jag orkar inte leva när jag stiger upp 05:00 på morgonen,
det är väl den främsta lärdomen jag insett idag.
Tydligen är jag väl en liten kvällsmänniska.
Som jag tidigare sagt, både kvälls och morgonmänniska.
Så om jag kunde vara vaken till natten, och stiga upp tidig morgon
(som för mig då är 8-9) skulle jag trivas rätt okej i varje fall,
mera okej än nu.
Men förhoppningsvis ska det vara slut på det nästa vecka.
14 - in your face!
jag beundrar människor som övervinner sin rädsla,
och är starka nog att ta den där chansen.
Jag tror det är det som kan leda någonstans,
om inte annat till glädje..
Börjar förlora tron på mirakel och en verklig mening,
inte för att jag vet om den varit så 100 procentig förr,
men ett litet hopp har väl alltid funnits.
Min mamma har rätt,
de har skämt bort mig.
De har inte låtit mig göra någonting,
därav min rädsla att försöka,
därav min rädsla att klara av saker, vad som helst, på egen hand,
eller av enbart egen vilja.
Jag vet inte riktigt var jag är,
eller var jag borde vara,
eller hur jag ska komma dit.
Det jag mer och mer börjar förstå är detta;
man måste försöka för att lyckas.
Försöker man inte så är det självklart att tiden går framåt,
och du inte verkar komma någonvart.
(fortfarande; livet är inte logik)
Det är inte tiden som tar dig framåt..
nighty night,
wish me luck in my world of anything.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar