Något så litet

en sten jag kort svajade till av då den kom i min väg

obalansen den försvinner efter några sekunder

jag hinner tänka och förstå

vad som hände, vad det var som gjorde att jag svajade till

men trots att jag fortsätter vidare

och glömmer bort stenen

så var det någonting

som gled isär, löstes upp, eller rent utav

lossnade

i den stund jag närapå ramlade

på grund av en liten sten

kan du i din stund av svaghet tänka,

att du hade en stund av styrka?

vecko-blogg

Ja, det har varit lite torrt med bloggandet nu igen.
Men jag måste faktiskt skylla på mitt urkassa internet,
jag orkar inte ens försöka använda det om jag absolut inte måste.

Hata mobilt bredband!

Borde verkligen skaffa ett annat men jag orkar bara inte med allt jox runt det.
Dessutom är jag ju bara i sverige en månad till nu sedan kommer jag hem till Åland över sommaren, då ska det nog bli bättre med det här skrivandet.

Lite synd för jag har verkligen mycket tankar och annat jag skulle vilja dela med mig, och skriva ner.
Förra veckan hade jag ytterligare några aha-upplevelser, och lite mental träningsvärk på det.

Jag har nog verkligen en super-flummig sida men nu har jag insett att det kanske är den som är den mest logiska och praktiska sida en människa kan ha.
Och den här flummiga, realistiska men väldigt abstrakta delen av min personlighet stärks varje dag.

Jag håller på och läser en sjukt bra bok,
och förra veckan fick jag nästan en utanför-min-kropp upplevelse men jag blev så jävla rädd så jag vågade inte låta mig själv ut, men det kommer väl någon gång. Det känns lite som att jag håller på att dö och jag litar inte riktigt på det.
Kvällen efter det började jag gråta av tacksamhet..

Jag har mycket att säga om bara detta så jag ska försöka plåga mig med mitt värdelösa internet nu och skriva lite. Men jag kan tyvärr inte lova någonting.

I helgen har det varit helt fantastiskt väder, igår låg jag i solen och jag njöt verkligen, den här tiden är det nästan skönt att ligga ute och sola (dock kanjag inte riktigt ligga stilla mera än 5 minuter ändå). Så har jag varit med min fina Dragan :) vi har verkligen fått någon form av skräckfilms-mani nu, nästan varje helg blir det en liten skräckis, haha.
En sjukt bra är WHAT LIES BENEATH! Den kan jag verkligen rekommendera, intressanta vändningar och verkligen mycket mera än "bara" en skräckfilm.
Den här helgen såg vi på Shutter, i ett ganska normalt stuk men också bra vändning och ett bra slut!

Träningen dessa veckor har gått bra, känns som att jag gått framåt på bara såhär kort tid redan så det är verkligen en superförändring efter min lilla överdosering. (Av träning)

Träningsvärk efter varje gång, och inte bara i 2 dagar utan snarare 4-5 dagar efteråt. ;)

Ikväll står axlar och triceps på schemat, och ett pass spinning!

Nu ska jag gå och köpa tuggumi i tax-freen innan jag går ner till bilen

(är alltså på båten på väg till sverige nu, till skolan, lite sent men mina föräldrar kom ju hem igår kväll så jag var tvungen att stanna och mysa lite med dom!)

säg bara sanningen

Idag återbefinner jag mig på Åland.
På samma gång som det är skönt, jag får ju vara med min kärlek, så hade jag inte haft någonting emot att stanna på väddö, om han kommit dit vill säga.
Sedan är det ju lite andra saker som måste uträttas på Åland också.
Men det känns lite tradigt att vara här, jag skulle behöva hålla mig härifrån ett tag snart.
Dessutom finns det så mycket jag skulle vilja göra på svenska sidan, som inte riktigt går att göra här.
Nåja, här är jag i alla fall, punkt.

Stresshantering i skolan på morgonen, kom för sent för jag kunde inte hitta några kläder som satt bra idag. Hela veckan har jag helst velat gömma mig i stora kläder och/eller mjukisbyxor. Har inte känt mig bekväm i mig själv det minsta.
Uppblåst och uppsvälld mage. Jag borde verkligen antingen ta tag i att leta upp grunden till mina magbesvär eller söka upp ett bra naturläkemedel eller någonting.
För det är inte trevligt att gå omkring och må dåligt för att man är uppsväld, men jag är inte gasig så jag förstår inte riktigt det heller.
Kan ju också vara det att jag försöker äta så mycket nu att jag inte ska bli övertränad, och visst kan det till viss det även vara inbillning eftersom jag inte trivs med att äta mera än vad jag brukar göra..



Jag kan undra hur långt man kan gå med att ljuga för sig själv?
Jag har länge funderat på varför jag kan vara så lugn och ha så låg puls, inte ha så mycket stressymptom när jag verkligen är en typ A människa och har fullt med stress i min vardag. Och finns det inte stress så skapar jag stress.
Jag kan inte sitta stilla i 5 minuter och jag kan inte ta det lugnt, mina tankar flyger runt konstant och jag kan ju sitta och hålla på såhär i evigheter,
dessutom har jag ju ADHD.
Men jag kom på idag att det är högra hjärnhalvan som "styr över" parasympatiska systemet (lugn och ro systemet) och trots allt detta så är det min högra hjärnhalva som regerar över den vänstra. Det kunde möjligtvis ha någonting med detta att göra.
Sen har jag rätt lätt att varva ner när jag verkligen gör det, jag återhämtar mig fort.. Jaja.


Det finns alltid mycket mera under ytan än vad man visar.

Jag vill försöka visa att jag klarar mig själv och är så "duktig",
men faktum är att jag behöver hjälp. Till och från i vilket fall.
Denna vecka har varit otroligt svår, jag har nog kämpat mig igenom den.
Från att känna mig värdelös och svårt obekväm i mitt eget skinn till att vara lycklig och njuta.. Hopp hit och hopp dit. De lyckokänslor jag känner är äkta, jag har bara väldigt svårt att bli av med de negativa tankemönster jag har.
Dom sitter där som ett moln över mitt huvud och mitt i allt slår blixten bara rakt ner, och dessvärre har det där molnet mer eller mindre funnits där hela denna vecka..
Dock har jag ju inte delat med mig med någon över huvud taget, inte ens skrivit om det. Det var Dragan som fick lyssna på ganska hårda snyftningar en kväll bara. Sedan har resten skett i ensamhet.. Och mestadels på min insida.
Men det behöver släppas ut! och det är inte hälsosamt någonstans att hålla detta inombords.

Och bara genom detta inlägg har jag nog fått ut en hel del,

jag har dragit mig lite för att skriva men nu så.

Idag fick jag en fråga om varför jag bloggar, eller vad jag vill "få ut" av det.

Jag vill vara ärlig och öppen med inte bara mig själv, utan omvärlden.

Om jag kan visa min sårbarhet, eller mina glädjekänslor, dela med mig av mina tankar eller mina erfarenheter, så kanske det finns någon som tar åt sig, som kan känna igen sig eller som rent utav kan få lite hjälp.

Och jag vet ju att det hjälper mig att skriva ut saker och ting, jag ångrar aldrig någonting och jag har ingenting att dölja,

inte ens på en fjuttig internetsida.

Jag har ingenting att förlora.

För att sitta hemma och vara rädd över att mista sin värdighet, det tror jag inte på.

just nu

:)

vilket helvete det kan vara

att bränna en ny mp3skiva till bilen.
Äntligen fick jag orken att göra det, tog mig an det stora uppdraget.
Så tar det en halvtimme för att jag inte har någon aning om vad jag egentligen vill lägga på skivan, de 20 låtar jag ville ha dit var där efter 15 sekunder,
sedan fanns det 100 platser kvar att fylla.
Men nu, äntligen, är den färdig.

Det här med att blogga på veckorna och när jag är i sverige är inte så lätt alltid,
som jag nämnt är mitt internet inte det bästa, jag är i skolan hela dagarna, när jag kommer hem från skolan är det mat och lite hemsysslor som gäller, sedan träning och efter träningen käk igen, lite mys för mig själv och sedan finns det inte mycket tid kvar för datoraktiviteter.
Nu borde jag till exempel packa och klippa tånaglarna.

Men jag får försöka i alla fall, för det är roligt,
och bra. Tror jag.

Känslomässigt denna vecka så har det varit upp och ner, både fysiskt och psykiskt,
igår när vi slutade lite tidigare var jag så fruktansvärt trött så jag gick hem och sov, sedan vilade jag och vilade och mitt i allt hade jag feber ?
Gick ut och gick, fick panikångest och trodde jag skulle dö, men lugnade ner mig,
när jag kom hem, gick i duschen, åt kvällsmål, efter det mådde jag hur bra som helst, frisk som en nötkärna.
Och inatt första natten på veckan jag sov helt igenom (annars har jag en gång varje natt vaknat upp kallsvettig, natten före denna var mitt nattlinne helt genomsurvått, som att jag duschat med det på..) ingen aning om vad som händer med mig.

En sak vet jag ju i alla fall,
att det är någonting min kropp vill berätta till mig.
men jag kan ju berätta att jag inte är så bra på att lyssna på mig själv,

eller som jag även erkände på lektionen igår så vågar jag inte lita på mig själv.

Men jag fick höra att jag nog är en bit på vägen genom att bara berätta det,

erkänna det,

och när jag fick fundera så är jag faktiskt det.

Jag har bara så fruktansvärt bråttom alltid, det ska bli bra på ett knäpp liksom,

men jag vet ju att det inte är så, att det tar tid,

det kan tyvärr till och med ta flera år.

Men jag vet att jag är på min rätta väg.

medvetenhet - acceptans.

Och viljan finns absolut.

Vi har senaste dagarna i skolan pratat om psykosomatik (läran om kroppen och själen) vilket jag tror stenhårt på.

Idag har vi gått igenom sinnena, även vår intuition, det såkallade sjätte sinnet, som också finns hos oss alla, vilket vi genom några experiment fick rätt tydligt bevisat för oss.

Och jag börjar flumma iväg som vanligt men jag känner att jag är lite för trött för att göra det idag.

Mitt träningsprogram, för att prata om annat, går helt suveränt!

Det enda jag kom på var att det blev för mycket dötid igår.. Skulle nog ha varit sugen på att träna. Det var lite jobbigt.

Idag tränade jag rygg och biceps, och jag får både sån sjuk kontakt och pump.

Sedan spinning på det och jag bara kände mig helt fri.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan träningen, och just nu är en av mina största rädslor att jag måste vara utan den..

Ytterligare någonting jag kommit på de senaste dagarna är att jag hamnat på en underbart vacker plats i världen.

"Alla trivs på Väddö".. -Ja, i alla fall jag.

idag finns det inte ord

och inte heller mycket att säga.
För i skrivande stund är jag mest bara ledsen.
jag vet inte vad jag känner, känske känslan liknar besvikelse.

jag vill inte berätta om min dag för just nu spelar ingenting av det någon roll,
inte ens hur lycklig jag var efter att jag kom tillbaka från en underbar promenad efter en stenhårt benträning.

För det är borta nu.

hitta hem

det var ångestfyllt att komma tillbaka till lägenheten igår,
den doftade inte hemma och det var tomt.
Men nu efter bara ett dygn är det nästan som vanligt igen :)

det var underbart att vara tillbaka i skolan, fast det inte var någon direkt givande skoldag idag så älskade jag att vara tillbaka!

Så har det blivit vår på väddö under tiden jag varit borta,
och det är ju som etthelt nytt ställe.
Var på promenad på lunchrasten med Christine och det var superhärligt.

Efter skolan var det lite blandade känslor igen,
funderade varför jag kände som jag gjorde och försökte förändra mina tankar.
Jag kände mig liksom lite värdelös, så jag skrev upp några saker som är bra med mig,
och det var ju svårt. Men efter bara en sak så kändes det lite bättre, måste jag säga.

Men när det riktigt vände, det var när jag kom innanför dörrarna på gymmet.
Då var det som att min själ suckade lyckligt och det läckte ut "nu är jag hemma" i hela min kropp.

Vilken underbar känsla jag fick, ett lyckorus som fortfarande sitter i.

Jag kan ju ta och skriva upp min träning förra veckan, tänkte göra det i helgen men glömde bort det.

Måndag: rygg & biceps, var på Zumba fitness

Tisdag: ben & mage

Onsdag: drog två pass spinning

Torsdag: axlar & triceps, spinning

Fredag: VILA, promenad 45 min

Lördag: VILA, gick bara omkring på stan några timmar..

Söndag: Spinning

Gympass: 3 st

Konditionspass: 5 st

Jag skulle ta det lugnt och jag måste säga att det faktiskt blev en lugn vecka för att vara mig.

Idag körde jag igång med axlar & triceps + ett pass spinning! Underbart.

Har dessutom skrivit ett träningsprogram så att jag ska komma ihåg att vila idag,

ska försöka kolla hur det kommer funka annars kör jag bara utan igen.

Såhär ser det ut:

Dag 1:

Dubbelpass, axlar & triceps + kondition

Dag 2:

Enkelpass, ben

Dag 3:

VILA, aktiv - promenad.

Dag 4:

dubbelpass, Rygg & biceps + kondition

Dag 5:

enkelpass, kondition

Dag 6:

dubbelpass, Bröst & Mage + kondition

Dag 7:

VILA

Det känns lite annorlunda men bra! Nu har jag i alla fall två vilodagar inplanerade och sedan får jag känna efter ordentligt.

Men jag behöver röra mycket på mig, av så många orsaker.

Bland annat hjälper det att göra av med mycket extra energi som jag annars har på kvällen och blir så rastlös av att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv..

Det är inte helt för att jag är träningstokig bara ;) men jag måste ju säga att jag älskar det, träning är verkligen halva mitt hjärta.

Lagade en god kycklingpastasås idag till middag, köpte en massa härliga kryddor så det var extra roligt att laga mat :)

använde kyckling, krossad tomat, basilika, vitlök, chilipeppar, gurkmeja, salt, svartpeppar, pasta basilico och lite pesto.

Det blev jättegott! Till det mörk härlig pennepasta!

Nu börjar det bli dags att sova för min del, jag vaknade så tidigt i morse så jag känner hur ögonlocken lite vill åka ner..

Men det är inte lika roligt att sova ensam :( Jag saknar verkligen Dragan väldigt, väldigt, väldigt mycket. Jag ska ta vara på varje sekund när jag får se honom i helgen. Det är någonting man lätt glömmer om man träffas varje dag, men det är minst lika viktigt.

Jag ska dra in hans doft så den sitter fast i min näsa minst en vecka, till jag kan dra in den nästa gång igen. Hans underbara doft.

Idag önskar jag att det här förbannade mobila bredbandet kunde fungera lite bättre. Det blir ett jävla hackande direkt jag sätter in modemet i datorn.

Men hörni, jag har ju internet i alla fall. ;)

vemod

det är ju ett ganska bra namn på den utav alla dessa ångestkänslor.

Jag har nu lämnat Åland och färdas för tillfället på vattnet över till sverige.

Det känns mycket konstigt, för just nu känns det som att jag varit hemma i evigheter och jag har vant mig. Det kommer att bli en omställning igen, fast jag kommer hem, till min egen lägenhet.

Och på samma gång så längtar jag, och jag älskar att vara där, och i skolan, och med de helt fantastiska människor som också går i min skola!

Det är ju förstås Dragan som gör det jobbigt att åka, annars hade det inte alls varit jobbigt över huvud taget tror jag..

Jag saknade honom sekunden efter att jag stängde bildörren, växlade och tryckte på gasen.

Jag grät en stund på väg till båten..

Varför blir det såhär? Vad är det kärleken gör med oss som gör att vi känner såna känslor när vi lämnar dem vi älskar? Jag vet ju att jag får se honom igen på fredag, och om två månader är det sommarlov och vi får vara med varandra varje dag.

Är det någon slags egoistisk känsla? Är det mänsklig natur, har vi alltid fått leva med dessa känslor? Eller är det bara så simpelt som att människan inte är skapt att leva ensam?

Jag tror det är lite av varje, och idag är det förmodligen mera än så, det är tankarna runt omkring det också.. Dessutom kan kärleken blivit lite av en religion för många av oss.

Men jag ska glädjas åt att jag vet att han finns där, att jag vet att jag älskar honom och att han känner likadant för mig. Jag ska berätta för honom hur mycket han betyder för mig och jag ska fortsätta visa det för honom. För det är absolut någonting att vara glad över, fast vi må vara långt från varandra ibland, så vet jag att han finns där, och det är väl egentligen allt, eller hur?

Jag läste någonstans att om man har kärlek, har man allt.

Då måste jag erkänna att jag har mera än vad man någonsin kunde önska sig.
Och inte bara jag.. :) (och inte bara han..)

Nu har det snart gått en vecka sedan mina föräldrar åkte till USA och det verkar gå bra för dem, så jag har inte slutat vara orolig men det känns lite bättre i alla fall. Det är väl också en "bieffekt" av att älska någon..

Åh jag kommer att sakna att dra pass några veckor nu också,
det är fortfarande en utav de bästa känslor som finns.
Idag var det helt underbart! Deltagarna var peppade, jag var peppad, svettnivån i både spinningsalen och gymsalen var HÖG! Jag blir så imponerad av människor. På samma gång som dom ibland irriterar mig så jag håller på att explodera (till exempel genom att stå ivägen) så fascinerar dom mig till det högsta. Alla är så speciella och alla kroppar ser ut och fungerar olika.. Och det är dessutom någonting jag får uppleva varje dag, och läsa (nu fortsätter fysiologin).

Nu känns det som att det här inlägget håller på att förvandlas till ett, "Gud-vad-allt-är-underbart-jag-älskar-att-jag-finns-" inlägg..
Men, det är väl bra med ett sånt lite nu och då också, eller hur?
Inte bara eländes elände och gnäll och jämmer.

För trots allt är ju livet ganska härligt, visst?
;)

Att sova.

Det måste vara en av de skönaste sakerna man kan göra, om man är riktigt trött.
Sov just en stund och det var så sjukt härligt att krypa ner under filten och stänga fast ögonen.
Nästan så att man velat stoppa tummen i mun, så hade man haft den ultimata spädbarnssömnen.

Annars har de senaste två dagarna varit så otroligt sega, nu väntar jag bara på att det kan bli måndag och jag äntligen får komma till skolan igen!
Har bara hängt och... inte så mycket annat.
Vilat från träningen men var ändå tvungen att gå på promenad igårkväll, idag har jag varit på stan flera timmar och gått omkring.
Jag hatar att inte träna!!!!! Kan för allt jag förmår inte förstå hur människor kan tycka det är skönt att ligga hemma hela dagarna.. Näe, det är inget för mig, det har jag i alla fall kommit på!

Men det är på gott och ont det också för som jag tidigare sagt måste vi vila upp oss och återhämta oss, det kommer inget gott från att slita ut sig, fast det är sjukt roligt.

Psyket hänger ju också ihop med fysiken så det gäller att kunna känna efter.

I vilket fall som helst har jag nu plågat mig igenom två vilodagar och kommit på att jag nu inte ska lägga dem efter varandra, utan sprida ut dem.

Bla bla bla..

Jag är så trött att jag inte ens riktigt vet vad jag babblar på om.

Just nu väntar jag bara på att min fina Dragan ska komma hem, för jag behöver verkligen bli omkramad. :)

få ord, många tankar

denna dag, helt klart.

Låg och vilade till lite före 2 när jag kom på att solen sken och att jag kunde gå ut och vila i solen i stället ;p sååå härligt, ah, det var verkligen min stora guldkant på denna dag!

Sedan kom min sambo för den här veckan hem från jobbet och vi delade en intressant diskussion och sedan en god middag, och en kopp kaffe på det ;)

Sedan var det ju dags att klä på sig och dra till gymmet igen,

jag körde axlar och triceps på en timme, kom på att jag verkligen behöver ha en vilodag mitt i veckan.. Och så drog jag en timme spinning efter det! Det var sååå roligt idag med! Vilken energi man får av att leda pass, det är verkligen helt otroligt.

Men, och men,

väl hemma igen gjorde sig benen påminda.

HUR och HUR går det att få sådan här träningsvärk? Det är ju sjukt.

Jag har haft riktigt ont i benen förut men nu.. Nu är det ju obeskrivligt.

Och jag ser ut som en gammal pingvin som stukat båda fötter när jag försöker ta mig framåt.. Bakåt vågar jag inte ens testa. Och i nerförsbacken? *gör miner och skriker på insidan*

Låter det inte alldeles underbart? Att ha såhär ont varje dag - nej tack.

Men efter ett hårt benpass - ja tack!!!

Nu har vi varit barnvakter åt Maya och sett på Biggest Looser,

jag började gråta och filosofiera om hur mycket man kunde göra.

Som tidigare idag efter jag såg dokumentären "Att leva med Size Zero".

Jag önskar att jag var president över världen, uppfann ett sätt att prata och nå fram till varenda en liten människa och kunde göra någons liv.. kanske lite mindre plågsamt att leva.¨

Jag har så otroligt mycket att säga, men för lite mod. Jag tror det finns några sidor av mig som behöver växa innan jag kan försöka ge mina predikor (som Dragan och min familj och även enbart bakterierna i min omgivning får stå ut med dagarna i ända) till resten av "världen".

För övrigt kan jag rekommendera den dokumentären,

jag är så lycklig att det idag håller på att förändras,

men det finns fortfarande såna cyniska jävlar som det alltid kommer finnas och det går lite för långsamt för min smak ändå.

Jag kan ju speciellt rekommendera den till dem som lider/har lidit av någon form av ätstörning.

Det jag verkligen kan förstå är den biten, där de pratar om att ha kontroll och status.

Det var någonting jag tänkte mycket på förut, att om jag gick upp minsta lilla kilo, så skulle omgivningen glädjas men inte av den orsaken att jag blev frisk.. utan av den orsaken att jag hade gått upp, för att det varit ett bevis på att jag på något twisted jävla sätt inte var en bra människa. Och för att jag ville att de skulle vara avundsjuka på mig, för att dom inte var så "smala" som jag.

Sådär sjukt kan det bli!

Men vem fan bryr sig? Va? Bara man själv, och de andra som också har någon form av störning, eventuellt.

Ja och ens nära förstås, men av helt andra orsaker.

Det som är riktigt vackert, det är allt vi kan göra med kroppen, det är allt den tillåter oss att få ut av livet. Och vackert är att vara som man är, leva som man gör och ha glimten kvar i ögat.

Vad spelar det då för roll vad din tröja har för storlek? Vad ditt mått runt höften mäter, eller om din mage hänger lite över byxkanten?

vad var det jag sa

äntligen försöker jag följa det och det går rätt bra :) visst lite
sysslor men för att vara ärlig har jag sån jävla träningsvärk i benen
och magen så jag inte kan varken stå eller gå!!! Dessutom ska jag köra
spinning ikväll igen så behöver ju låta benen återhämta sig ;) men.
Egentligen behövs det ju inga förklaringar, för nu NJUTER jag av att
vara stilla ;)

inget chill över huvud taget

näe, jag har inte haft ork att sitta stilla ;)

har städat, dammsugit, tvättat kläder, lagat mat, städat lite till, bytt sängkläder,

betalat räkningar, blivit fattig..

Gått omrking har jag också gjort en hel del faktiskt.

Och skrivit en önskelista, på de saker jag vill ha (materiella saker alltså) men inte har råd med,

som jag ska försöka spara till.

Den listan ser ut såhär:

1. Spinningcykel (en riktig en, ingen jävla motionscykel här inte!)

2. Systemkamera

3. Vandringsskor

4. Vandringsryggsäck

5. Nya, snygga och bekväma spinningskor

6. Prenumeration på fitess magazine (för jag köper den ju ändå varje jävla månad)

Så, om du är rik och slut på idéer att göra av med pengarna på, så nu vet du ;)

näe men, detta är vad jag verkligen vill ha just nu. Och jag tror så fort jag har råd att jag kommer försöka införskaffa i alla fall ett par vandringsskor, för vi ska ju på vårvandring med klassen ännu den här terminen, och ett par löpardojor är liksom inte riktigt... Enough.. ;p

Sen får vi se hur länge det tar att spara in till resten, eller någonting av dem, men en vacker dag ska jag nog ha allt det där.

Det är väl bra att drömma om lite materiella ting också va? ;)

För att vara mindre materialistisk så drömmer jag just nu om lite bättre självförtroende också,

gick omkring i huset och grät i morse. Ingen aning om varför, men en stor grej är väl att jag inte tror jag kan klara mig själv.

Men efter idag har jag till viss del bevisat mig själv fel, klart som fan att jag klarar mig själv.

Det vet jag ju egentligen! Mycket bättre, till och med. För då tvivlar jag inte på mig själv som jag gjort nu.

Det enda jag inte kan sköta ordentligt i min lägenhet i sverige är att vattna dom där jävla blommorna. Men so?

Jag får väl ha plastblommor då..

Jag kan bara inte förstå hur några ynka dagar kan få mitt självförtroende att krympa så otroligt mycket..

Det är skönt att skriva av sig lite för då får man det framför ögonen och fast man precis just tänkte det, så slår det inte till som på samma sätt när man skriver ner det också..

Ikväll ska jag förresten dra 2 spinningpass, så jag tror jag får köra mitt spinningledartrick på andra passet, om jag inte fått sjukt mycket energi imellan det vill säga.

(Ni vet det där som man alltid funderar på, om spinninginstruktörer faktiskt kör så stenhårt som det ser ut att de gör, eller om de har något speciellt trick för att orka mycket mera - ja, det finns faktiskt! MEN jag, och säkert de flesta andra, kör nog sällan det tricket, utan tar i med alla krafter och låter hjärtat arbeta lika mycket som den mest energiska deltagares, om inte ännu mera!)

Sedan kommer jag nog vara lagom mör, speciellt i mina stackars ben som redan knappt kan bära mig efter gårdagens stenhårda benpass.

Jag måste säga, I LOVE IT! ;)

Pratade nyss med mammsen på facebook-chatten lite, skönt att höra av dem och att allt gått bra. Jag är avundsjuk, jag vill också vara i USA!

Nu ska jag pussa lite på min sleeping beauty som ligger här bredvid mig!

Ciao!

onsdag

Japp, god morgon god morgon.

Vaknade i morse av att katten satt under sängen och åt på en mus..

Mysigt värre, eller mindre.

Kunde inte äta på en timme.

Men nu har jag ätit, sitter och funderar över dagen.

Det enda inplanerade är att dra spinning 17:30 ikväll :)

Lite smått, som städa och byka..

Annars, tom kalender!

Så ska försöka öva på det där chillandet nu då,

kanske ta en promenad :)

Följ min blogg med bloglovin

över 2,5 min i plankan!

Jaa, jag måste skryta lite nu! För fan vad jag är nöjd ;) Läste någonstans idag att om man klarar 2,5 min (styrketest) stående (eller utförande rörelser) i plankan, så är man väldigt vältränad i bålen.

(Okej det där blev en ful mening, my apologies..) Anywho, jag är jäkligt stolt över mig själv!

Stog 2 min och 40 sek utan problem, sen bara orkade jag inte testa hur länge jag faktiskt skulle orka, jag hade ju klarat det jag verkligen då inte trodde att jag skulle klara.. Så, klapp på axeln!

Men jag har redan nästan glömt bort det för jag har hållit på att göra mig själv halvtokig idag men den här jävla ångestkänslan jag går omkring med..

Efter träningen och under träningen kändes det ju sjukt bra, jag var glad och verkligen taggad, dessutom gick träningen hur bra som helst. Men.. Sedan kom farbror svart tillbaka och fortsatte gräva hålet i min mage lite djupare.

Det känns meningslöst på något sätt, jag klarar inte av det här med att inte ha någonting att göra, eller sällskap hela tiden, riktigt bra måste jag erkänna, igen..

Det är till och med värre än vad jag trodde det skulle vara.

Jag hoppas bara det lägger sig efter idag, för annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

En sak som var härlig var ju solskenet som äntligen tittade fram in mot eftermiddagen! Det piffade verkligen upp både det inre och det yttre.

Så jag får försöka ta tillvara det jag lärt mig; slappna av, och tänka att livet faktiskt fortsätter fast man inte har fullt upp dagarna i ändå!

Det är helt okej att ta det lite (eller väldigt, väldigt mycket) chill ibland, kanske någon gång att man lär sig njuta av den tiden..

Katter brukar i allmänhet inte ha någonting emot att ta det lite lugnt, i alla fall inte min Sessa :o) Kanske vi borde ta efter djuren runt oss ibland? leva lite catlife.

Det ligger i håret

blev inget inlägg igår,
kände inte för det, antar jag.


Men jag fick i alla fall ÄNTLIGEN träna igen!! :D
Rygg och biceps, fick otroligt bra kontakt och kände verkligen hur musklerna blev slut.
Efter det hoppade jag in på Zumba Fitness och skakde på min rumpa en stund.
Det var roligt att dansa lite, men kände att det nästan blev lite för mycket med ett dubbelpass direkt, så jag tog det lite lugnt.

På kvällen såg vi på en grymt bra dokumentär! Intressant.

Dessutom åkte mina föräldrar igår och jag saknar dom idag redan (?), har jag nu aldrig gjort efter en dag direkt ;p Det är väl bara för att dom är så långt borta och jag är van att dom alltid är hemma i det här stora huset.
Näe, jag längtar till skolan börjar nu, verkligen! Till min lägenhet, mina fina vänner och billiga mat ;) Och JA, faktiskt själva skolan också!
Det som är bra med att vara hemma nu är ju att jag får vara med Dragan, och att jag får jobba lite. Jag önskar han kunde vara med mig i sverige..

Nyss åt vi grymt god middag - stekt köttfärs med massssssor av lök och vitlök!!
Nu sitter jag bara och funderar, har lite av den där ångesten igen.


Ja, jag har klippt mig idag också, direkt kände jag mig MYCKET snyggare..
Det är väl så att ett snyggt hår gör mycket för utseendet, eller är det bara så att jag känner mig bättre med nyklippt hår? Jag tyckte inte att det var så fult (håret) före jag var till frissan, men fan vilken skillnad det blev.
Men jag känner mig inte direkt snygg för det, bara snyggare än förra veckan, och veckan före det.
Jag har fortfarande torr och fnasig, alltför blek och tråkig hud, för att känna mig snygg..

Nu sitter jag mest och fördriver tiden så jag vet inte hur roligt detta kan vara att läsa, hoppas att kreativiteten infinner sig, eller om den helt försvann idag i min jakt på en metall-grej till ett bälte.. Jag tror jag försökte böja och bråka med alla metall-liknande föremål jag hittade.. Mina fingrar luktade sådär härligt gammalt äckeljärn :/ plus att jag stack sönder fingret med en säkerhetsnål (ja jag försökte med det också).
Men jag ska snart iväg och träna igen, enkelt pass denna gång (alltså inte dubbelt) och det blir ben. Så lite endorfin ska väl släppas lös i mitt system så att humöret blir aningen bättre!

godis natt :)

nu är det läggdags, har suttit och pratat med mor och far en timme nu, och kikat i atlasen. Alltid lika roligt :) Jag vill också fara till USA!
Men nu är jag mest orolig för dom, men, dom säger att det nog blir bra så jag får tro på dom. :)

Det kommer bli en rätt jobbig vecka på Åland dock, ensam rätt mycket, jag är inte så bra på det.
Annars har jag ju alltid skolan, men nu finns det ingenting att göra på dagarna och jag är i ett helt stort, tomt hus.
Uäh.

Som tur är har jag min helt fantastiska pojkvän som kommer och kramar om mig efter jobbet, och är med mig.
Det finns ju inget som är lika mycket värt som det, måste jag säga.
Det skulle väl vara att jag istället fick komma hem och så var han där då ;)
Men det här går ju bra det med, bara jag hittar på någonting att sysselsätta mig med på dagen..
Äsch, jag gör det till en för stor deal igen, en vecka går fort och sen börjar skolan igen.

Annars haft en fin kväll, promenad på en och en halvtimme i rask takt, haft en massa roliga och intressanta diskussioner med Dragan under tiden och bastu på det när vi kom hem. Jag blev dock lite rastlös och började må dåligt på grund av det, det kändes som att jag bara ville somna och att jag helst inte skulle vakna på några dagar. Men, nu känns det bättre. Jag är tacksam som har så hjälpsamma och förstående människor i mitt liv, för det är inte roligt alla gånger när jag börjar vandra i mitt beteende..
Det finns ingen logik alls. Men det är väl en av de saker jag lärt mig beror på mera än mig själv, det är min diagnos som talar allt som oftast, och nu är det bra att jag vet om det så att jag kan arbeta med det. För det har det blivit, mycket jobb med mig själv. Men före det trodde jag inte det fanns hopp för mig, så jag är glad, och det är absolut värt det. För det mesta i alla fall :) men så är det väl med allting i livet!

Jag vet i alla fall en sak jag är stolt ägare av, och det är självkännedom.
Resten finns till och från, men är under uppbyggnad för det mesta.
som även det, gäller för de flesta. Jag måste säga att jag är lyckligt lottad som kommit så här långt, med det jag har i bagaget, eller nej, jag måste säga att jag faktiskt är lyckligt lottad som kommit såhär långt, fast än bagaget inte hade funnits. Det är inte alla som gjort det. Det är inte alla som någonsin gör det.

jag har ju inte

skrivit idag ännu, men det finns inte mycket att berätta heller så..

Gårdagen var upp och ner kan jag väl säga,
men den slutade väl okej i alla fall :)
kl. 22:30 satt vi oss i sängen, såg på 500 days of summer och åt Ben&Jerrys ;) min favorit dessutom, det var lite för mycket jox i den denna gång tyckte jag bara, var sjukt mätt efter bara lite, men åt upp halva ändå ;p resten fick min stora karl ;)
Filmen var väl sådär, eller jag tyckte nog om den måste jag säga, lite mera verklighetstrogen "romantik"..
Dessutom mycket ironi och det gillar Emelie!

Fick även träffa Dragans fina familj som finns här på Åland,
såg lite bilder på hans stora (bokstavligt talat!!) släkt i serbien och bilder på honom när han var smal som en pinne :P Alltid roligt med sånt :)
Det var mysigt och jättekul att vara lite med hans släktingar, dessutom är dom ju härliga och så snälla allihop!

Så fick jag ju träffa min egen familj lite, min farfar :)

Idag sov vi lääänge, åt gröt till frukost (jag började ju svettas i vanlig ordning, varför förstår jag inte, bara när jag äter gröt till frukost!??) tog det lugnt, sen till stan för att dra switching, jag kände mig lite seg men jag hoppas inte deltagarna märkte det! Jag försökte peppa dem ändå och dom var iallafall inte sega som jag! Det är vilodag för min egen del, blir bara en långpromenix med min kära och bastu på det ikväll :)

Dock SNÖAR det nu, VAD FAN? jag sa ju det..
J*vla skit. Från sommar till vinter på ett knäpp.
Nåja, sånt är livet..

Nu ska jag fortsätta njuta av en heldag med min något konstiga, men underbara pojkvän ;)

Happy easter!

:) påskafton idag, ljuvligt väder dessutom, känns härligt :)
kan inte minnas så många dagar när jag vaknat upp och varit entusiastisk över dagen,
trots att det inte finns några speciella planer.
Eller ja, några speciella planer kanske det finns idag, men ändå :)




bland annat ska jag dra spinning igen, fara till butiken och inhandla massvis med nödvändiga saker som faktiskt tog slut på en dag (igår) t.ex. ÄGG! ;)
sedan en annan typ av ägg som det bara inte går att låta bli på påsk, nämligen det underbara Mignon-ägget by fazer :P ja, jag ÄLSKAR nougat!






Sedan kanske det blir lite mys ikväll med Ben & Jerry också :o) min favorit är hittills New york super fudge chunk.. Har börjat tycka om chokladglass, dock gillar jag inte valnötterna i den men.. Sen har jag ju trots allt bara smakat på typ 3 stycken, haha.
I alla fall, mys med gottis och några bra filmer, kanske en härlig kvällspromenad som igår? hmm. Det var så härligt, har verkligen börjat tycka om att gå långa promenader..
Men innan sena kvällen så ska det ju ätas middag också, idag ska det GRILLAS (äääntliiigen!!!) tillsammans med mor, far, Dragan, min farfar och Ingrid som jag inte sett på evigheter.
Sen hoppas jag på att vi skall hinna till Dragans faster också :)

Vad har ni för planer?

Fick höra en ganska.. Jag vet inte om jag kan kalla det upprörande för jag skrattade mest.. men konstig grej väldigt nyligen.
Jag kan inte förstå att människor kan bete sig sådär, okej med barn, men vuxna individer..
Det är något av det löjligare jag hört någon göra måste jag verkligen säga, till och med någonsin tror jag.
Vad vill man ha ut av det?
För det jag ser är bara ett barnsligt beteende som inte gör någonting för någon annan än denne själv, och detta någonting är väldigt väldigt dåligt.
Jag trodde inte den här människan kunde sjunka så lågt..

Men skit i det, idag ska vi vara glada :D
Så glad påsk,
och ha en underbar dag i vårsolen!

underbart!

jag och Dragan är ute och går, såhär vackert är det hos oss på Åland nu :)

långfredag

men det känns verkligen inte så, påsktraditionerna har så gott som försvunnit,
eller ska vi säga omvandlas.




Idag firas påsken med mat, godis och sjukliga mängder alkohol för väldigt många.
Det är ju sjukt, så fort det är en högtid så anser man det idag som en anledning att äntligen få supa igen, några dagar i rad.




















Men inte jag :D

Jag ska dra spinning idag, och i morgon och det ska bli såå kul,
lite avbrott i min promenad-vecka. Har bara varit på en timmes länk en dag med abrott för hjärtklappning så det var inte så lyckat.
Nu suger det verkligen i kroppen efter att träna igen!
Så får börja med lite spinning och på måndag tar jag tag i vikterna igen (ÄNTLIGEN).
Ah jag längtar så otroligt mycket!

Så ska jag också försöka tänka efter varför det faktiskt är som vi firar påsk idag,
det kan tyckas lite löjligt, men jag anser att traditioner är viktiga.
Jämför det med en begravning, inte fan firar man en död människa med alkohol och godis och drar ut på krogen och dansar.
Sådant är viktigt för oss, för att kunna komma vidare.

Så ser jag på resten av våra traditioner, fast jag inte är speciellt troende,
så ser jag det som en tid att tänka efter.

Kom ihåg att det kan vara viktigt för oss alla :)

Annars kan man ju alltid komma med på spinning och skita i allting,
bara svettas och njuta av livet ;)

hehe ;)

hur lätt är det inte att fastna

när man gör någonting man tycker om?

Jag råkade fastna med gitarren..
men nu är jag "färdig",
och jag har kommit på att jag inte känner mig något vidare bra idag,
dessutom försökte jag ta bilder men jag fastnar inte mera.. Vad är det?
För några år sedan gick det mycket bättre.

Jaja, det är ju bara att leva med det, vad ska man annars göra?
1. sätta en påse över huvudet eller
2. stanna hemma och gömma sig under täcket


Nein danke!

Idag säger jag bara; Äh, va fan!
tar på mig min jacka och mina skor, kliver utanför dörren och skiter i mitt jävla nojande.

Better luck another day, you devil in my head.

Idag

fyller min pojkväns bror 20 år! Så Grattis till honom! :)

jag vaknade sent idag, efter en natt fyllt med konstiga drömmar,
men tydligen är det så att jag behöver sova mycket nu.
Hade lite ont i halsen i morse så jag hoppas verkligen att jag inte ska bli sjuk.

annars känns det lite skönt med påsk, människor som är lediga, mycket tid till whatever och mys med familjen.
Mina föräldrar åker till USA på måndag och jag är nog lite orolig för dom faktiskt.

Solen skiner ju idag också, underbart! ska bli skönt att åka till stan och vandra runt lite. Åka till butiken och handla lite påskägg till lördag? ;) (inte riktiga ägg, utan chokladägg förstås). Janå, kanske lite riktiga ägg också..

inga jobbiga känslor idag, ännu i alla fall.

Nu ska jag ta min medication, hoppa i duschen, fixa mig och dra till le mariehamn.

Vi ses ;)