varför är det så svårt?

jag jobbade första dagen idag,
första dagen av vad som skulle vara två,
men jag far inte i morgon.
För det första har min rygg aldrig varit såhär dålig,
och jag tror nästan jag fått valpsjuka i höger ben.
För det andra måste jag lära mig säga nej när kroppen säger ifrån.
Det går ju bara inte.
Och det där jobbet var nog säkert det sämsta som finns.
Man måste ju vara stendum för att ens klara av det där.
Och de enda som jobbade där var just sådana, eller utlänningar som inte kan språket tillräkligt bra för att få jobb någon annan stans.
Det är ju för jävligt.
Man borde få 100 euro om timmen för att klara av något sånt.

De tänker säkert "hon klarade inte ens en av två dagar" eller någonting i stil med det, och jag kommer tänka på det som fan fast jag skriver här att dom får tycka vad dom vill. Jag känner mig själv bäst.
Men å andra sidan är jag deprimerad och jag bryr mig allt för mycket om vad personer tycker om mig.

Jag vill bara ha ett vettigt jävla jobb, hur svårt ska det va?!
någonting som man åtminståne kan vakna upp på morgonen och inte vilja ta livet av sig hellre än att gå på jobb.. Vore ju en fördel.
Men nej, nej nej. Det går inte. Jag kommer aldrig få något jobb.
Jag kommer inte kunna utbilda mig, jag kommer vara tvungen att sitta hemma hela livet, eller nej, jag kommer vara så fattig att jag kommer bo i en potatissäck i någons gamla ladugård, bland fågelskit och ruttna havrefrön.
Äta skrakägg och gräs, dricka regnvatten eller ur skitiga diken.

Nja nå, jag tror jag dör före det i alla fall.
förhoppningsvis har jag så mycket vett även i framtiden.

Men vilken 20 åring vill inte ha lite roligt, slänga lite pengar på onödiga kläder och utekvällar? köpa nya möbler tíllsammans med sin pojkvän, kanske, eller varför inte lite mat? Kanske kunna äta ute någon gång utan att känna sig som ett välgörenhetsfall? Jag har inte cancer, jag är bara värdelös.
Tydligen.

Jag ska ligga hemma i helgen och vara deprimerad,
höra lite från min mamma hur dum jag är som inte gör någonting med mitt liv,
eller varför jag inte kan ordna någonting på egen hand, hur korkad jag var som bara jobbade en dag av två.
Ja tack, jag vet.