is it all in vain?

jag börjar fan tro det.
det är ALLTID någonting som jävlas.
alltid någonting som gör en så grymt förbannad att
ja fan,
att man kunde mörda någon, om inte annat sig själv.

nu är jag så jävla fittig att det inte finns en, inte en, klar tanke i mitt huvud.
det som skrämmer mig mest är de tankar jag haft några gånger nu på sista tiden,
jag vet inte var dom kommer ifrån.
och jag känner mig totalgalen efter att jag tänkt på det,
men jag kan som sagt inte tänka klart alls,
och jag tror nästan jag blir galen, för en liten stund.
kan inte komma på en annan anledning till att jag kunde komma på någonting så,
så otroligt dumt och idiotiskt, rent utav.

jag skulle vilja supa mig så otroligt jävla redlöst full att jag inte kan tänka någonting,
över huvud taget.
men mot alla odds är jag i mitt sinnesfulla bruk,
än.
så jag vet vad som är bäst för mig..
..men jag har inte en jävla aning egentligen.

jag vet inte vad jag ska ta mig till,
inte för tillfället.
för händer det någonting
exploderar allting inom mig.
och jag reagerar inte ut det.
jag sitter bara här med allting i huvudet
och får en sån jävla huvudvärk.

vad har hänt?
min datorskärm funkar inte.
normalt att snetända på det här sättet av bara någonting så fjuttigt?
verkligen inte.

consequenses of jealousy

det är det man blir,
själv.
när någon annan är avundsjuk på en..

så vad ska man göra?
vad kan man göra, egentligen.

jag är den jag är,
take it or leave it.
det gamla vanliga,
men det ända rätta.

annars blir det enbart destruktivt
och sakta bryter man ner sin självkänsla
och slutligen sig själv,
helt och hållet.

man kan inte hela tiden gå omkring
och försöka tillfredställa alla andra

hur fan skulle det se ut?

ska jag gå omkring och lida livet ur mig
för att någon annan ska vara nöjd,
eller ja, nöjd och nöjd,
men utan bekymmer..
eller utan ett eller möjligtvis två.

tell me,
is it really worth it?

jag säger fortfarande att vänskapen
kan beskrivas (bland annat förstås)
med 3 F:
Förlåtelse
Förståelse
Finnas där

men det blir ansträngande även att vara ensam,
alla behöver dem som kan beskrivas med bland annat
3 F..
en människa utplånas också
utan närhet,
utan vänskap.

om man går runt med all ilska, all frustation och förtvivlan
innystat på insidan,
utan någon som kan hjälpa till,
hjälpa så att allting inte trasslar ihop sig,
eller att reda ut trasslet,
blir man tvungen att försöka själv till sist,
och all frustation kräver att man river sönder tråden av förtvivlan,
resten säger sig själv.

det är bara att låsa in sig i ett rum,
ett helt tomt rum,
för att kunna fortskrida livet..
-hur mycket som nu finns kvar.

jag säger bara
om du inte kan vara ärlig,
om du inte kan vara förstående,
förlåtande och om du inte kan finnas där för någon,
var ingenting.

all kärlek är ovillkorlig

trött och tiden rinner ur mina händer

har varit ovantligt slutkörd den här veckan,
kan veta varför men det känns ändå lite mystiskt.
har inte orkat göra någonting annat än jobba och träna,
sedan i princip bara vilat,
varit med min älskling.

men är ledig nästa vecka så det ska väl förhoppningsvis bli lite ändring på rutinerna,
i alla fall en vecka.
Men var är en vecka egentligen?
jag hinner inte med mera.. igen.

men solen skiner och livet leker och allting är underbart.
sommaren är inte långt borta och det känns,
och jag kan inte sluta le när jag är ute och solen skiner över mig.

jag har lite beslutsångest bara för tillfället,
eller en jävla beslutsångest, faktiskt.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra.
jag vet att jag borde för jag har ingenting att förlora,
men gör jag det och misslyckas kommer jag verkligen känna mig
otroligt meningslös..
Fast jag vet att det inte har någon skillnad och/eller betydelse.
Det är ju egentligen bara töntigt,
men det är en möjlighet.
Och varför ge upp när man inte ens har börjat?

Jag tror att om man är menad,
så måste man kämpa för det också,
så länge man vet,
och man vet nog för att det känns.
så starkt,
så obeskrivligt starkt.
och är man menad så finns det en väg,
för.
det finns vägar fast man inte är det..

det är bara så förvirrande,
min hjärna är en ända röra,
känns som att jag vispat lite för hårt igen..

och hur ska jag hinna med allting?
jag vill:
skriva färdigt mina låtar,
skriva blogg, skriva annars, skriva flera låtar,
sjunga, träna, vara med min underbara, umgås med mina vänner,
festa, ta det lugnt, kolla på mina favoritserier, spela gitarr, vara ute i solskenet,
träffa min familj.. leva livet.. ah det finns så mycket jag vill och som jag tänker på.
men jag har inte tiden och jag har inte orken
och när jag inte gör det jag vill känns dagen bara meningslös,
eller ja.
men, det känns som att jag bara jobbar och tränar och sen orkar jag inget annat.

och det är just sådant som får både jobb och fritidssysselsättning att bli bara,
jobbigt och slöseri på energi.

nej nu har jag i alla fall gjort tre saker idag:
varit med sampe, skrivit blogg, tränat..

jag kan inte förstå.
ibland önskar jag faktiskt att allting bara flöt på utan minsta funderingar.
nåväl.
det blir väl vad man gör det till..

hakuna matata,
helt enkelt.

i väntan

på det ljud som bara blir mera och mera bekant hela tiden,
ljudet då min underbara kliver in genom den första dörren,
för att sedan gå upp för trapporna och in genom dörren där jag sitter för tillfället,
och bara längtar efter det.

jag är trött nu,
har suttit och skrivit musik senaste 2 timmarna,
är skitnöjd hittills.
fast det ska ju alltid börja käppa i något skede förstås..
skrev största delen av texten på jobbet idag,
var tvungen att stanna mitt i truckracingen mellan hyllorna för att skriva ner
texten som fanns i mitt huvud enbart några sekunder
fick med nästan allt!

och hade världens aha-upplevelse,
och då menar jag faktiskt världens
(nu kom min älskling :D
kom bort mig lite på samma gång, så klart..)
men i alla fall
jag läste ett meddelande i nyan,
som verkligen fick mig upphöjd till en helt annan nivå..
...fan...
jag kan inte ens sätta ord på det,
försökte men blev inte till någonting..
"j (del)... d (del).. he (del)..." osv, det enda.
och det är väldigt få saker jag inte kan sätta ord på i skrift.

det var väldigt mycket på samma gång i alla fall,
insikter, insikter till insikter..
nåja, låten jag började skriva på handlar om det
så wait and see

jag vet i alla fall mycket, mycket mera nu än vad jag visste i morse
så vad kan jag säga?
tack mystika messare till ålandstidningen,
du förändrade mycket för en person..
Det är nästan så att jag skulle vilja messa in ett svar,
men det är ockå nästan så att det går mot mina principer
att messa till någondera av tidningarna vi har på denna holme.
har inget mot dem som gör det, dock,
bara mera nöje för oss andra.

vi har alltså två slags människor på Åland
messare och icke-messare.
haha,
mitt i prick.

nej nu måste jag sova,
håller på att sprängs av trötthet.

puss och kram
chokladreklam

expectation is no good

men det blir så jävla svårt att lämna alla förhoppningar om allting.
alltså, leva helt utan några förväntningar,
det måste till och med vara omöjligt.
Men skulle man kunna det,
tror jag jorden skulle vara en bättre plats för alla..
allt förväntan skapar är besvikelse,
och allt som medföljer.

jag har inte så mycket förhoppningar,
men jag kan inte helt lämna dem..
jag känner ju längtan och jag måste känna längtan
för att klara mig genom dagen..
vad det än kan vara,
sällan någonting stort.
men principen är ju den samma.

och det blir ju så otroligt jobbigt..
exemplariskt typfall på hjälplös situation..
jag vill inte bli besviken eller känna några dåliga känslor,
jämtemot någonting över huvud taget.
men jag är inte behjälplig..
det känns lite jobbigt där inne,
fast jag vill inte tänka på det och verka arg.
för arg är jag inte heller,
bara lite besviken.
trots att jag vet grunderna,
och trots att jag kanske inte borde.

men vad kan man säga?
shit happens.
åter.
och man kan ju inte få allt som man vill.
och kanske jag lärde mig någonting igen.

och ta inget,
inget för givet.

hitta på någonting annat som ger lyckorus,
som att skriva en låt, sjunga,
se på serien L word, tänka på att det blir bättre,
eller fan.
varför inte bara längta till ett senare skede istället..
besvikelsen jagar dig ändå till den hittar dig och river ner dig på marken,
men fan heller,
att jag tänker låta den besegra mig..

singer/songwriter

drömyrke. jo tack.

har börjat skriva en ny låt,
och fortsätta på en jag började med i höstas,
finns nog ganska många ideer under hårrötterna trots allt.
måste dess värre fortsätta kämpa med självkänslan bara,
har lite för lite tro på mig själv.
och idag har det verkligen varit hemskt så har varit helt utan inspiration och motivation.

det är otroligt hur min tankegång kan slå om från så positiv till värdens mest pessimistiska inställning på bara en liten, kort, sekund..
jag är bra på att fantisera i alla fall,
eller dagdrömma..
men sedan är det bara någon liten djävul i mitt huvud som säger,
allt för högt,
"hur fan tror du att DU skulle klara av någonting sådant!? det är ju bara drömmar, fattar du väl!?" och därefter följer de mest dräpande orden någon någonsin hört i sitt eget huvud..

min mamma hade till och med tagit ledigt i slutet på april för att följa med mig och försöka få mina drömmar lite mera inom räckhåll.
och först tänkte jag att nu,
nu måste jag fara,
vad har jag att förlora?
men sedan hörde jag min egen röst och jag tänkte på de negativa ord som skulle krossa mig.
och mina drömmar.

I'm just a fuckin' wuss
with too many stupid dreams
and a little too much hope

inväntan av den nya veckan

infinner sig alltid sådär passligt på söndagskvällen,
när man plötsligt inser att det faktiskt är söndagskväll, redan.
helgen har bara flugit förbi utanför fönstret och man har knappt hunnit se den..

imorgon är det åter en ny vecka för oss alla,
både bra och dåligt, beroende på individ.
själv är jag väl illa tvungen att tycka om det,
kommer ju hela tiden närmare det jag längtar efter.
var är dåligt med det?

det snöar här nu,
hur dåligt känns inte det.
mitt i april.
det här är faktiskt the place to be..

jag är inte född för det här klimatet,
vill bort,
vill långt bort nu.
känns som att sommaren är ljusår bort,
trots att den är bara några veckor fram.

what's happiness without the sun?

och min hals håller på att döda mig,
är knappt kapabel att få ord ur munnen,
det gör så förbannat ont.
men ingenting annat är fel på mig..
mystiskt.

och imorgon får jag fara på min älskade spinning igen,
det är ett av mina "places to be"
om jag nu kan fortsätta kalla det så..
är lite orolig för en vän som börjat träna lite väl hårt bara,
och jag är det för jag har gått ner för den vägen själv.
inte har jag väl riktigt kommit ur den heller.. men.
det hände någonting konstigt förra veckan med henne,
och hon borde vila,
jag är bara rädd att det ska hända någonting värre..

