tisdag 17 juni 2008

It won't stop raining

om någonting,
så blir det bara värre.
Fler och fler sparkar
på en som redan ligger.
Fast dessa sparkar känns inte mera..
tro mig.

men jag vet,
jag har svårt att tro mig själv.

jag kan berätta att jag inte orkar mera nu,
och att vara vid liv,
blir bara mer och mer outhärdligt för varje dag.

Jag är rädd för mig själv,
mot alla odds vet jag var jag är kapabel att göra,
just mot mig själv.

jag är galen.
insane.

och jag har absolut ingen aning,
om någonting över huvud taget.
bara att jag bryts ner
lite mera
för varje sekund som går..
despair.

I live in a place
where nothing makes any sense at all,
though everything
seems predetermined

Inga kommentarer: