haft två ganska dåliga dagar efter varandra nu faktiskt.
eller gårdagen var nog närmare horribel,
idag slog jag bara några slag mot mitt eget ansikte..
skrämmer upp alla i min omgivning med mina ord,
har blivit bättre på att få ut dem muntligt tydligen.
kan dock komma ut lite väl hårt ibland..
igår snurrade mycket runt i min hjärna,
vad som händer efter döden har jagat mig länge.
Det måste vara någonting fantastiskt,
men det måste vara någonting man missar om man tar sitt eget liv,
om man inte var värd det, förstås.
För första gången tänkte jag också att det kanske är så att man föds om,
i ett mera automatiskt liv.
vi vet ju alla hur vissa människor bara lyckas,
jag hade lite svårt att definiera lyckas,
men mera lycka än makt och pengar,
jag avundas en människa som bara flyter genom livet,
utan bekymmer, med drömmar men som kan acceptera att det kanske inte händer,
utan bara njuter av att drömma,
och är lycklig med sin tillvaro.
definition är ett väldigt dimmigt uttryck i mitt liv.
jag kan inte förstå varför jag ska gå omkring med alla livets olösliga ekvationer i hjärnan dag ut
och dag in,
och ofta är jag rädd för att jag ska bli galen..
jag känner mig så jävla fel placerad,
mitt skinn är fel och min omgivning är fel,
mitt liv som det är, är fel (vissa undantag)
är jag faktiskt menad för någonting?
eller är jag inte egentligen menad alls?
jag lever kvar i mig själv lite för mycket
jag vågar inte riktigt släppa taget,
jag vågar inte ge efter,
det blir ett måste och jag är tyst i stället.
tyst och osynlig, meningslös, misslyckad i ett senare skede.
jag trodde aldrig att jag skulle ha någon form av noja för att åldras,
men på något viss känner jag av att det som skulle göras borde göras nu,
om det ska bli någonting av någonting,
men sen är det ju det,
om det är meningen.. bla bla bla..
fast kanske vi inte bestämmer våra egna öden?
de behöver ju inte finnas inskrivna någostans
men vi vet ju alla att det även finns mönster för livet,
eller inte alltid,
men gällande vissa saker..
all skit i världen faller en vacker dag över dig och du kan lukta apa hur länge som helst efter det,
men en dag kommer det mitt i allt någonting som får din näsa att börja känna dofter igen.
metaforiskt talat.
praktiskt exempel:
en vän sviker dig, du sviker någon,
du ramlar och slår ansiktet gult och blått,
du märker att alla pengar plötsligt försvunnit ut i tomma intet,
lusten och motivationen sviker dig totalt,
du blir efter på jobbet eller underkänd på ett prov,
du far ut för att ha en kul kväll och din telefon eller liknande blir stulen (eller snarare borttappad.. men stulen är bättre dagen efter)
ja, ramsan kan göras oändlig,
och allt detta på samma, jävla, dag.
och detta plågar dig länge,
kanske du vaknar dagen efter och tänker
"känns lite bättre idag"
och så går du in i dörren påväg till badrummet....
men en dag händer någonting som får allting att vända,
it goes without saying.
vi alla vet..
jag älskar livet
men ibland finns det ingen värre fiende än verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar