Ärlighet

Jag älskar när människor är rakt fram och säger vad dom tycker.

Även om det är negativt.

Klart det finns sätt att säga saker på men jag måste säga att jag hellre tar rå ärlighet än inget alls.

På samma sätt så tycker jag om att vara ärlig. Det är svårt att hålla saker inne men tyvärr är det väl så att man är illa tvungen ibland.

 I alla fall tills man hittat modet och letat upp ett fint sätt att säga det på.

Men det kan vara så att man har mycket att förlora.

Och så är ju faktiskt den hårda sanningen att alla kanske inte gillar att bli ärligt behandlade. Människor gillar att trycka in sig i sin egen påhittade värld och trycker bort sanningen så långt det går.

Oftast är det dessa människor som gärna pratar bakom andras ryggar. Som inte vågar säga sanningen eller erkänna vad de tycker.

Kanske man ser på detta på fel sätt?

Dom lever bara i en annan värld.

I mitt tycke, en sämre värld.

Så om du lever i denna instängda världen. Öppna dörrarna, våga kliv ut.
Lev.

Det är så fantastiskt skönt att slippa vara avundsjuk.

Tänk vilken lycka man får uppleva om man kan känna glädje för andra.

Den är inte bara dubbel, den är oändlig.

En dag, en månad, ett helt liv

Helt plötsligt, från toma intet, så kände jag för att skriva ett blogginlägg.

Läser det senaste jag skrivit och herregud, det har ju nästan gått ett år?
Vart tar tiden vägen?

För ett år sedan satt jag och hade panik över att fylla 24 år.
Ett år har gått förbi så fort och jag har ingen ångest, över att fylla 25.

Men jag är inte så chockad över att jag var lite rädd. Det är ju den här magiska mellanåldern nuförtiden.
När man kan göra eller vara vad eller vem man vill.

Man är ju den man är men, ni förstår vad jag menar.

Det finns inga förväntningar kvar.

Man kan festa loss och härja på bäst man vill.
Man kan skaffa sig en karriar och satsa hårt där.
Man kan plugga.
Man kan skaffa familj, bygga hus, och allt det där.

Man kan leva i nuet och se hur det blir och njuta av allting som är som det är just nu fullt ut.

För ett år sedan var detta lite jobbigt för mig, jag ville verkligen veta var jag skulle vara.
Vad det liksom var dags för.
Borde jag festa och härla? Borde jag börja fundera på att skaffa familj? Borde jag borde jag.
Det blev för mycket och bröt ner mig.

Jag fastnade i någonslags ond cirkel av "alla andra gör ju".
Men problemet var att alla andra inte gjorde någonting likadant.
Det fanns inget "alla andra".

Det finns inte.

GUD SÅ SKÖNT.

Vad vill jag säga med detta?
Jag behöver börja flumma ner mina tankar till skrift igen, tror jag.

Och jag blir 25 i år. Det är, ursäkta mig, jävligt skönt.
Ingen press. Inget måste. Inget borde.
Bara jag.

Instagram

Jag tänkte bara informera om var jag nördar mig numera, eftersom jag tycks ha förlorat intresset för att blogga igen, och inte vet när det tänker komma tillbaka.

Men vill man så får man följa mig på INSTAGRAM, leta bara på emeliewesterlund så finner du mig :)
X antal bilder varje dag, har helt fastnat för det! Som sagt: nördar mig rejält där och älskar det!

XOXO

Det som är viktigt, på riktigt

Angående gårdagens blogginlägg så är det ju klart att man får reaktioner.
Jag skrev att jag inte vill att någon ska tycka synd om mig för att jag hatar när jag tycker synd om mig själv,
för det är egentligen inte synd om mig, inte alls. Tvärtom.


När man känner så som jag kan känna, när man har en historia av diverse psykiska "eländen",
så lär man sig att man kommer säkert alltid kommer falla sönder imellanåt,
men det är okej. En psykisk "sjukdom" eller ett funktionshinder, är ju ingenting som försvinner. Det finns där, alltid. 
Om jag pratar om min histora av ätstörningar, till exempel, så skriver jag alltid "frisk". För helt frisk, det blir man aldrig, och det är ingenting att dölja heller.


För jag har haft den lyckan att få lära mig vad som egentligen gör mig lycklig.


Det är inte det jag presterar som gör mig lycklig,
det är inte mitt utseende, eller en vetskap om att jag gör någonting bra, inte ens att veta att jag "duger", eller är "duktig" på någonting.


Det är att göra det som får mig att må bra, att vara nära dem jag älskar, att njuta av alla skratt jag får på mitt jobb med mina härliga arbetskamrater, det är en sinnesstämning och en positiv tankegång.
- Det är den riktiga lyckan.
Och mest av allt, att ha en bra vardag. Att inte vara överlycklig, att inte vara deprimerad hela tiden,
utan att faktiskt ha ett normalt humör, med upp och nergångar. Det är riktig lycka. 


Och sådant som kan vara självklart; vår fantastiska natur på den här ön, alla underbara (och mindre underbara) människor som finns, taket över mitt huvud, maten på bordet...


På samma halvtimme som jag kanske bryter ihop, så kan jag se mig själv i spegeln och tänka "Men, vad fan, Emelie, vad är det här?" Och inse själv, att jag egentligen har allt jag behöver för att leva ett lyckligt liv.
Jag lever ett lyckligt liv. Det gör jag, ärligt. Jag trivs med det jag gör. Jag trivs med min vardag.


Och om jag väljer att göra någonting annorlunda så analyserar jag det och frågar mig själv varför jag ska göra det, så att jag säkert gör det för min egen skull, och att det kommer vara bra för mig.


Jag har också lärt känna mig själv som få människor får göra.
Jag vet när min kropp säger emot, jag vet vad jag mår bra av att göra, jag vet vad jag mår mindre bra av att göra, och jag vet också vad som får mig att bryta ihop. 


Så jag har det bra,
men som för de flesta andra så har jag drömmar om prestationer också..


Och någonting som kan gå mig på nerverna, det är personer som haft ett jobbigt förflutet, eller egentligen vilka människor som helst, som lurar sig själva och resten av världen att allting är så himla bra, att dom har så bra matvanor, att dom är så hälsosamma, att dom mår så bra. 
ALLA människor har det jobbigt ibland. På ett sätt eller ett annat.
Jag vill inte vara en av dem som jobbar livet ur mig för att dölja det.
Jag vill vara öppen och få folk att förstå att det är okej att må dåligt.
Försöka påminna om det som faktiskt är viktigt.
På riktigt.

Life is hard on all of us

Är det inte det ena så är det det andra....
Har haft en jobbig dag idag, får alltid panikångest när jag ska jobba hemma och iväg sen. För lite stimulans.
Också gråtit över min medelmåttlighet, eller snarare min oduglighet.
Ofta när det blir snack om utseende så brukar jag säga att jag inte tycker jag ser bra ut, alls, egentligen. Men att jag inte bryr mig om det, det är inget jag hetsar över idag. Det är som det är och jag har lärt mig gilla läget, liksom.
Det värsta är ju att jag egentligen ser på mig själv såhär när det gäller, det mesta, faktiskt. Även fast jag vet att jag är bra på någonting så finns det nån liten jävel där på insidan som inte tror på det riktigt.
Men jag har lärt mig leva med det, för det mesta. Ibland blir jag lite ledsen när jag tänker att det aldrig kommer bli någonting utav mig, men för det mesta har jag accepterat det.
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för det är tyvärr såhär det är, och jag tror inte jag kommer komma helt ifrån det någonsin.
Men det är heller inte någonting jag lider speciellt mycket av nuförtiden mera.
Som sagt, det är som det är.
Och ärligt, hur många kan säga att dom faktiskt, alltid, genuint tycker att dom är fantastiska? Tror inte det är många, men visst avundas jag dem litegrann.
Det är ju så man borde se på sig själv, eller hur?
Nu ska jag försöka varva ner  så jag kommer upp ur sängen kl 06.15 i morgon bitti!
En bra grej med idag, är att jag fick träffa en vän som jag saknat, blev superglad av att se henne, sen sprang jag också på en annan underbar vän, som också förstås lyfte dagen. Mina pass också, förstås.
Så det är inte all bad!
(Och just ja -  nya numret av body!!)
Bjuder på några av mina instagram-bilder från idag.
Till och med en formbild!

Gullviva

Var ut på en skön promenad ikväll, jag var på så fruktansvärt dåligt humör och saknar min hårdträning.
Men en promenad dög faktiskt helt bra, blev svettig, fick lite mindfullness och placera mina tankar en aning. Skönt.
Verkar som att onsdagar ofta är en upp- och nerdag för mig, av någon anledning.
Torsdagar brukar också vara lite jobbiga, hoppas dock morgondagen blir okej.
Nu är det Burn Notice och avslappning som gäller!
Såg gullviva i ett dike på promenaden, härligt!! Snart kommer grönskan!

Minne

En till ADHD-grej, jag kom att tänka på idag,
eftersom det hände just idag. (Eller egentligen två saker).

Kan ha kraftiga problem med att minnas saker och ting, som inte är sådär superintressanta.
Har en tid försökt komma ihåg att ringa till preventivvårdsmottagningen, och idag var den magiska dagen då jag faktiskt kom ihåg.
Hur länge det har tagit mig att äntligen göra det där samtalet?
2 månader.
Så ni fattar.. Detta trots otaliga försök att påminna mig själv.

Jag ringer, och så funkar det inte.
Växeln kan inte koppla mig för det kommer inga signaler fram.
"Prova igen i morgon".
Hah.
I morgon.

Det värsta är att det börjar bli bråttom.
Men, det får väl ta den tid den tar.
Ska försöka med allt våld att komma ihåg det i morgon, men jag kan inte vara säker.

I alla fall.
Jag bröt ihop efter samtalet. Totalt.

Fy fan vad det är jobbigt med såna där saker, och när man inte egentligen alls kan göra någonting åt dem.
Och det inte finns någon som förstår.
"Men, det är väl bara att sätta telefonen på ringning"
"Men, det är ju bara att komma ihåg"
"MEN, DET ÄR JU BARA....."

Fuck "det är ju bara".
För det är fan i mej inte bara.

Antar att det tar extra mycket på nu när jag inte fått träna och sätta mig själv i bättre balans..

Gud, folk måste tro att jag är världens mest irriterande människa när jag bara skriver om ADHD-jobbigheterna.
I och för sig är det sant, jag har en tendens att vara ganska irriterande..
Men jag är också spännande. Man vet aldrig vad som kommer näst....... ;o)

Någonting som är bra med att vara förkyld

Det blir FRUKTANSVÄRT mycket mindre tvätt!
Annars är min bykkorg full på en vecka, nu är det bara lite underkläder i botten på den,

ungefär...

Skönt.

(Har för tillfället sån träningsabstinens så jag är tvungen att komma på någonting positivt med det här....)

Jag kommer att vara ett galet djur i gymmet när jag äntligen vågar mig dit igen !!!!

Att bli triggad

Ska försöka förklara känslan när min ADHD blir triggad:

Jag har ingen aning om vad jag säger, jag kan inte placera det jag får höra och allting bara flyter runt i en enda massa i huvudet och gör mig förvirrad.

Tänk dig att du kommer till ett nytt land där du inte talar språket och ingen talar ditt språk heller, du kanske försöker prata med någon, men ingen förstår dig, du kan inte få fram någonting, och du vet inte alls vad du ska ta dig till.

Ungefär så är känslan. Total kaos. Och frustation.

Bara ett fel ord eller någonting sagt på lite fel sätt kan trigga. Och det kan trigga mycket.

Ibland ilska, ibland total nedstämdhet, hela världen kan falla samman..

Det är kanske några av er som inte egentligen vet vad ADHD är för någonting.

Förkortningen är ju Attention deficit hyperactivity disorder. Jag har ADHD av kombinerad typ,

det vill säga både koncentrationssvårigheter/ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.

Vad det beror på är man inte riktigt helt säker på ännu, men teorierna är att det saknas/finns en kraftigt hämmad produktion av vissa signalsubstanser, vilket gör att all information inte kan komma "runt" och "fram" som den ska till rätt ställen i hjärnan.. För att förklara det så superenkelt det bara går.

"I hjärnan hos personer med ADHD har man hittat avvikelser från det normala. Denna avvikelse visar sig som störningar i impulsöverföringen. Denna överföring styr uppmärksamhet, impulskontroll samt reglering av aktivitet. Vetenskapliga studier har visat att det handlar om bristande dopaminförsörjning i hjärnan. Bristen på dopamin på verkar också arbetsminnet, det vill säga förmågan att hålla flera saker i gång samtidigt samt att kunna hämta information i hjärnan för att avgöra via erfarenhet hur man skall hantera/agera i nya/olika situationer."

Och för att bli diagnostiserad så går man igenom en riktigt noggrann undersökning..
Jag gjorde typ 100 tester känns det som, och pratade med en massa olika specialister inom olika områden,
som också pratade med min familj/mina närmaste.
Så jag kan säga att dom vet vad dom håller på med.

En bra regnig dag

Även fast "bra" delen inte har någonting med regnet att göra!
Fick en skön morgon, steg upp 8 och läste mina bloggar i lugn och ro, fick äta i lugn och ro med ett avsnitt Greys. Fixade i lugn och ro.
Träffade en ny, alldeles underbar vän och hade en och en halv härlig timme med henne, där vi bara pratade och åkte en sväng in till stan!
Är så otroligt lycklig att jag träffat den här människan - hon är guld värd!

Hon åkte iväg och jag sprang runt i lite butiker för att införskaffa lite nödvändigt ont.
(Lite onödigt också, förstås.)
Bland annat två nya tésorter! Mums! Tror jag i alla fall ;)

Åkte en sväng via Avancia för att hämta några mailadresser,
och hade en beställning på kläder på mitt bord - wihuu!
Två alldeles UNDERBARA par mjukisbyxor och ett snyggt linne från Better Bodies -
åååh sååå härligt!!!! Grymt snygg rygg på linnet! Byxorna är så bekväma så jag kan inte förklara det med ord. Aldrig prövat någonting liknande i bekvämlighet. Snygga också! Ett par gråa till.

Hem via butiken, så jag överlever i helgen också.
Lite fel blev det visst på lite läkerolaskar, haha.

Nu ska jag testa på ett Yogapass, hemma innan jag beger mig in i gruppträningssalen och börjar med några dominoeffekter....

Trött kvinna

Har varit en typisk lång/kort dag idag.
Det vill säga en sådan dag när man är igång från tidig morgon och har fullt upp hela dagen. En lång dag som känns kort med andra ord, men som också gör en Emelie lätt sliten.
Men det är okej. Skönt med såna dagar ibland! Och slutade dagen med kören.

Körde första passet post-förkylning. Spinning! Ack min själ så underbart!
Vi var bara några stycken men det var en härlig energi ändå.
Dock tog jag det riktigt lugnt, skrek mest ;) men lite svett tittade fram i pannan.
Längtar efter att komma helt tillbaka! Dååå jäklar ska det tränas hårt.
OCH häpnad; jag har bokat mig en plats på YOGA nästa vecka! Äntligen!

Imorgon ska jag skriva program, har en kund och sedan dra lite CX + spinning.
Om jag ser fram emot det! Ojjoj.

Nu varvas det ner med lite House.