or it really is.
whatever
idag har jag känt tristess,
det är någonting med den här hösten som är annorlunda.
Jag vet inte vad det är.
det finns de personer i mitt liv, tror jag,
som gör vardagen värd att gå igenom,
ja.. till och med härlig, ibland.
jag är så glad för att ha henne tillbaka i mitt liv.
Det är verkligen en vän och en människa värd
jorden täckt i guld. Och om möjligt, lite mer än så.
Varför har jag trott att jag är ensam?
varför skulle jag vara ensam?
någonsin?
dessutom har jag den finaste människan på jorden runt mig största delen av dygnet,
han värmer upp mitt hjärta och min själ när hjärnan försöker frysa ihäl mig.
han skulle gå igenom eld för mig, det vet jag.
vad mer kan man begära, behöva?
sig själv,
är det enda svaret.
och så länge dessa personer fortsätter skina över mig,
så ska jag fortsätta vänta,
och söka.
you know, mankind ain't nothing without the sunshine,
and so,
I ain't nothing witout you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar