Jaa, jag måste skryta lite nu! För fan vad jag är nöjd ;) Läste någonstans idag att om man klarar 2,5 min (styrketest) stående (eller utförande rörelser) i plankan, så är man väldigt vältränad i bålen.
(Okej det där blev en ful mening, my apologies..) Anywho, jag är jäkligt stolt över mig själv!
Stog 2 min och 40 sek utan problem, sen bara orkade jag inte testa hur länge jag faktiskt skulle orka, jag hade ju klarat det jag verkligen då inte trodde att jag skulle klara.. Så, klapp på axeln!
Men jag har redan nästan glömt bort det för jag har hållit på att göra mig själv halvtokig idag men den här jävla ångestkänslan jag går omkring med..
Efter träningen och under träningen kändes det ju sjukt bra, jag var glad och verkligen taggad, dessutom gick träningen hur bra som helst. Men.. Sedan kom farbror svart tillbaka och fortsatte gräva hålet i min mage lite djupare.
Det känns meningslöst på något sätt, jag klarar inte av det här med att inte ha någonting att göra, eller sällskap hela tiden, riktigt bra måste jag erkänna, igen..
Det är till och med värre än vad jag trodde det skulle vara.
Jag hoppas bara det lägger sig efter idag, för annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
En sak som var härlig var ju solskenet som äntligen tittade fram in mot eftermiddagen! Det piffade verkligen upp både det inre och det yttre.
Så jag får försöka ta tillvara det jag lärt mig; slappna av, och tänka att livet faktiskt fortsätter fast man inte har fullt upp dagarna i ändå!
Det är helt okej att ta det lite (eller väldigt, väldigt mycket) chill ibland, kanske någon gång att man lär sig njuta av den tiden..
Katter brukar i allmänhet inte ha någonting emot att ta det lite lugnt, i alla fall inte min Sessa :o) Kanske vi borde ta efter djuren runt oss ibland? leva lite catlife.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar