ikväll ja,
sitter och dricker några drinkar med min underbara
(är, om jag ska erkänna, lite småfull faktiskt)
men det är ju skönt,
och tillsammans med honom..
..ibland undrar jag om det kan bli bättre än vad det är när vi är tillsammans..
jag gav upp på finnarna redan efter rysslands första mål,
jag satt och sa att efter det spelade dom som små flickor,
desperat kissnödiga..
Medan ryssarna körde på med sin isdans,
och i piruetter kom målen mot hjälplösa Bäckström.
Jävla pessimister,
jag tror fan att hela bunten är manodepressiv,
det är sant.
Går det bra ,går det ännu bättre,
går det dåligt är det i princip redan över.
Bortsett från deras matcher mot Sverige förstås,
då går det först så bra att de står och skrattar på isen,
låter fienden in i krigszonen, ja fan, dom låter dem till och med
kasta handgranater på dem.
Och yep,
förlusten är klarare än solen.
Så klar att ingen kan se.
Kärleken är blind sägs det väl..
Jag känner sådan empati.
Det är ju nästan lite pinsamt.
Men äh.
Jävla ishockey,
det är rena rama hatkärleken.
Eller den perfekta förklarningen på vad som för stunden verkar
ditt livs kärlek,
men som efter några minuter glömts bort,
men inte för evigt, nej.
Jag och S skall resa jorden runt,
jag är rädd, men lika glad på samma gång.
Det är inte fattbart för mig.
Det är som en dröm,
eller det är en dröm..
Skulle jag levt för länge sedan hade jag stenhårt trott på att jorden var platt.
Det säger väl det mesta, va?
Jag kan inte fatta att det finns någonting annat där ute.
Och jag kan inte vänta på att få leva det.
Jag vill stanna borta för evigt,
jag trivs ingenstans,
men ändå överallt.
Jag kommer att älska det,
det är jag säker på.
Och jag kommer älska det ännu mera,
när jag får göra det tillsammans med min sanna livskärlek.
Den som jag aldrig ens kommer ha en chans att glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar