söndag 23 januari 2011

Drömmen om att sjunga

Det är några som vet det, min stora dröm ända sedan jag bara var liten, liten,
min dröm sedan jag kan minnas att jag började drömma, är att sjunga.
Det är min största dröm.
Sedan har jag många andra, mycket mindre. Men denna är den återkommande.
Och med min dåliga självkänsla, och väldigt hoppande självförtroende,
så har jag aldrig vågat göra någonting.
Jag har ju sjungit flera år med lärare, och sjöng ju på Lucian. Jag älskade det.
Men drömmen är att sjunga professionellt.
Läs också att jag inte drömmer om kändisskap. Det är verkligen inte det jag ser när jag tänker på det. Nej.
Men jag antar att de flesta har en stor dröm, så ni förstår ungefär vad jag menar.

Jag har i alla fall bestämt mig 1000000000 gånger för att börja arbeta för min dröm.
Mycket väl medveten om att det knappast kommer gå vägen. Antagligen allt för medveten om detta. Eftersom det är först nu jag verkligen bestämt mig för att.. Vad fan. Det får bära eller brista, oavsett vad jag tycker om mig själv.
För drömmen återstår, och jag kan inte göra något annat än försöka göra någonting åt det.

Igår spelade jag in 100 videon, satt på arslet på golvet här i vardagsrummet i flera timmar. Men ingen video blev jag nöjd med. Nej jag tyckte det lät för jävligt.
Det var en video jag tänkte att fick duga, för som jag sa, nu får det vara nog med mitt jävla gnällande om att jag inte är bra nog.
Jag kan knappt lyssna på videon själv för jag tycker egentligen inte att den blev så bra heller. Tvärtom. Men om jag ska bli helt nöjd så kommer det aldrig att bli någon video. Någon stans måste man ju börja.
Har redan satt upp den på facebook, så nu är det officiellt.
Och dessutom berättar jag detta här, vilket jag aldrig tidigare gjort.
Egentligen har jag knappt vågat erkänna det för någon. Min största dröm.
Jag har väl varit rädd för att andra också ska tycka att jag aldrig kommer klara det.
Men nu skiter jag i det.
Människor får tycka vad dom vill. Detta är vad mitt hjärta vill ha. Mest av allt i hela världen. Och jag kan inte sitta om 50 år och ångra att jag aldrig gjorde någonting åt det.



Detta är jag,
det första steget in i det förmodligen mest skrämmande och spännande jag gjort.

5 kommentarer:

Britsy sa...

Du har det lilla extra, vännen! Keep on singing!

Kram / Britsy

Anja sa...

Svar:
Men oj, tack så jättemycket! Vad snällt sagt verkligen :) Kram!

Aline sa...

Duktig du är!! sök till idol, du kan bli överraskad

Anonym sa...

Jävlar vad fint det var, fick kalla kårar när du kom till refrängen första gången! Jättefint, du kan!! Tycker du ser helt avslappnad och naturlig ut också, lite lagom ledsen sådär, med tanke på låten (man kanske inte kan dansa och storle till denhär va? ;P)

Ida sa...

Gulle, DU KAN! du sjunger helt gudomligt vacker! Jag lyssnar hellre på dig än orginalet! Du kan lyckas, för du är duktig!