couse it's when you think,
your world turns upside down..
och allt du tror på blir ett enda stort moln av tvivel
och förstås, ångest.
det är lite bättre idag än igår,
jag orkar stå på benen och lite hopp växer fram igen.
Jag är bara rädd för nästa gång mitt nerfall kommer..
Jag har dagar som den igår, och lite för ofta.
Jag tror inte på att livet ska vara så,
jag tror att man, ja kanske inte ska vara lycklig, mestadels av tiden,
men det ska i alla fall inte vara hopplöst hela tiden..
Jag tror på att man skall vara nöjd, för det mesta,
glad ibland, lycklig sällan och ledsen ibland, olycklig väldigt
väldigt sällan.
När olyckan blir hela ditt liv,
är det inte så konstigt att du inte orkar bära dig själv,
och att allting slår mörkt.
Jag vill veta varför det är såhär,
jag vill veta hur det egentligen ska vara..
Idag ska jag och träffa Jennifer igen (min psykolog)
på mitt andra bedömningssamtal.
Jag hoppas verkligen att det här kommer leda någon stans.
Jag undrar,
är depression verkligen en sjukdom?
tror ni att det är värt att ta mediciner mot det?
eller vad kan man annars göra?
- nu ska jag fortsätta packa,
flyttningen till nya lägenheten börjar för fulla muggar om några timmar,
när S slutar jobba..
det ska bli fantastiskt,
sen när allting är färdigt.
Och inatt, förstås.
jag är lite rädd,
och jag är lite hjälplös.
Och jag hoppas jag kommer börja våga snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar