Men jag har inte riktigt haft det lätt att komma igång idag..
Sov nog bra och så men, jag vet inte vad det var. Kanske att jag jobbade kväll igår?
Nå, det är som det är och nu är jag här igen i alla fall.
Nyss ätit frukost på plats, gröt och ägg + kaffe! ;) mycket fint.
Jobbar till 17, sedan ska jag träna med min älskling, bröst och triceps idag! Och efter träning ska det köras spinning! :D grymt roligt!
Sen lär jag väl vara pigg och inte kunna somna ikväll när jag ska upp 6 i morgon bitti, huäh..
En vecka kvar sedan bär det av mot Väddö! Ska dra med mig föräldrarna så jag får en rejäl uppfräshning i lägenheten nu också. Så måste jag skaffa bredband dit, fungerar verkligen inte med mobilt.. Har bara ingen aning hur jag ska gå till väga med det. :(
Hoppas jag bara kan ta tag i det nu då..
Mera om boken, något jag läste häromdagen var till exempel två "teorier" om "livet", enligt honom. Klockrent enligt mig, därför vill jag nämna dessa.
Den första var "Simbassängsteorin" vilket skulle motsvara den "medicinska världen" inom psykitrin (och vården också för den delen).
Du simmar i en bassäng, i din egen bana, där ska du simma på fram och tillbaka, fram och tillbaka. Om du stöter på någon eller någonting ska du hastigt bara ta dig samman och fortsätta simma, utan att titta tillbaka.
Den andra var "Fallteorin" vilket då skulle motsvara den psykoterapeutiska modellen. Där tog han till och med till ett exempel -
han skulle lära sin son cykla utan stödhjul, utan att falla (eftersom han som far inte vill se sitt barn skada sig), men det visade sig att detta inte gick. Dom fick avsluta utan resultat..
Dagen efter när han (fadern och författaren till boken) kom hem från jobbet såg han sin son cykla runt på gården, utan stödhjul. Han blev förvånad och var tvungen att fråga sonen hur detta hade gått till. Sonen svarade att grannpojken lärt honom.
"Hur då?" Undrade pappan.
"Lätt som en plätt! Han sa för att lära sig cykla måste man först ramla en massa gånger".
Att falla är att växa.
Vad tycker ni?
När man ser det såhär rakt framför sig så har jag svårt att tro att personer kunde välja första alternativet. Livet är ju självklart en blandning av dem båda, men här får man verkligen en tydlig bild..
Jag själv avskyr den här dagens jävla mentalitet när det gäller allting inom vården, psykisk som fysisk, i alla åldrar.
Man får ju egentligen ingen hjälp, ingen hjälp alls.
Tänk förr i tiden då ekonomin var mycket sämre, då fick ändå varje enskild individ mycket bättre vård. Fast vi också egentligen borde vara längre fram med kunskapen nu än då..
Ibland kan jag verkligen undra vart mänskligheten är på väg. Håller vi på att förvandlas tillbaka till urmänniskor - då bara den starke kunde överleva? Fast lite tvärtom. I en super high-tech-värld där bara de ENKLA människorna får överleva?
Vill vi leva i en värld där vi simmar fram och tillbaka i våra egna banor?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar