I wanna start living

innan jag dör av tristess.

Jag är så otroligt trött på att sitta hemma nu,
att jag vet inte vad.
Och precis det.
Jag vet inte vad, om någonting.

Jag vet att jag har fått mina drömmar tillbaka,
men jag vet också att jag inte har möjligheten att göra någonting åt dem nu.
Förutom att planera och bestämma mig.
Vilket jag förmodligen gjort 10 000 gånger tidigare, minst.

Igår stamplade jag in av en slump på en sida som kunde leda till förverkling av,
minst två av mina drömmar.
Men det är ju det att se framåt också,
det är en lång tid.

Och jag har så brottom,
men jag vet också att jag har lång tid kvar av min tillfriskningsprocess.
Men jag orkar inte sitta här.
Jag orkar inte vänta.
Men jag måste.

Jag vill ha ett jobb,
ett jobb som jag kan stå ut med,
kanske till och med trivs med.
Så gott som omöjligt.

Igår åkte min vän Ida till the land down under,
jag önskar henne all lycka i världen.
Och jag väntar på att få läsa om hennes resa.
på www.suuum.blogspot.com

nu ska jag fara på Core,
det ska nog få mig på fötterna idag ivarjefall.

it's my passion for training.