det finns inget DU kan göra

jag håller på att bli tokig på alla människor som tror att dom är någonting dom omöjligen kan vara såvida de inte besitter övermänskliga krafter.
Gör du det?
- Trodde jag inte heller.

Så fort jag uttrycker minsta lilla känsla jag känner, så reagerar alla.
Oftast på ett sådant sätt att det enbart gör saker och ting värre för mig.
Stökar till det ännu mera i mitt huvud och på min insida.
För DU vet precis hur det är i mig, i mitt huvud, i min kropp?
Eller?
- Trodde jag inte heller.

TÄNK på det.
Förresten.
Tänk ALLTID på det, med vem du än pratar med.
För du har egentligen inte en jävla aning.
inte ens ett UNS av en aning.
TÄNK PÅ DET, KOM IHÅG DET.

Du kan inte ens försöka tro att du vet om jag använder alla ord jag kan,
eller alla ord jag inte kan.
Jag vet inte ens om du kan försöka tro att du vet om du upplever "samma sak".
För det är aldrig "samma sak", aldrig, aldrig, aldrig.

Du har själv hört det,
hela livet förmodligen.
"Alla människor är unika".

Så varför skulle detta vara något jävla undantag?

Nej.

Och om du ändå tror att du kan hjälpa,
eller om du tror att du har en aning,
om du tror att du har superkrafter,
STÅ INTE BARA DÄR.

För det gör du.
Du dömer och du uttrycker dig,
men du gör ingenting.
Du står bara där och tror att du är så jävla bra,
att du kan allting.
Men om du verkligen gör det;
GÖR NÅGONTING DÅ,
för helvete.

Ibland kan det vara räddningen,
fast du kanske inte alls egentligen visste, du kanske inte alls hade några svar,
men du kanske visade att jag inte är ensam.
Du kanske gav mig någonting annat, lite hopp,
en liten mening.
Du kanske ändå kunde hjälpa, på något sätt.

Kanske inte mycket, men också kanske tillräckligt mycket för att rädda någons liv.

tro inte att du vet.
Det finns inget du kan göra.