På samma gång som det är skönt, jag får ju vara med min kärlek, så hade jag inte haft någonting emot att stanna på väddö, om han kommit dit vill säga.
Sedan är det ju lite andra saker som måste uträttas på Åland också.
Men det känns lite tradigt att vara här, jag skulle behöva hålla mig härifrån ett tag snart.
Dessutom finns det så mycket jag skulle vilja göra på svenska sidan, som inte riktigt går att göra här.
Nåja, här är jag i alla fall, punkt.
Stresshantering i skolan på morgonen, kom för sent för jag kunde inte hitta några kläder som satt bra idag. Hela veckan har jag helst velat gömma mig i stora kläder och/eller mjukisbyxor. Har inte känt mig bekväm i mig själv det minsta.
Uppblåst och uppsvälld mage. Jag borde verkligen antingen ta tag i att leta upp grunden till mina magbesvär eller söka upp ett bra naturläkemedel eller någonting.
För det är inte trevligt att gå omkring och må dåligt för att man är uppsväld, men jag är inte gasig så jag förstår inte riktigt det heller.
Kan ju också vara det att jag försöker äta så mycket nu att jag inte ska bli övertränad, och visst kan det till viss det även vara inbillning eftersom jag inte trivs med att äta mera än vad jag brukar göra..
Jag kan undra hur långt man kan gå med att ljuga för sig själv?
Jag har länge funderat på varför jag kan vara så lugn och ha så låg puls, inte ha så mycket stressymptom när jag verkligen är en typ A människa och har fullt med stress i min vardag. Och finns det inte stress så skapar jag stress.
Jag kan inte sitta stilla i 5 minuter och jag kan inte ta det lugnt, mina tankar flyger runt konstant och jag kan ju sitta och hålla på såhär i evigheter,
dessutom har jag ju ADHD.
Men jag kom på idag att det är högra hjärnhalvan som "styr över" parasympatiska systemet (lugn och ro systemet) och trots allt detta så är det min högra hjärnhalva som regerar över den vänstra. Det kunde möjligtvis ha någonting med detta att göra.
Sen har jag rätt lätt att varva ner när jag verkligen gör det, jag återhämtar mig fort.. Jaja.
Det finns alltid mycket mera under ytan än vad man visar.
Jag vill försöka visa att jag klarar mig själv och är så "duktig",
men faktum är att jag behöver hjälp. Till och från i vilket fall.
Denna vecka har varit otroligt svår, jag har nog kämpat mig igenom den.
Från att känna mig värdelös och svårt obekväm i mitt eget skinn till att vara lycklig och njuta.. Hopp hit och hopp dit. De lyckokänslor jag känner är äkta, jag har bara väldigt svårt att bli av med de negativa tankemönster jag har.
Dom sitter där som ett moln över mitt huvud och mitt i allt slår blixten bara rakt ner, och dessvärre har det där molnet mer eller mindre funnits där hela denna vecka..
Dock har jag ju inte delat med mig med någon över huvud taget, inte ens skrivit om det. Det var Dragan som fick lyssna på ganska hårda snyftningar en kväll bara. Sedan har resten skett i ensamhet.. Och mestadels på min insida.
Men det behöver släppas ut! och det är inte hälsosamt någonstans att hålla detta inombords.
Och bara genom detta inlägg har jag nog fått ut en hel del,
jag har dragit mig lite för att skriva men nu så.
Idag fick jag en fråga om varför jag bloggar, eller vad jag vill "få ut" av det.
Jag vill vara ärlig och öppen med inte bara mig själv, utan omvärlden.
Om jag kan visa min sårbarhet, eller mina glädjekänslor, dela med mig av mina tankar eller mina erfarenheter, så kanske det finns någon som tar åt sig, som kan känna igen sig eller som rent utav kan få lite hjälp.
Och jag vet ju att det hjälper mig att skriva ut saker och ting, jag ångrar aldrig någonting och jag har ingenting att dölja,
inte ens på en fjuttig internetsida.
Jag har ingenting att förlora.
För att sitta hemma och vara rädd över att mista sin värdighet, det tror jag inte på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar