tisdag 15 juni 2010

himlen har spruckit upp


lite i alla fall.

Den tomhet jag känt i mig hela dagen har blivit mera uthärdlig,
det finns ett uns av hopp.
Men fortfarande väldigt mycket hopplöshet.
Väldigt mycket ångest, tvångstankar och mycket tyngder.
Men jag ska ropa på hjälp lite högre,
jag ska.
Jag ska vara ärlig och trycka bort min skam för en liten stund.

Om en stund ska jag ut och springa,
och jag ska njuta av vartenda smärtsamt steg
(har grym träningsvärk benen)
Sedan ska jag bada bastu och ta en lång, skön dusch.
För så mycket vet jag att efter en dag som denna
förtjänar jag det.
(idag är det en seger att skriva att jag förtjänar någonting).



1 kommentar:

Ida sa...

hej du vackra kvinna! Jag är så glad att du skriver blogg igen! :) Det låter super att det börjar ljusna lite även om det tar tid. Du kommer att fixa allt och jag kommer alltid att stå vid din sida som en stolt vän! <3 Sköt om dig gumman så ses vi riktigt snart igen!