fredag 2 juli 2010

kill or be killed

har inte varit så aktiv,
och idag har jag varit i sverige. Kom nyss hem.
Varit på bra humör och till och med glad till och från, känt att jag levt i nuet.
Händer inte ofta.

Så kom jag tillbaka till den här helvetes platsen,
och fick höra någonting som krossade delar av mig totalt.

Nu vill jag bara härifrån och jag vill aldrig mera i helvetet se detta ställe,
och människorna som finns här mera.
Förutom min familj och min pojkvän, det är dom som alltid finns vid min sida och aldrig sviker mig. Dom visar att dom finns för mig. Jag känner mig hel och värdig tillsammans med dem. Och vore det inte för dem så skulle jag vara långt borta från denna plats.
Jag skulle i alla fall ALDRIG komma tillbaka.

Människor kan tycka att jag tar saker och ting hårt.
Men för mig är detta ett val som människor gjort,
och dom har inte valt mig.
Tvärtom har de valt bort mig. Glömt mig. Sopat mig under mattan.

Jag önskar jag kunde se dem i ögonen och förklara hur mycket de sårat mig.
Att de tror de gör någonting bra, de tror de är bra människor, men att de egentligen rakt igenom är ren jävla ondska.

Jag vet i alla fall att jag inte är bra.

Jag kanske inte ens är en jävligt bra vän.

Jag kanske inte ens är en bra vän.

Men jag skulle aldrig såra,
aldrig såra när jag visste att det gjorde ont.
Och jag försöker, jag försöker när jag själv orkar,
och när jag orkar med mig själv.

Men jag behöver människor.
Och det finns inte här.

1 kommentar:

Ida sa...

vad är det som hänt??! :O jag finns också alltid där för dig om du vill det, det vet du!
kram vännen<3