nu ska jag avnjuta de sista lata söndagstimmarna
tillsammans med min mer än perfekta kärlekskamrat..
älskar dig!

så vackert

var just ute på promenad med min underbara
och det var så otroligt,
var ute en timme och det kändes som några minuter.
vi gick på kyrkogården också,
det kändes speciellt, och härligt på något vis.
allt är så otroligt tillsammans med honom.
vi hade inte ens jackorna på oss ikväll.

tidigare på dagen var vi och såg på en lägenhet här i Jomala,
men det var inte någonting som någon av oss fastnade för,
och hyresvärden var den "tråkigaste människan i världshistorien" (för att citera Sampe)
en sådan som det är omöjligt att föra en vanlig konversation med.
jag vill nog ha en lägenhet som man kunde trivas i, eller som man känner direkt.
hoppas bara vi skulle få en snart, det verkar omöjligt.

igår var vi på födelsedagsfest till Sari,
det var verkligen roligt,
och före det var Lillen hos mig och sedan var vi en stund hos Sampe.
Det är så härligt att umgås med lillen, hon måste vara den mest lojala vän jag någonsin haft.
och det är inte många som det går så lätt att prata med, om vad som helst.
plus att vi har en del bakom oss, som absolut gör vår vänskap till någonting speciellt,
önskar bara att vi träffades lite oftare, men tror det nog mest är mitt fel,
jag har varit allt för osocial den senaste tiden..
och ganska länge före det också..

jag kan inte riktigt förstå vad det beror på,
nu kanske jag mest bara måste komma in i mitt liv som det ser ut för tillfället lite mera,
sedan tror jag faktiskt att det blir lite lättare.
Plus att det skulle vara bra med en egen bostad,
jag vill ju inte direkt ha några människor hos mina föräldrar..
och det blir ju lite enformigt att typ träffas på stan och sånt,
ibland vill man ju liksom kunna prata lite mera ostört,
eller typ se på en film..

nåja,
jag måste skärpa mig,
för jag vet,
att när ensamheten knackar på dörren igen,
måste jag öppna,
jag måste öppna och bara tacka och ta emot spaden igen..

jag vet att jag är bra på någonting i alla fall,
jag är bra på att stänga in mig i mina tankar,
och göra världen runt om mig till någonting så stort,
fast ända glömma bort den helt och hållet..

hahaha

bevis på föregående inlägg:

sekunderna efter att jag skrivit färdigt,
går jag till köket för att fixa i ordning till i morgon bitti, så jag kan ligga i sängen
med min älskling några extra minuter, minuter värda så mycket mera än guld..

när jag går till köket enbart med tanken på dessa få underbara minuter,
plockar jag på samma gång fram det jag planerat använda,
det jag använder varje morgon,
då är ju förstås även kaffekokaren en mycket stor och viktigt del,
förmodligen den allra viktigaste,

och i kaffekokaren finns ett filter från tidigare,
alltså ett använt..
gissa resten.

eller ja nå, om ni har lite för livlig fantasi som min pojkvän eller om fantasin trugar helt som min,
så kan jag berätta.

jag tar den våta påsen och ska kasta den i sopkorgen,
tro det eller ej men jag har den över sopkorgen,
och det är fanimej som att en osynlig ande tagit tag i den och rivit upp den så att allt sorl
flyger över hela köksgolvet..

men det enda som kommer ut ur min mun i det tillfället är ett högt och klart skratt,
ett långt skratt,
dock kanske en tår också råkade titta fram ur ögat,
men enbart som följd av situationens komik.

shit happens,
tydligen.

is it good or bad things that happen?

haft två ganska dåliga dagar efter varandra nu faktiskt.
eller gårdagen var nog närmare horribel,
idag slog jag bara några slag mot mitt eget ansikte..

skrämmer upp alla i min omgivning med mina ord,
har blivit bättre på att få ut dem muntligt tydligen.
kan dock komma ut lite väl hårt ibland..

igår snurrade mycket runt i min hjärna,
vad som händer efter döden har jagat mig länge.
Det måste vara någonting fantastiskt,
men det måste vara någonting man missar om man tar sitt eget liv,
om man inte var värd det, förstås.
För första gången tänkte jag också att det kanske är så att man föds om,
i ett mera automatiskt liv.

vi vet ju alla hur vissa människor bara lyckas,
jag hade lite svårt att definiera lyckas,
men mera lycka än makt och pengar,
jag avundas en människa som bara flyter genom livet,
utan bekymmer, med drömmar men som kan acceptera att det kanske inte händer,
utan bara njuter av att drömma,
och är lycklig med sin tillvaro.

definition är ett väldigt dimmigt uttryck i mitt liv.

jag kan inte förstå varför jag ska gå omkring med alla livets olösliga ekvationer i hjärnan dag ut
och dag in,
och ofta är jag rädd för att jag ska bli galen..

jag känner mig så jävla fel placerad,
mitt skinn är fel och min omgivning är fel,
mitt liv som det är, är fel (vissa undantag)

är jag faktiskt menad för någonting?
eller är jag inte egentligen menad alls?

jag lever kvar i mig själv lite för mycket
jag vågar inte riktigt släppa taget,
jag vågar inte ge efter,
det blir ett måste och jag är tyst i stället.
tyst och osynlig, meningslös, misslyckad i ett senare skede.

jag trodde aldrig att jag skulle ha någon form av noja för att åldras,
men på något viss känner jag av att det som skulle göras borde göras nu,
om det ska bli någonting av någonting,
men sen är det ju det,
om det är meningen.. bla bla bla..
fast kanske vi inte bestämmer våra egna öden?
de behöver ju inte finnas inskrivna någostans
men vi vet ju alla att det även finns mönster för livet,
eller inte alltid,
men gällande vissa saker..

all skit i världen faller en vacker dag över dig och du kan lukta apa hur länge som helst efter det,
men en dag kommer det mitt i allt någonting som får din näsa att börja känna dofter igen.
metaforiskt talat.

praktiskt exempel:
en vän sviker dig, du sviker någon,
du ramlar och slår ansiktet gult och blått,
du märker att alla pengar plötsligt försvunnit ut i tomma intet,
lusten och motivationen sviker dig totalt,
du blir efter på jobbet eller underkänd på ett prov,
du far ut för att ha en kul kväll och din telefon eller liknande blir stulen (eller snarare borttappad.. men stulen är bättre dagen efter)
ja, ramsan kan göras oändlig,
och allt detta på samma, jävla, dag.

och detta plågar dig länge,
kanske du vaknar dagen efter och tänker
"känns lite bättre idag"
och så går du in i dörren påväg till badrummet....

men en dag händer någonting som får allting att vända,
it goes without saying.
vi alla vet..

jag älskar livet
men ibland finns det ingen värre fiende än verkligheten.

jag får väl fan säga morr då

är så jävla arg att jag inte har ord.
Arcada är den värsta högskolan i hela världen, tro mig.
Och linjen idrott/hälsopromotion skulle man lika bra kunna gå i någon annans röv.
tro mig.

dom har sagt att jag ska få mitt personliga program nu i flera månader,
men jag får det aldrig.
Och hon där fan ska sluta.
Jag kommer inte få tillräckligt med sp för att behålla studiestödet jag erhållit,
vilket betyder att jag måste betala allting tillbaka.
Det blir ju roligt.
Finns inte en chans i världen att jag skulle ha råd med det.

och det får man för att man lever där man hellre vill dö.

PISSHUVUDEN.
PISS-SKOLA.
jag är så jävla mycket bättre än det här.

here we go again

så, nu ska jag skriva mitt inledningsinlägg till min nya blogg.
eller nåja, jag vet inte,
kanske bara börjar mitt i.. vi får se.

har ont i nacken idag också,
nästan värre än igår..
Men så går det när man dricker alkohol och far till Arken,
vet ni hur det också kan gå?
Jo, man kan tappa telefonen på det lilla smockfulla dansgolvet..
och har man en telefon som jag,
som vid minsta beröring praktiskt taget flyger i bitar,
så kan det med lite tur hända att den gör det åter,
och att både bakskal och batteri plötsligt ligger på var sin sida av det svarta golvet,
och förs med strömmen av fötter någonstans där min snurrande hjärna inte kan hitta dem..
Och på riktigt, orka bry sig då då?
näe.

men jag får väl ta mig i kragen och fara in till stan och inhandla ett nytt batteri i morgon,
det är ju inte hela världen.
Men, hur ska jag göra med skalet?
hmm. jesustejp?

jag tror det där var första gången i livet jag någonsin skrev ordet tejp,
stavas det ens sådär?

Idag känner jag mig lite som ett moln igen,
jag vet inte varför jag fortsätter tänka på allt som jag gör,
hur jag gör det och varför, ungefär..
livet är väl bara lite mystiskt för tillfället,
lite ovant.
livet är ovant för mig,
fan.

jag hade en väldigt konstig och hemsk dröm inatt,
jag drömde i korta drag att Sampe var otrogen mot mig,
jag hatar att drömma de drömmarna,
jag kan inte förstå vad de kan betyda..

finns hur många förklarningar som helst

"OTROHET: Om en ung kvinna drömmer om otrohet. Är det ett mycket gott omen. En dröm om otrohet kan också vara ett tecken på rädslor och svartsjuka."

"Drömmar om partnerns otrohet handlar för det allra mest, och så också i ditt fall, om de egna känslorna för partnern. Ditt undermedvetna målar upp den här bilden för att "testa" hur mycket du bryr dig om honom. Ju starkare du reagerar desto viktigare är han kan man säga. Att han inte ångrar sig säger inget om hur han skulle reagera men det säger att du är osäker på hur han uttrycker känslor. Att han inte är otrogen fysiskt tyder på att det är osannolikt att han ens tänker tanken - i alla fall just nu."

"och det är att drömmarna nästan alltid speglar dig själv! Det innebär alltså i detta fall, att du kanske är "otrogen" mot sig själv. Lyssnar du t.ex. till vad du vill göra, och sedan gör det, oavsett vad andra tycker om det?Står du verkligen för det som du känner, eller är du "otrogen" mot dina känslor, och kanske inte alltid säger det du känner till/om andra?Ofta är det såna här saker som drömmarna vill visa, att du just nu inte är "trogen" mot det som är sant och viktigt för dig i livet! Så...jag tror varken att din pojkvän är otrogen eller att han kommer att vara det. Det handlar nog mer om dig själv, vad du gör mot dig själv!"

det står mycket olika,
de två senare är svar på frågor som folk har ställt någon drömtydare,
men då finns det olika svar beroende på deras situationer med partnern eller drömmen.
det kanske är någonting jag bara är rädd för undermedvetet,
eller kanske det är så att jag är rädd för att jag ska göra någonting sådant mot honom?
jag är säker på honom i vaket tillstånd så det måste ju vara någonting sådant..
drömmar är mycket konstiga.
För i samma dröm så drömde jag ju även att jag skulle vara otrogen tillbaka mot honom,
men jag kunde inte, eller jag ville inte,
så jag var inte det.
Och så drömde jag om hon som han hade varit otrogen mot mig med,
fy sjutsingen vad vridet.

nåja, det var bara en dröm.
men drömmar har mycket med livet att göra...
de är ju trots allt en stor del av det,
man skulle ju inte riktigt kunna tro det men.
när vi sover så drömmer vi.
Men det är kanske någonting som utjämnar våran förvirrande vardag i vakna tankar.

fast jag är säker på mitt,
i alla fall med honom.