jag måste väl skriva idag också då,
fast det rått torka i både kropp och hjärna denna inte så vackra dag.
Har varit på otroligt dåligt humör,
övningen med luciagruppen höjde det dock några nivåer, och träningen än lite till.
Men nu sitter jag här och tänker på att det är en dag i morgon också,
jag skulle vilja krypa ner under de nybytta lakanen och somna i min sambos armar.
Men på samma gång vill jag sitta uppe hela natten och sova bort många timmar från den kommande dagen.
Det är helt klart ett dilemma. Jag vet inte vad jag har att vakna upp för bortsett från övningen i morgon och träningen på kvällen, men ändå kommer jag i mitt nyvakna tillstånd (som varar några timmar sådär) inte ha lust med varken det ena eller det andra. Och allting jag borde få gjort under den lediga tiden för att kanske kunna trivas bättre med min tillvaro rinner bara ut i sanden. Jag vill bara bort till andra världar, kanske inte bättre världar, men inte mina.
Jag kastas runt i mitt universum som om jag vore tyngdlös men ändå faller jag så hårt att min hjärna tappar fattningen. Ibland nuddar jag nästan vid solen,
men det är då jag blir träffad.
Jag tror jag längtar någonstans, jag vet inte vart. Jag vet inte varför.
Snart är jag tillbaka i mitt totala ovetande,
jag hoppas inte det, jag vill inte det.
Jag vill bara, om så bara för en stund, känna känslan av att ha hittat hem,
hem i mig själv.
Jag vet inte vem du är,
jag vet inte om jag borde,
men jag vet att jag orkar inte bry mig.
Fast jag kanske skulle vilja,
men jag vet inte det heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar