söndag 4 april 2010

godis natt :)

nu är det läggdags, har suttit och pratat med mor och far en timme nu, och kikat i atlasen. Alltid lika roligt :) Jag vill också fara till USA!
Men nu är jag mest orolig för dom, men, dom säger att det nog blir bra så jag får tro på dom. :)

Det kommer bli en rätt jobbig vecka på Åland dock, ensam rätt mycket, jag är inte så bra på det.
Annars har jag ju alltid skolan, men nu finns det ingenting att göra på dagarna och jag är i ett helt stort, tomt hus.
Uäh.

Som tur är har jag min helt fantastiska pojkvän som kommer och kramar om mig efter jobbet, och är med mig.
Det finns ju inget som är lika mycket värt som det, måste jag säga.
Det skulle väl vara att jag istället fick komma hem och så var han där då ;)
Men det här går ju bra det med, bara jag hittar på någonting att sysselsätta mig med på dagen..
Äsch, jag gör det till en för stor deal igen, en vecka går fort och sen börjar skolan igen.

Annars haft en fin kväll, promenad på en och en halvtimme i rask takt, haft en massa roliga och intressanta diskussioner med Dragan under tiden och bastu på det när vi kom hem. Jag blev dock lite rastlös och började må dåligt på grund av det, det kändes som att jag bara ville somna och att jag helst inte skulle vakna på några dagar. Men, nu känns det bättre. Jag är tacksam som har så hjälpsamma och förstående människor i mitt liv, för det är inte roligt alla gånger när jag börjar vandra i mitt beteende..
Det finns ingen logik alls. Men det är väl en av de saker jag lärt mig beror på mera än mig själv, det är min diagnos som talar allt som oftast, och nu är det bra att jag vet om det så att jag kan arbeta med det. För det har det blivit, mycket jobb med mig själv. Men före det trodde jag inte det fanns hopp för mig, så jag är glad, och det är absolut värt det. För det mesta i alla fall :) men så är det väl med allting i livet!

Jag vet i alla fall en sak jag är stolt ägare av, och det är självkännedom.
Resten finns till och från, men är under uppbyggnad för det mesta.
som även det, gäller för de flesta. Jag måste säga att jag är lyckligt lottad som kommit så här långt, med det jag har i bagaget, eller nej, jag måste säga att jag faktiskt är lyckligt lottad som kommit såhär långt, fast än bagaget inte hade funnits. Det är inte alla som gjort det. Det är inte alla som någonsin gör det.

Inga kommentarer: