skönt.
Trots att jag nu har kommit ur beteendet som hör ätstörningar till (i varje fall för det mesta) så har jag fortfarande tankarna, inte lika ofta (då, dygnet runt, till och med i mardrömmar om nätterna) men ändå allt för ofta.

Jag hatar allt det här,
ätstörningar är ett riktigt helvete,
det är fanimej värre än att brinna,
för om man brinner så försvinner smärtan till sist.
Detta är någonting man måste leva med,
resten av livet.
Men,
och det här men:et är det viktigaste,
det blir bättre,
och det finns så mycket annat som har så större betydelse i livet,
som är så mycket bättre.
Så det är värt det.
Och jag skulle inte byta ut mina erfarenheter mot någonting annat i hela världen,
må det låta konstigt men det är sanningen.
Trots att jag aldrig någonsin, skulle önska det på någon annan.

another day gone by

nästan i alla fall.

Har varit på rätt bra humör idag faktiskt.
Var låångt ut till Lemland och träffade Ida (vilket faktiskt inte är så långt egentligen, men det gick fortare att komma hem, hmm, varför gör det alltid det?)
Nä men det var absolut värt den knappt 20 minuter långa bilresan, och det är ju dags för mig att köra lite bil igen. Plus att jag äntligen fick en ny cd bränd till min dödsdömda bilstereo. Gud, jag måste skaffa mig en ny.
Och förstås var det härligt att träffa, Ida, det är det alltid.

Sen flög tiden bara iväg, jag var på spinning och gitarrlektion och nu har jag väl suttit här i soffan en stund igen. Men tillsammans med min underbara sambo så det är bra det också, gillar inte att sitta här ensam.
Och ja, imorgon kanske jag får reda på om jag kan börja jobba snart igen.
Det känns rätt skönt för det är inte direkt någonting jag vill göra mera, att simma hemma alltså. Jag behöver en aktivitet riktad dagtid.

Igår när jag gick på sånglektion, fick jag kanske till och med två små aha-upplevelser. Den första var att jag faktiskt tycker om hösten väldigt mycket. Konstigt mycket faktiskt, jag vet inte riktigt varför. Men den känns magisk på något vis, sedan vet jag inte om det bara är den här hösten. Det är någonting som säger mig att det kommer bli ett annorlunda år, i alla fall.
Och det är det redan, för det är 5 år sedan jag var senast var på Åland på hösten.
Jag måste ju till och med ha glömt hur det är här den tiden av året.
Det är dags för mig att vara lite här, och mot alla odds är det faktiskt fint då också. Lugnt.
Men det skulle vara roligt om det vore lite liv efter klockan 8 på kvällen. Mariehamn lever verkligen långt ifrån dygnet runt, Mariehamn lever just och just dagstid. Det känns lite ensamt..

well,
there's not much going on in my life,
but what happens in my mind,
that's a whole lot of other stories.

this thing about learning

man gör ju det livet ut,
det man lär sig formar en också till det man är.

Jag har förmodligen lärt mig det, sedan barns ben,
att det inte lönar sig att hoppas på någonting bra.
"Man ska alltid förvänta sig det värsta".
det stämmer.
Därav min osäkerhet, till det mesta här i livet.
Det är onödigt att kämpa för någonting som man ändå inte kan få.
Men det stämmer inte, det är inte så.
Det är bara min hjärna som är inlärd och van att tänka så,
så jag får inte ens chansen att ta risken att verkligen kanske lyckas.
Eller få höra det positiva.

Wow,
jag övertalade nästan mig själv där.

När min psykolog idag ansåg att detta vore någonting att gräva vidare på hos mig,
tänkte jag bara "hahah, försök du". Men jag hoppas verkligen att vi kan försöka vända på detta negativa tankemönster,
så att jag kan trotsa mina instinkter och verkligen börja gå igenom saker,
som verkar svåra.
Bara för att det hänt en gång, eller till och med miljoner, varför måste det hända igen? Eller ja. Klart det händer igen. Men inte hela tiden.
Någonting positivt måste man ju få höra, eller få ut, någongång.
Men knappast om man inte ens försöker.

Man måste göra ett misstag för att veta att det är ett misstag.
så är det också.
Annars kanske man bara går omkring och funderar hur det skulle varit om man gjort det..
Kanske det hade lyckats?Om det inte blivit ett misstag?

jaja, enough is enough.

Var och hjälpte till med morfars kalas idag,
90 år. Det är en otroligt lång tid.
Om inte världen går under kanske jag blir så gammal.
Hoppas dock inte det (varken att jorden går under eller att jag blir så gammal).
Mamma mådde bättre och pappa mådde bra.
Baloo blev glad av att se alla och jag blev glad av att se baloo,
och mina syskon, deras bättre halvor och barnen förstås.
Familjen är viktig, så är det bara.
Det sitter också i ryggmärgen, tyvärr.

Annars har dagen hittills varit att leta efter bollar åt kattorna,
sett på how I met your mother och ätit thaimat med min älskling.
Rätt neutralt sådär.
Ikväll ska jag på sång, underbart.
Dock bävar jag för att utsätta min sköra kropp för detta ruskiga väder som nu rår över Åland.