Och inte bara för mig verkar det som.
Jag har varit uppe sedan kvart över 6 i morse,
drog pass och kom hem igen,
har varit vaken och gud vet varför för jag har inte haft någonting att göra.
Bara varit ensam med mina tankar och blivit helt psykad igen..
Jag klarar verkligen inte av att vara ensam för länge.
Fått kanske 5 panikattacker, med hjärtklappning, huvudvärk, andnöd..
Och framför allt skrämmande tankar.
Jag borde helt enkelt ha sovit.
Och nu är det för sent för att gå och lägga sig.
För jag ska dra pass klockan 17 igen och före det tänkte jag träna,
och det är väl tur det, för då får jag vara bland människor.
Men varför har jag inte gjort någonting åt det?
Det vet jag inte heller,
jag har inte orkat, inte vågat och kom helt enkelt på att det är sånt väder att jag vill stanna inne för mig själv.
Men jag glömmer bort att jag inte är en sån som kan stanna inne för mig själv,
oberoende av vilket jävla väder det är..
Jag borde ha farit till stan, fast jag varit ensam där så hade jag haft människor runt mig,
som förhoppningsvis skulle märka om jag föll medvetslös till marken..
Istället har jag suttit här
dragit ner mig.
Läst mina diagnospapper och gråtit.
Så säger man att man inte är dum..
Fast å andra sidan har jag väl alltid sagt att vi är dumma allihopa.
Eller det var ett tag sedan jag sa det sist men jag har inte glömt bort att jag brukade säga det,
och det var inte en så dum sak att säga..
Frågan är bara varför man medvetet gör sig dum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar