jag måste ju säga det, för det är det verkligen.
Jag har känt lite längtan de här dagarna och det är hur positivt som helst,
bara det att jag kände just den känslan gjorde mig glad.
jag vet ju att det finns hopp, jag vet bara inte vad jag ska ta mig till,
för att komma dit och för att känna det, och för att inte förlora det igen.
har i alla fall sovit ordentligt inatt,
det var skönt och det behövdes.
Det måste vara det bästa med att jobba kväll,
att man får sova lite mera.
Jag vet att jag kunde stiga tidigare upp och njuta av tiden ledig också,
men eftersom jag vet att den tiden mest bara är plågsam,
då jag vet att jag snart måste pallra mig iväg för att jobba igen,
och jag ändå inte hittar på någonting roligt att pyssla med,
då kan jag lika bra ligga i sängen, sova.
Fast har fått tillbaka nöjdet med att läsa igen,
och lyssnade på radio hela kvällen igår
(faktiskt om böcker, nyheter, kultur, m.m.
så jag kunde lära mig på samma gång)
då kändes det ju lite mera produktivt i alla fall.
och jag hatar det här när allting ska kretsa runt mig själv hela tiden,
man blir ju en jävla egoist,
jag hatar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar